Jag kunde inte sova igår, helt omöjligt. Samma tankar i huvudet hela tiden, lite tårar, lite leenden av minnen, de är svårt att komma ihåg de dåliga i en sån här situation men de är väl så det fungerar. Vad än som har hänt i det förflutna så blir jag ledsen, och de är precis som att jag måste skriva ner det någonstans för att se det, att det faktiskt berör. Åter igen berör det mest för att jag vet att det försvinner en del av mina käras liv, fy för fan!

Dagen har iallafall gått i trötthetens tecken för både min och izaks skull. Efter en lunchlur så packade vi ihop oss till min moster för lite grabbbus. Det dansades, stojades, skrattades och klättrades i trappan, det är ju så roligt att se Johan och Izak tillsammans hujedamig vad dom kommer att ställa till i framtiden! Nu är vi hemma och ska snart börja med middagen och vänta på pappan, älskade karl som jag älskar högst!

En bra sak som har hänt efter den knacknings starten med barnomsorgen är att vi har fått plats hos dagmamma. Vi sökte inte ens någon plats där men de vart de vi tillslut vart erbjudna och vi tackade självklart ja då vi båda har gått hos dagmamma vi också när vi var små. Så den 21a börjar inskolningen, bara tre veckor för sent, men ändock dagmamma! T.om jag har gått hos den där dagmamman då min egna var sjuk eller hade semester, snacka om generationsbyte! Tydligen är det än sålänge ett skönt grabbgäng som går där så de kan ju vara riktigt roligt för izaks skull. Så vi väntar med spänning!!

Det är svårt att se någon så nära ledsen men det känns fan hopplöst att inte se utan bara veta. Än fast jag inte skulle kunna göra något alls för att påverka situationen så skulle jag så gärna bara vilja hålla om och ge en kram och säga att vi har ju varandra. Inte för att de är någon tröst precis men vi har verkligen varandra och jag hoppas vi håller ihop! Jag hoppas ni tar vara på varandra där borta, jag sitter här hemma och är med er varje sekund i tankarna. Det som gör mest ont för mig är att jag vet att ni lider mer än någonsin, de gör mig så ännu mer ledsen!

Jag hoppas allt går fort så du slipper plågas in i det sista, att du rockar vidare med ett leende på läpparna. Och än fast du har levt ditt liv som du har och ärrat vissa så mycket som du har så önskar jag dig allt gott där borta! Du kan vara stolt över dina för trots vissa svackor så är dom helt underbara och dom älskar dig högt, det vet jag.

Och än fast jag inte har visat mig på år så känns det i mig. Det gör ont och ännu mer ont gör det när jag vet hur ont det gör för dig och er!

Fy fan vad livet kan vara orättvist!!!

Ju mer jag tänker på att bo i hus, att det kanske inte är allt för långt bort, ju mer galen blir jag av att bo i detta lyhörda hus. Jag vill fan inte vara bjuden på fest nästan varje helg, än mindre vill jag bli väckt av efterfesten som man så vackert vart bjuden på heller. Alla som varit hemma hos oss vet hur satans lyhört det är här (man hör i princip fisar) så varför bestämmer man sig då för att leva rövare mitt i mörkaste natten?! Just då när jag vaknade i största rycket på länge av att det börjades poppa musik och brudar pladdra (och varför pladdrar brudar så in i helvete egentligen?) så önskade jag mer än någonsin att vi inte alls bodde här utan att vi bodde i ett fint hus. Där behöver man inte bli irri på nått störande ljud ovanför en, där kan man bara klaga på snön, som för övrigt verkar vara lika hett i år som alla andra år, och klaga på hur grannen breve' skottar åt helvete fel! Ja alltså ju mer jag tänker på hur löjligt nära det borde vara med hus desto mer vill jag klaga än mer på allt som rörs' här i krokarna! Men fest på festerna och fjädrarna nere i tvättstugan, den stuga man ska städa efter sig så den som bokar den till nästa gång slipper börja med städning. Och gudarna vet egentligen vad som tvättas i den där maskin... Ja, nä, ni ser ju! I need a house!!

Julen har varit en riktigt bra en och nu när fortsättningen sätter igång så får vi ha älskade mannen hemma i nio hela dagar, gosh! Kanske vi hinner hitta ett hus och flytta på dessa nio dagar? Äsch, ni får väl ta allt med en nypa salt, jag är väl lika negativ som vanligt. Vad är väl en bal på slottet...

Men ni ska inte tro att jag inte ger igen, när klockan slår tio nollnoll på förmiddagen brukar jag och izak dans, till hög musik, h ö g musik, typ lika högt som grannen spelar tio nollnoll på kvällen innan. Fast lugn bara lugn, när vi spelar så högt är vi inte i samma rum så izaks öron blir inte drabbad av någonting, och dessutom är det nog inte så högt heller de är väl bara så jag vill tro.

Snart äre jul här i vårt hus, fast de känns inte alls så då de mer känns som vilken vecka som helst i detta trånga näste. Jag skulle vara den lyckligaste tjejen på jorden om vi hade ett hus! Ett hus där vi kunde bjuda in både Persson släktet likaså Wallinder släktet och vara samlade allesammens istället för att fira på var sitt håll, jag tycker det är skit tråkigt! Men det är väl bara att saker och ting går våran väg nu så att vi kan sitta där i vårat fina hus nästa jul med hela tjocka släkten. Hoppas hoppas!

I övrigt håller vi på att julstäda hör hemma, dammsuger typ dagligennkänns det som fast de gör jag nog fan än om det inte är jul. Tanken har också varit att jag ska börja slå in julklapparna när izaken sussar, de har ju aldrig blivit av än så länge. Alla juligaklappar är iallafall köpta så de är ju bara den där inslagnigen kvar, jag tar det imorgon tror jag. För de är så tyst och skönt här hemma just nu, förutom att jag hör grannens jävla tv som överröstar min, så jag tror inte jag orkar börja klappa nu. Hjärtat är borta med sina arbetskamrater därav den extrema tystnaden. Jag tror jag ska ta mig en lussebulle och ladda inför greys, varva ner och andas ut. Jag har varit på lite halv kivens humör idag då folk som man ska kunna få tag på inte är nåbar och inte kan ringa upp. Om jag säger såhär, min första kontakt med barnomsorgen i denna stad får det största IG:t man någonsin kan få. Jag har nu ringt dagligen sen förra måndagen till en person jag behöver få tag på för att få veta om vi fått plats eller inte och vart, när, hur. Personen i fråga har jag inte fått tag på än och den har heller inte ringt upp trots löfte om de, jag har alltså hållt på att jaga en människa i snart två veckor och börjat bli jävligt less på detta nu! Jag orkar fan inte jaga mer, nu får de bli va de bli... Men jag kan inte låta bli att fundera på om det verkligen ska vara så att man ska behöva jaga med jävla blåslampa för att få svar på en fråga som går att svara på två minuter. Hur ska de bli i framtiden då? Ska de vara på den här nivån? Tråkigt tycker jag!

Nä, man får ta och koncentrera sig på jul firandet istället och ta problemen sedan. Julen är ju trots allt en tid när man ska mysa med familjen så jag tänker koncentrera mig på det istället! God jul, hörs hej!

Dagens fetaste fail utspelade sig alldeles nyss! Izak skulle sussa lunch men låg och kvittrade som en söt liten fågel, ganska vanligt tycker jag lite som det brukar vara ibland. Ända tills hjärtat stod utanför izaks rum (när han äntligen hade somnat) och säger att de luktar en nummer två, lyckat. Så jag smög in, fick tvätta bort och ta bort gammblöjan och han sussade så sött ända tills jag skulle ta på den nya blöjan, taaada! Då vaknade han och flög upp som en jävla gubben i lådan! Lyckat. Så nu ligger han och gnäller, och de inte som en söt liten fågel, snarare som ett litet sött monster. Jag menar, vem fan blir inte pigg av att sussa i en sisådär 12minuter!? Antingen får denna mamma börja fatta att han inte kommer somna om eller så får hon sitta här och tjura nån minut till och se om han faktiskt kan somna om med lite tur, trött bör han ju vara! Hu, nu vart det tyst kanske jag har turen med mig ändå då?

Nu ska jag berätta en sak som hände igår, de var nämligen så att min blocket beroende karl satt och gluttade och hittade en iPad för en billig peng. Efter drygt en halvtimme mitt på sena kvällen vart den våran, vilken lycka och vilket jävla kap! Den är knappt två månader gammal, ser knappt använd ut och vi fick den billigt, ibland är blocket en bra sak trots allt. Så godjul till oss två veckor i förväg! Plus att bilen nu äntligen är inne hos glasmästaren så vi får en hel och ny bakruta, en till (onödig) julklapp i förskott, att saker och ting inte bara kan hålla.

Nu är izak inne på det extrema "jag-låter-litemycket-för-att-hålla-mig-vaken" gnället, de bleknar liksom ut efter varje stön eller gnäll. Inte lätt att vara liten!

Åh, kan inte förstå att de ska glömmas bort att bloggas på detta viset! Ajjabajja.

Livet på soldatvägen rullar iallafall på såhär innan julen knackar på. Jag och Izak har, än sålänge, lyckats hålla oss (honom) i trim under dagarna nu när öppnaförskolan har jul lov ända fram tills vecka två. Men förstår ni att vecka två då har Izak förhoppningsvis börjat på dagis, nääej! Förskola heter de va? (Jag kommer alltid säga dagis). Jag håller på att jaga ihjäl stackars rektorn på de dagis vi sökt då jag gärna vill ha ett svar innan julen, så...första kontakten med barnomsorgen i Sollefteå, icke godkänt!! Det nekas, svaras inte och trots röstmedelande rings det inte upp. Sånt kan jag blir galen på faktiskt! Ja, jag tänker då jaga vidare i morgon om jag inte får ett samtal på morgonen, vilket jag inte lär få då de är luciamorgon imorgon. Ååååh, dra mig på en liten pinnevagn!

Och om man inte ska prata dagis problem så kan vi prata om izaks utveckling som efter en skit period bara small till. Han hat kommit på många nya ljud, han nickar eller skakar på huvudet i helt rätt syfte vid vissa frågor, han klättrar där man kan och inte kan klättra, han har börjat GÅ på riktigt utan hjälp. My god, de var verkligen på tiden att han kom över den tröskeln för hujedamig vad han börja bli en tungklump! Sen gör han ju en massa mer också men detta är de som är just nu.

Nu ska jag njuta av en lussebulle som är min last när de vankas jul, förbannat! Sen ska jag titta på underbaraste och bästa serien i hela världen, Greys! De är kärlek de.

De vart en solokvist kväll för mig ikväll, izaken sussade gott vid halv åtta och hjärtat åkte till Peder för att hjälpa till med köket dom håller på att fixa. Jaha, vad gör man då? När man har myror i brallan och helst av allt hade dragit ut på en snabb promenad. Jo, man sitter blixt stilla och tittar på tv och längtar (med stora bokstäver) tills imorgon då det är dags för första träningspasset sen for ever! Jag är så nedrans taggad men kommer nog inte säga detsamma imorgon än fast det bara är ett corepass så kommer min oerhört otränade kropp dö dödensdöd!! Men hua vad himla skönt det ska bli efteråt, jag riktigt längtat efter att få känna att kroppen har blivit piskad det var allt för jävla längesen. Innan det lilla träningspasset ska jag dumpa Izak hos mormorn och åka och klippa mig, skönt nanting. Lite spännande att se hur det i slutändan kommer att bli, för än fast jag har kort hår är jag redo för någon slags förändring, så redo som man kan bli.

Nu vill jag duscha men sånt måste man göra tillsammans i detta hem för annars räcker inte varmvattnet. Så jävla värdelöst! Jag som är dusch kungen egentligen men så måste jag skynda mig mer än vanligt för att varm jävla vattnet försvinner, pest och pina. Men jag sitter väl här ett tag och inväntar min karl då så vi kan bli rena även ikväll. Hörs!

Helt plötsligt så tog jag och Izak oss en lugn förmiddag och vad händer?

Jo, den blir riktigt jävla lugn och slapp. Vi har haft så fullrulle på vardagarna så vi

liksom har glömt att man kan mysa även morgon tid, så här har vi myst i soffan,

lekt med trakorn, sett barn tv, klättrat upp och ner i soffan och lekt på Izaks rum. 

Det var riktigt länge sedan vi hade en sån mysig och harmonisk morgon, härligt!

Annars idag ska vi nog inte göra så hemskt mycket annat än "det vanliga", dvs ta oss

ut på en promenad. Jag ska köpa plastfickor och klippkort på badet så jag kan prova

på lite pass och se om min otränade kropp pallar trycket. Någon gång måste man ju ta

sig i kragen och kämpa tillbaka kroppen man en gång hade för just nu är det bara störande

att jag har två ynka kilon kvar som vägrar försvinna. Lägger jag då ihop ett och ett så

måste någon mer fysisk aktivitet göras för att kunna utplåna de jävla kilona!

Men ser ni att jag har inte lust att binda upp mig ett helt år på nå jävla kort, de tycker

jag är vansinne så jag börjar med klippkort och se hur allt funkar, bäst de.

Nu ni ska jag njuta av min alldeles egna tid med min alldeles egna huvudvärk medans

världens bästa Izak sussar så sött i sin säng. Måtte det inte va nå jävla migrän på G!