Dagen har spenderats med finaste My och Nomi, gulle dom.

Full fräs på Nomi som vanligt och inte för ens vi kommer hem igen kommer

Izak på att han också kan skrika som henne, sötnöten! Efter mycket prat och

skratt gick jag och Izak hem mitt i regnet som övergick till snöstorm, härligt.

Som tur var började snön falla (i massor) precis när jag höll på att packa in

vagnen i bilen (vi har vagnen i bilen då cykelförråder har inneboende möss).

Klockan var helt plötsligt tio över fem helt sjukt vad en dag kan gå fort!

Så rätt var det va så kom hjärtat hem på helg, ingen vart gladare än vi.

Efter middag för oss och tupplur för Izaken blev det mys för fulla muggar,

på mage för lillens skull, det är nu mer tråkigt att ligga still på rygg.

Hua nu får vi stoppa tiden! Snart är han så stor att han kryper och har

sig och då gott folk, då kommer det bli full jävla rulle kan jag tro.

Nu ska jag proppa i mig choklad och påskmust och lyssna på när

hjärtat klinkar "lite tyst" på gitarren, han är duktig min kille!

Imorgon får vi se vad dagen bjuder på bara den inte bjurder på mer snö.

Ingen rytmik idag betyder att man egentligen hade kunnat sova lite

längre, men det skit man väl i. Jag har så förbenat svårt att somna på

kvällarna nu för tiden, hur trött jag än är så blir jag piggelin när jag lägger mig.

Och om jag förmodan fortfarande är trött när huvudet har landat på kudden så

kryper det i kroppen på mig, mest i axlarna skulle kunna tippa på att det är lite

lille herr Perssons "fel". Snacka tungklumpen! Han kommer alla gånger väga över

tio kilon när han är sex månader, käre värld jag kommer ha en massa muskler

jag aldrig har vetat om innan han har nått ett år. Eller så kommer jag ha ex

antal knutor i ryggen som jag aldrig visste jag kunde få. Fast det har jag redan.

Ja men så vad ska vi göra idag?

Ja, det är den stora frågan. Posten måste vi förbi iallafall, bajspåsar ligger

där och väntar på mig. Ja alltså, inte på mig, för dom tillhör egentligen Izaks

blöjhink så man kan ju säga att dom väntar på honom. Sen eftersom det inte

serveras någon rytmik så skulle det serveras fika men det beror ju på lillen,

tänker han äta "i tid" till det eller tänker han äta senare that's the question.

Vilket som så får jag ju spendera dagen med min älskade Izak och gladast på

jorden är jag för det! Jag blir förvånad för varje dag som går att man kan ha

så mycket kärlek för någon människa.

PS. nya konsten är nu att rulla från rygg till mage, den konsten

utförs ofta och väl. DS

Här sitter jag ganska trött men det känns så dumt att försöka sova

när jag väl är vaken. Izaken sover sött hur slut som helst efter babysim

på Österåsen. Han kände sig redo för ett "dyk" idag, så sagt och gjort,

lite ögonkontakt här, blås där och sen dopp i grytan. Vad han tyckte?

Mja, han verkade en aningen brydd över ytan igen men bada är ju hans

grej så ingen större skada skedd. Ingen mindre heller för den delen.

Resten av dagen ska vi bara mysa. Jag ska försöka plöja igenom lite

"teen mom 2" avsnitt medans Izak med all säkerhet kommer vara trött.

Han passade förresten på att vända sig första gången igår när jag sussade

efter nattjobbet, typiskt! Han har varit på väg hela förra veckan men liksom

inte vågat sista biten, men igår så gick det tydligen bra. Jag får väl vara glad

att hjärtat fick vara med på någonting först, han har ju missat första gångerna

på det mesta faktiskt. Åter till fortsättningen av denna dag, hjärtat ska på

styrelsemöte och sen fixa med sin bössa så jag och Izak blir ensam till middag

och ändå in på kvällen. Som kompensation kanske jag råkar dricka upp colan.

Livets dryck you know!

Hade jag orkat hade jag lagt upp bilder, men jag orkar inte

hämta kabeln till telefon så läs och tig.

Mitt i natta sitter jag här med ögonen riktad mot den här dumburken medan

hjärtat har ögonen riktat på andra dumburken (tv:n). Eller nej, faktiskt har

han ögonen riktad mot sin iphåne just i detta nu, ljuga är fult!

Idag har vi spenderat halva dagen hos Brallan och Neo (som sagt) med söt

brudarna Emma och Signe, samt brudarnas mammor. Hur god lunch som helst

bjöds det på och sen en kladdkaka med vitchoklad, hörde jag mums? JAPP!

Izaken drog längsta vakenperioden ever hade icket tid att sussa när flickorna

prata, pep och grät. Till slut somnade han i ren och skär utmattning dock bara

en liten powernap, men vad gör de? Så länge han är en happy camper!

The happy camper.

Jag som inte skulle dra på mig fler planer denna vecka drog på mig lite sånt

ändå, varför ligga på latsidan liksom. Så imorgon sätter jag mina fötter innanför

sjukhusets dörrar stax efter 20.00 för lite natt jobb, jag är peppad!

Även fast det är lite delade känslor inför två nätter ifrån mina grabbar så känns

det just nu som att de bra delarna tar över. Jag har ju längtat efter att få jobba

lite, se människor och diskutera helt annat än grin, bajs och bebisar i allmänt.

Men ja, har man ett jobb man verkligen trivs med så är det väl klart att man

längtar och ser fram emot att få jobba när man inte gjort det på ett tag.

Så var denna Onsdag snart till ända vilket är skönt då vi med stormsteg

närmar oss den omtalade dagen Fredag. Så vad har vi gjort idag? Ja,

vi har befunnit oss på babyrytmiken och sjungit sånger och svängt på höfterna.

Eller på närmare eftertanke svängde Izaken på höfterna med hjälp av mina

burdusa händer, jag menar man sjunge ju "dansa dansa liten vän" och så ska

man helt plötsligt göra't "om och om och om igen". Och eftersom han inte än

kan dansa själv hur mycket han än vill så hjälpte jag honom på traven. Juste mamma!

Efter sång och "dans" lurade jag med mig brudarna på en fika på vad jag har hört

är "vattenhålet för alla mammalediga". (Ja, Westerlunds såklart!) Prat, fika och mat

till Izaken bjöds det på där. Efter en sväng på stan var Izak ett par byxor och tre

bodysar rikare, det var han värd lillen. Som han växer var det ändå på tiden med mer

kläder i större storlek. Nyss har jag även beställt tre nya dregglisar så kan ha få dreggla

bäst han vill och förhoppningsvis ändå vara ganska så torr på tröjan.

Imorgon ska vi Torsdags mysa hos Brallan och sötNeo (fast Brallan är ju söt hon å),

inga andra planer skall göras. Jag har kommit till en gräns där jag känner att jag

hakar på på det mesta och blir alldeles slut. Man måste ju inte ha att göra var eviga

vardag, man kan ju ta det lilla lugna ibland också. Det känns, för min kropp har lite

utav noll procent energi now days. Men hä bli nog bättre de åh. HEJ!

Vilken skit natt, jag undrar hur jag har sovit egentligen.

Det hela började med att jag började tänka på min älskade Mini,

som jag saknar henne!!! I samma ögonblick var det kört, tårarna kom som

ett brev på posten. Jag saknar hennes tass-ljud, att ha henne i fotändan,

att höra hennes andetag, att bli irriterad på hennes morr och att kunna trycka

ner ansiktet i hennes päls helst uppe på tjockhuvet och känna hennes doft. BLÄ

vad jag saknar allt (nästan) som har med henne att göra, gulle min älskade hund.

Tillslut så vaknade jag helt plötsligt av att Izaken bökade, alltså måste jag ha

somnat mitt i alla tårar vilket kanske förklarar min trötthet idag!

Som tur är har jag världens sötaste son som jag hittade med några stycken

tår i munnen imorse, lycklig som bara den. Han fick nämligen in tårna i mun

första gången igår och kom väl på att det var bland det roligaste han har gjort.

Efter hans förmiddags lur fick han potäter och majs idag vilken hit det verkar

vara med mat, jag förstod ju att det skulle bli så! Han blir typ den lyckligaste

grabben på jorden när han förstår att han ska få äta "riktig" mat, eller ja, alltså

han blir ju lyckligaste såfort han får nån slags föda när jag tänker efter.

Nu sover lilla älsklingen lunch och jag sitte här och funderar på varför i

hela helvete det måste storma igen för. Jag tänkte ju liksom gå på en

promenad, vi får se hur jag gör sen om jag ens orkar. Idag är en sån

dag som jag mer än gärna skulle stanna i sängen dagen lång. Men nu ser

vardagen annorlunda ut och jag får spendera min dag med min älskade

unge istället, inte så illa pinkat! För hur nere man än känner sig vissa

dagar så lyfter Izaken upp en högre än till sjunde himlen. Obeskrivlig kärlek!  

Älskade Minigrisen.

PS. HUR skönt är det inte med Fredag idag!?

Snacka om att det är min absoluta favoritdag. DS

Idag har vi babyrytmikat med massa fina och sång villiga ungar.

Efter det gick jag och Izaken en sväng på Konsum och köpte banangröt,

till honom såklart, och sen gick vi hem och hämtade bilen. Så åkte vi

bort till Malin och Fillipa där My, Nomi, Sara och Myh var också, myspys!

Vi fikade lite, snackade lite skit och hade allmänt trevligt. Ända tills det

hände en olycka, hoppas verkligen att det gick bra i slutändan!

Tänk vad olagligt fort olyckan är framme, helt ofattbart att det ibland

handlar om några få sekunder. Synd att dom inte är helt oundvikliga.

Väl hemma lyssnade vi på radio då dom pratade om "typiskt Matilda"

Matilda dagen till ära. Matilda betyder styrka och strid, Morgan på P3

sa då att "typiskt Matilda kanske är att strida för minsta lilla grej",

då skrattade jag och kände igen mig ganska mycket. Att heta Matilda

och vara ett lejon är alltså inte det lättaste, men de fonka de också.

För typ en timme sen fick Izaken prova gröt för första gången efter nån

tugga var det klappat och klart, han älskade det lika mycket som det andra

han har fått smakat i mat väg. Gulleunge, ska bli så roligt att se hur mycket

han väger imorgon då vi ska på BVC för vägning och mätning.

Resten av kvällen ska vi nog spendera i soffan med mys.

Fast det är klart, jag måste ha iväg mig på Videoteket lite fort också.

Här sitter jag i soffan med en sprattelkuse brevid mig, precis som han

höll på i magen. Och självfallet grejar han på med fötterna, bara för att

det är så roligt. Det har han ju inte ärvt av mig, ingen fotfobi där inte!

Igår invgde vi Österåsens bassäng, ingen tyckte det var roligare än

Izaken. Herre gud vad han var nöjd! Så bada det ska vi göra mer ofta.

Idag har Izaken varit med sin lilla mormor hela förmiddagen medans lilla

jag lyxade till det och laga en tand för första gången i mitt liv. Men ärligt

talat bekom det mig inte ens för fem ören, det enda jag tycker var jobbigt

var att veta att jag skulle få en spruta. Men vafan, det gick ju fina fisken

det med. Pang boom så var det gjort, där emot tänker jag inte göra det

snart igen, jag menar plånkan tyckte väl inte det var så roligt liksom.

Men man får väl skylla sig själv när man inte har vistas i den där miljön

sen fyra år tillbaka. Så nu är man ju än mer rutinerad på de besöken.

Nu ska jag myspysa med älskade älskade spyungen min.