Äntligen Fredag!

Detta betyder vecka 37 och att hjärtat blir hemma i två härliga

dagar, kan aldrig i livet bli bättre. Ikväll vankas det tacos här

hemma mamma, moster och min gudson Johan kommer på

middag. Mysigt, vi kommer vara lagomt trötta jag och Morgan

efter att dom babbelkusarna har invarderat stället.

Fast vi är ju trötta varje kväll ändå vi två, är det mörkret månne?

Frågan är vad jag nu ska göra idag.

21 grader ute, måste komma ihåg det om jag ska ut

på hajk eller nått, ingen jacka och ingen mössa!

Kanske man rent utav ska traska omkring lätt klädd,

bikini en sista gång kanske. (eller nej, pass på den!)

Vilken halv effektiv dag hörreni!

Jag har hunnit med att sälja min Samsung telefon och

skickat iväg den med bussgods, köpt två pärmar så vi kan

leka vuxen och ha koll på papper. Samt att jag har hunnit

svettats en massa, alltså det händer alltid att jag klär mig fel.

Jag är ju inte dum, jag såg att det var 18 grader ute, men så

var jag förutseende och tänkte att det är September och det

blåser säkerligen kallt. Så en annan tog både skinnjacka och

mössa, mest för hårets skull, vem orkar hålla på med sånt.

När jag kom ut dog jag av värmeslag, vafan! Det var ju verkligen

18 grader om inte tusen till med mössa och jacka.

Och dom gånger jag får för mig att det är varmt och jävligt

då ser ni, då är det så kallt att man fryser ihjäl istället.

Nu är det full fart i magen, bebis vill icket vara still.

Jag ska ta och städa lite på toaletten, skura toa och

handfat för sånt är äckligt. Sen ska jag äta något

och vila på det, jag behöver vila känner jag.

Sen kommer älskling hem och då leker livet!   

Idag kan vi beta av ytterligare en vecka till den beräknade

ankomsten, idag är det fyra veckor kvar on the spot(!)

Så igår tvättade jag sista bebis kläderna som var otvättad

och när det var gjort bäddade vi spjälsängen riktigt. Snacka

om en overklig känsla, men otroligt mysigt! Inom en dryg

månad kommer våran lilla sak ligga där och böka på, och

hellre att den bökar på där än i min mage för nu börjar det

verkligen göra ont när den rör sig! Inte nog med det har jag

väldigt ont i kroppen nu för tiden, tungklump som man är.

Igår målades även skötbordet färdigt, vitt vart det och bra

vart det, synd bara att det blir mycket vitt. Nu måste jag

hitta några slags klistermärken eller nått för att jämna ut

hela vita havet som har blivit där inne.

Nu ska jag göra så mycket som ingenting!

Och fy farao vad skönt det ska bli.

Det finns någon jag saknar mest på jorden just nu.

Varför skulle jag drömma sådär igår för, det förstörde

mitt tänkande. Jag trodde jag var färdig grinad men

tydligen inte, det kommer jag nog aldrig att bli heller!

Du är saknad grisen!

Måste göra mig färdig för föräldragrupp,

efter det skall skor hämtas ut på Videoteket.

Nu gör jag slut med mina hormoner ett tag

så kan vi träffas en annan gång, blir fint de.

Redan Onsdag mitt i veckan och jag undrar om tiden någonsin

har gått så här fort ever. Inte vad jag kan minnas iallafall.

Dagen har börjat och jag har konkat ner en full tvättsäck ner

till tvättstugan, saker som förr var simpla blir lite svårare när

jag befinner mig i detta tillstånd. Men, första maskinen går och

det utan större problem. Frukost är äten men jag funderar på

om något större behövs i magen eller om jag ska vänta på lunch.

Nu ska jag slå på musik för att sedan måla första varvet på

skötbordet, det passar fin fint som vitt det där, fan vad bra!

När det är färdigt kommer sovrummet och bebis-hörnan se

perfa ut, i mina ögon. Då är allt här hemma redo för sprattelkusen

att komma ut, och ingen blir gladare än jag då. Jo men jag är rätt

säker på att älskade blivande pappan blir exakt lika glad som jag!

Efter målning ska jag göra mig färdig för dagen som bjuder på den

sista föräldragruppen och denna gång kan hjärtat också följa.

Det betyder att vi får fler timmar med varandra denna dag och det

är inget man tackar nej till precis. Ikväll vankas det "bonde söker

fru" och det gillas på Soldatvägen. (iallafall av mig).

Nej, nu ska jag och Adam Heldring måla lite skötbord

och invänta hjärtat som kommer hem på lunch.

Morgonen började inte så fint som man kanske hade velat.

Jag vaknade ur en dröm av hjärtats väckarklocka, gick på

toan och sen slog det mig vilken verklig dröm jag drömt.

Mimpan har varit med hela natten, hon har t.om legat i min

fotända och jag flyttade fötterna för att hon skulle kunna lägga

sig där nere. Det var alltså så verkligt att jag flyttade fötterna

på riktigt och kände att hon läggde sig där nere, precis som hon

brukade. Lille hjärtans gull vad jag saknar henne!!!!!!

Min älskade älskade hund. Om jag grinade när det slog mig?

Ja, en och annan ful-grins tår trillade. Tacka gud för att jag har

världens bästa pojkvän som alltid ställer upp på mig, trots att

det var mitt på morgonen, honom älskar jag tills jag dör.

Nu ska jag göra mig redo för dagens bravader, det vankas

lunch med Brallan och Erika idag. Efter det får vi se hur

mycket energi jag har kvar, en annan blir ju slut av inget.

Efter en förmiddag med barnmorske besök är jag nöjd,

mitt blodvärde har äntligen gått upp! Thank you lord, nu slipper

jag oroa mig för att få järn infusion för bara tanken gör mig

alldeles knäsvag, jag och nålar ni vet. Nej, Niferexen har gjort

sitt och glad är jag! Bebis mår bra, ligger med huvudet nedåt

men inte fixerad än. Den tyckte inte om barnmorskan när hon

kände på den, men jag är på bebisens lag vad gällande den saken.

Fan i min lilla låda vad ont det gjorde när hon kötta ner händerna

och "bolla med huvudet" som hon själv la upp det. Mys va.

Nu har jag nyss precis intagit föda som en sen lunch.

Nu ska jag fylla i resten av föräldrapenning papperet och sedan

vila inna nästa träningspass är på G. Om en timme åker jag

iväg tillbaka till sjukhuset för lite föräldragrupp. Sen gör jag

banne mig kväll, jag är inte van att fara och flänga på detta

vis nu för tiden. Dessutom sover jag så oerhört dåligt på nätterna

nu att jag tror jag blir galen!

Alltså, nu är jag redo för att fylla i papperet ang. föräldrapenning

hur sjukt är inte det? Det slog mig i gårkväll att jag inte alls (även

om det verkar så) fattar att jag ska bli mamma. Man kan ju få för

sig, när bebisen är lugn (och det är inte ofta eller länge) att man

helt enkelt bara har blivit fet. Kanske jag bara har blivit fet och fått

väldigt rörliga tarmar? Så nu har vi skapat en bebishörna för mina

överrörliga tarmar, och inte en bebis. Visst är det sjukt att man kan

tänka sådär än fast man har sett den lilla saken i magen, plus att

man hör hjärtat picka varannan vecka. Nästa gång är på Måndag.

Så vi övergår till nästa ämne, nämligen förlossningar på tv.n

Vissa vill man ge diplom p.ga mycket bra uppförande när dom föder

barn, att dessutom vilja visa sin nuna på tv i ett sånt läge.

Och andra vill man ge en klockren höger för deras beteende, och nu

gott folk måste vi ju såklart be till gudarna att jag inte är en sån!

Jag har sagt till Morgan att han måste slå mig om jag börjar bli

omöjlig och lite utav en gaphals. Fast jag kan tänka mig att lilla

tjuriga jag bara kommer ligga och svära alla fula ord jag kan

istället för att skrika och ha mig, lätt att säga nu va?!

Iallafall så kan jag knappt se förlossningar på tv.n snart, jag gråter

och snyftar och har mig. Så varför sitter jag här och tittar på "förlossningskliniken" ? Ja...säg det!

Nu ska jag åka upp och gå med Zanto och få ont i fogarna.

Han är besatt av lukten av löptik och råkar bli tillfälligt döv vid

promenader vilket gör att han drar och jag får ont i fogarna.