Jag kunde inte sova igår, helt omöjligt. Samma tankar i huvudet hela tiden, lite tårar, lite leenden av minnen, de är svårt att komma ihåg de dåliga i en sån här situation men de är väl så det fungerar. Vad än som har hänt i det förflutna så blir jag ledsen, och de är precis som att jag måste skriva ner det någonstans för att se det, att det faktiskt berör. Åter igen berör det mest för att jag vet att det försvinner en del av mina käras liv, fy för fan!

Dagen har iallafall gått i trötthetens tecken för både min och izaks skull. Efter en lunchlur så packade vi ihop oss till min moster för lite grabbbus. Det dansades, stojades, skrattades och klättrades i trappan, det är ju så roligt att se Johan och Izak tillsammans hujedamig vad dom kommer att ställa till i framtiden! Nu är vi hemma och ska snart börja med middagen och vänta på pappan, älskade karl som jag älskar högst!

En bra sak som har hänt efter den knacknings starten med barnomsorgen är att vi har fått plats hos dagmamma. Vi sökte inte ens någon plats där men de vart de vi tillslut vart erbjudna och vi tackade självklart ja då vi båda har gått hos dagmamma vi också när vi var små. Så den 21a börjar inskolningen, bara tre veckor för sent, men ändock dagmamma! T.om jag har gått hos den där dagmamman då min egna var sjuk eller hade semester, snacka om generationsbyte! Tydligen är det än sålänge ett skönt grabbgäng som går där så de kan ju vara riktigt roligt för izaks skull. Så vi väntar med spänning!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är svårt att se någon så nära ledsen men det känns fan hopplöst att inte se utan bara veta. Än fast jag inte skulle kunna göra något alls för att påverka situationen så skulle jag så gärna bara vilja hålla om och ge en kram och säga att vi har ju...

Ju mer jag tänker på att bo i hus, att det kanske inte är allt för långt bort, ju mer galen blir jag av att bo i detta lyhörda hus. Jag vill fan inte vara bjuden på fest nästan varje helg, än mindre vill jag bli väckt av efterfesten som man så vacker...

Snart äre jul här i vårt hus, fast de känns inte alls så då de mer känns som vilken vecka som helst i detta trånga näste. Jag skulle vara den lyckligaste tjejen på jorden om vi hade ett hus! Ett hus där vi kunde bjuda in både Persson släktet likaså W...

Dagens fetaste fail utspelade sig alldeles nyss! Izak skulle sussa lunch men låg och kvittrade som en söt liten fågel, ganska vanligt tycker jag lite som det brukar vara ibland. Ända tills hjärtat stod utanför izaks rum (när han äntligen hade somnat)...

Åh, kan inte förstå att de ska glömmas bort att bloggas på detta viset! Ajjabajja. Livet på soldatvägen rullar iallafall på såhär innan julen knackar på. Jag och Izak har, än sålänge, lyckats hålla oss (honom) i trim under dagarna nu när öppnaför...