En annan råkade ta en fin sovmorgon idag, znoosa är bland

det bästa jag vet! Det är inte det bästa sparven vet för den

sparkar occh buffar och blir rädd för signalen. Den får banne

mig ta och lära sig, sova är ju skönt! Nog för att jag är ganska

så övertygad om att en favorit syssla i början är att sova.

Nog prat om det, annars somnar jag väll om!

Igår fick vi hem en byrå från Ikea som vi lite snabbt snickra

ihop, med vi menar jag Morgan. Jag var skruv ansvarig, och

det är väl bland det största ansvaret det! Snyggt vart det

iallafall i vårat nya fina sovrum. Nu börjar jag äntligen trivas

här hemma igen. Det har varit (och är fortfarande) extremt

jobbigt sen Mimpan flyttade upp till himlen, men nu börjar jag

verkligen förstå vad som komma skall så nu är det lite lättare.

Så nu ska jag vika nytvättade bebis kläder och inviga ny byrån,

förstår ni vad overkligt det är, men ack så mysigt.

Jag börjar längt som f a n och nyfiken blir man också, vem är

egentligen där inne? Min spanska 9 åriga kusin bestämde igår

att det var en kille, medans mamma tjuras på med att det är

en "Sally" och på jobbet säger dom hälften hälften ungefär.

Nu ska jag mysa med bebis kläderna och drömma mig bort

till hösten som jag längat efter som aldrig förr. Jag är banne

mig glad att det nalkas Augusti på Måndag, i like stormsteg!

Fin vädret får gärna hålla i sig till imorgon då jag har min första

och enda lediga dag denna vecka. Jag skulle behöva lite sol då

förstår ni. På min enda lediga dag är det Laxfestivalen vilket

betyder världens familje middag innan det är dags för att invardera

staden. Tjugo pers på ett litet ungefär kommer vi vara, plus en halv

då för sparven kommer också vara med. Appro på det går vi även

in i vecka 28 imorgon, jag tror jag dör vad tiden går fort!

Det är bara att hoppas att de här sista tre månaderna går fort och

någotsånär smärtfritt. Igår hade jag foglossningar som hette duga!

Det är inte riktigt min grej känns det som, jag hade gärna sluppit

smärtan och känslan av att inte kunna röra sig obehindrat.

Nu skall lunch lagas för nu kommer älsklingen hem på lunch.

Sedan är det dags att pallra sig mot jobbet!

Tisdags morgon och jag sitter här halv redo för dagen.

Det enda jag har hunnit idag egentligen är att saknat hjärtat,

det blir på tok för tomt hemma när han helt plötsligt jobbar.

Så jag tänkte såhär, jag ska diska och klä på mig dagens

kläder sedan pyser jag till Ängsvägen. Där väntar nämligen

morbror med familj, jag gillar't!

Igår flyttade vi in i vårat nya sovrum igen, så fint det kommer

att bli när allt är färdigt. Trångt, men väldigt fint. Spjälsäng,

skötbord och en byrå är det som  saknas på plats och ingen panik

är det med det egentligen heller men gjort ska det vara inom kort.

Ja jag säger då det...att bebisen kommer om tre månader börjar

kännas helt wierd. Det börjar även att kännas i kroppen vill jag

lova! Men jag antar att det är så det ska vara, och jag ska försöka

låta bli att klaga för i slut ändan är varenda litet onta värt det!

Mannen i mitt liv.   

Ja jag säger då det, en hel vecka sedan jag bloggade, skämmes!

Sen sist har jag och hjärtat flytt vardagen i Hudiksvall, tills vi åkte

hem och jag började jobba igen. Trots jobb har vi hunnit vara på

Rotsidan och bränt ihjäl våra arma kroppar. Jag ville tydligen

servera kokt bebis för det var magen jag brände mest, skönt!

Helgen har vi spenderat tillsammans då jag har varit ledig nu

sista helgen innan allvaret börjar för oss båda igen.

Vi har hunnit fiska med Cecilia och Fredrik, hälsat på älskade

moster och kusiner som nu mera bor i Sverige istället för Spanien.

Sist men inte minst har vi hunnit flyttat ut hela sovrummet till

matsalen för att måla och tapetsera om sovrummet och förstår ni

vad jävla bra det vart! Den dagen jag orkar ska jag lägga in bilder

i datorn och ut på bloggen.

Nu ska jag och den vilda bebisen kila in i duschen med en

mycket snygg och helt underbart fantastisk kille, det ni!

Sedan ska vi nanna kudden då det är upp med tuppen som

gäller imorgon, käre Måndag varför måste du finnas?!

I natt har jag äntligen fått sovit en hel natts sömn, jag

vet inte ens när jag gjorde det sist. Där emot har hjärtat

stackarn knappt sovit någoting alls, vi verkar gå om varandra

vad gäller sömnen. Nu är det hans tur att hosta och kraxa och

jag har nästan kraxat färdigt jag känns det som.

Nu är han och jobbar i min mosters hus med Peder, så här

sitter jag ensam. Med stor betoning på ensam. Snacka om

att ett djur kan ge en så mycket sällskap och kärlek, helt sjukt!
Det kommer ta sitt lilla tag att ändra tanke banorna, igår när

vi var på vift hela dagen kändes det oerhört konstigt. Jag är

van att ha min lilla minigris med mig fysiskt, nu är hon med

mig som en liten ängel. Jag saknar henne!

Idag ska vi pysa till stugan, hjärtat ska åka wakeboard med

sin vän, jag spar det till nästa sommar jag. Jag ska sola,

måste komma ikapp Morgan som är nästan dödligt brun!

Sen ikväll ska vi nog ta oss en fisketur, köpte två fin fina

wobblers igår och en av dom tror jag starkt på. Vi får se.

Imorgon är det besök hos Barnmorskan och sedan styr

vi kosan mot Hudiksvall på en liten semester!

Dessa dagar har varit bland de sämsta i mitt liv, om inte på toppen

av den sämsta listan. Läget är knappast under kontroll och gråten

sitter i halsen tjugofyra sju, alla hormoner hjälper knappast till.

Det är nämligen så att Mini nu mera bor i himlen och kvar här hos

oss vart det en stor tomhet hemma. Inte nog med det saknas det

nu en del av mitt hjärta som hon tog med sig dit upp. Jag vet att

detta är för hennes bästa, nu slipper hon stressa och vakta stup

i ett. Men fy för fan vad jobbigt det är!! Hon har alltid varit där

för mig, och nu kommer hon inte ens och tröstar en när jag är så

äckligt ledsen. Inga tassar mot golvet, inget skäll när det är ljud

i trappuppgången, ingen som smyger upp i sängen, ingenting.

Bara massa fina (och mindre fina) minnen som jag aldrig ska

glömma! Älskade älskade jycke, du bor i våra hjärtan för evigt!

Matte och husse älskar dig, och det vet du, det sa jag.

Jag skriver detta här och nu så slipper jag prata om det så mycket,

nu vet ni att mitt liv är lite upp och ned för tillfället.

För att prata om fina saker så har vi gått in i vecka 25 vad gäller

Sparven och dessutom fått kännt huvud /stjärt (?) 

Den buffar omkring och sparkar riktigt rejält i magen så t.om

mormor har fått känt, det är häftigt. Vi har fått barnvagnen och

vi kunde inte bli mer nöjd över den! På Måndag besöker vi

Barnmorskan och lyssnar på sparvens lill hjärta, jag längtar.

Så i all sorg finns lite glitter och ljus i slutet av tunneln.

Och i slutändan finns det massor med glitter och ljus, men

usch så svårt det är att tänka så för tillfället.

Tänk att det redan är Juli fasiken helt galet!

Idag regnar det och glad är jag för det, det är nämligen inte så

jävla nice att vara förkyld i tusen plus grader. Nej, den friska

luften som kommer nu är vad jag behöver. Halsen är fortfarande

helt ur funktion, ont och utan min vanliga röst. Härligt så här fyra

dagar på raken och inget blir bättre. Så jag funderar allvarligt på

att springa ut med Mini i regnet och sedan gå och lägga mig och vila.

Jag är less på att ha för lite krafter i kroppen och önskar mig lite

mer energi tills imorgon när det är dags för jobb igen.Tur man jobbar

med härligt folk hela helgen, det ger en lite hopp och livet iallafall.