Snart äre jul här i vårt hus, fast de känns inte alls så då de mer känns som vilken vecka som helst i detta trånga näste. Jag skulle vara den lyckligaste tjejen på jorden om vi hade ett hus! Ett hus där vi kunde bjuda in både Persson släktet likaså Wallinder släktet och vara samlade allesammens istället för att fira på var sitt håll, jag tycker det är skit tråkigt! Men det är väl bara att saker och ting går våran väg nu så att vi kan sitta där i vårat fina hus nästa jul med hela tjocka släkten. Hoppas hoppas!

I övrigt håller vi på att julstäda hör hemma, dammsuger typ dagligennkänns det som fast de gör jag nog fan än om det inte är jul. Tanken har också varit att jag ska börja slå in julklapparna när izaken sussar, de har ju aldrig blivit av än så länge. Alla juligaklappar är iallafall köpta så de är ju bara den där inslagnigen kvar, jag tar det imorgon tror jag. För de är så tyst och skönt här hemma just nu, förutom att jag hör grannens jävla tv som överröstar min, så jag tror inte jag orkar börja klappa nu. Hjärtat är borta med sina arbetskamrater därav den extrema tystnaden. Jag tror jag ska ta mig en lussebulle och ladda inför greys, varva ner och andas ut. Jag har varit på lite halv kivens humör idag då folk som man ska kunna få tag på inte är nåbar och inte kan ringa upp. Om jag säger såhär, min första kontakt med barnomsorgen i denna stad får det största IG:t man någonsin kan få. Jag har nu ringt dagligen sen förra måndagen till en person jag behöver få tag på för att få veta om vi fått plats eller inte och vart, när, hur. Personen i fråga har jag inte fått tag på än och den har heller inte ringt upp trots löfte om de, jag har alltså hållt på att jaga en människa i snart två veckor och börjat bli jävligt less på detta nu! Jag orkar fan inte jaga mer, nu får de bli va de bli... Men jag kan inte låta bli att fundera på om det verkligen ska vara så att man ska behöva jaga med jävla blåslampa för att få svar på en fråga som går att svara på två minuter. Hur ska de bli i framtiden då? Ska de vara på den här nivån? Tråkigt tycker jag!

Nä, man får ta och koncentrera sig på jul firandet istället och ta problemen sedan. Julen är ju trots allt en tid när man ska mysa med familjen så jag tänker koncentrera mig på det istället! God jul, hörs hej!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kunde inte sova igår, helt omöjligt. Samma tankar i huvudet hela tiden, lite tårar, lite leenden av minnen, de är svårt att komma ihåg de dåliga i en sån här situation men de är väl så det fungerar. Vad än som har hänt i det förflutna så blir jag...

Det är svårt att se någon så nära ledsen men det känns fan hopplöst att inte se utan bara veta. Än fast jag inte skulle kunna göra något alls för att påverka situationen så skulle jag så gärna bara vilja hålla om och ge en kram och säga att vi har ju...

Ju mer jag tänker på att bo i hus, att det kanske inte är allt för långt bort, ju mer galen blir jag av att bo i detta lyhörda hus. Jag vill fan inte vara bjuden på fest nästan varje helg, än mindre vill jag bli väckt av efterfesten som man så vacker...

Dagens fetaste fail utspelade sig alldeles nyss! Izak skulle sussa lunch men låg och kvittrade som en söt liten fågel, ganska vanligt tycker jag lite som det brukar vara ibland. Ända tills hjärtat stod utanför izaks rum (när han äntligen hade somnat)...

Åh, kan inte förstå att de ska glömmas bort att bloggas på detta viset! Ajjabajja. Livet på soldatvägen rullar iallafall på såhär innan julen knackar på. Jag och Izak har, än sålänge, lyckats hålla oss (honom) i trim under dagarna nu när öppnaför...