Ja då lider denna dag mot sitt slut.

När jag vaknade fick jag mina misstankar bekräftade

då mamma ringde och sa att mormors syster låg på

sjukhuset. Så dit åkte vi och hälsa på och hon såg

ofärskämt pigg ut, hoppas det håller sig så!

Så henne ska jag ta hand om i natt när jag jobbar.

Efter den visiten åkte jag till Ängsvägen för att

hänga med spanien folket. För imorgon beger dom

sig igen, fan vad tiden har gått fort! Jag hinner

ingenting, varken familj eller vänner känns det som.

Men efter denna vecka ska det bli andra bullar, då

ska jag umgås med allihop. Dessutom ska jag sitta

ihop med min kära Mimpan, henne ska jag ju vara

utan i fyra dagar snart. Det är fan max-dos på vara

ifrån för sen vill man inget annat än att gosa.

Om jag är kär i min hund? Oh ja!

Nu ska jag blunda i någon minut sedan ska jag

ta en promenad i spöregnet. Härliga tider!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kunde inte sova igår, helt omöjligt. Samma tankar i huvudet hela tiden, lite tårar, lite leenden av minnen, de är svårt att komma ihåg de dåliga i en sån här situation men de är väl så det fungerar. Vad än som har hänt i det förflutna så blir jag...

Det är svårt att se någon så nära ledsen men det känns fan hopplöst att inte se utan bara veta. Än fast jag inte skulle kunna göra något alls för att påverka situationen så skulle jag så gärna bara vilja hålla om och ge en kram och säga att vi har ju...

Ju mer jag tänker på att bo i hus, att det kanske inte är allt för långt bort, ju mer galen blir jag av att bo i detta lyhörda hus. Jag vill fan inte vara bjuden på fest nästan varje helg, än mindre vill jag bli väckt av efterfesten som man så vacker...

Snart äre jul här i vårt hus, fast de känns inte alls så då de mer känns som vilken vecka som helst i detta trånga näste. Jag skulle vara den lyckligaste tjejen på jorden om vi hade ett hus! Ett hus där vi kunde bjuda in både Persson släktet likaså W...

Dagens fetaste fail utspelade sig alldeles nyss! Izak skulle sussa lunch men låg och kvittrade som en söt liten fågel, ganska vanligt tycker jag lite som det brukar vara ibland. Ända tills hjärtat stod utanför izaks rum (när han äntligen hade somnat)...