De vart en solokvist kväll för mig ikväll, izaken sussade gott vid halv åtta och hjärtat åkte till Peder för att hjälpa till med köket dom håller på att fixa. Jaha, vad gör man då? När man har myror i brallan och helst av allt hade dragit ut på en snabb promenad. Jo, man sitter blixt stilla och tittar på tv och längtar (med stora bokstäver) tills imorgon då det är dags för första träningspasset sen for ever! Jag är så nedrans taggad men kommer nog inte säga detsamma imorgon än fast det bara är ett corepass så kommer min oerhört otränade kropp dö dödensdöd!! Men hua vad himla skönt det ska bli efteråt, jag riktigt längtat efter att få känna att kroppen har blivit piskad det var allt för jävla längesen. Innan det lilla träningspasset ska jag dumpa Izak hos mormorn och åka och klippa mig, skönt nanting. Lite spännande att se hur det i slutändan kommer att bli, för än fast jag har kort hår är jag redo för någon slags förändring, så redo som man kan bli.

Nu vill jag duscha men sånt måste man göra tillsammans i detta hem för annars räcker inte varmvattnet. Så jävla värdelöst! Jag som är dusch kungen egentligen men så måste jag skynda mig mer än vanligt för att varm jävla vattnet försvinner, pest och pina. Men jag sitter väl här ett tag och inväntar min karl då så vi kan bli rena även ikväll. Hörs!

Helt plötsligt så tog jag och Izak oss en lugn förmiddag och vad händer?

Jo, den blir riktigt jävla lugn och slapp. Vi har haft så fullrulle på vardagarna så vi

liksom har glömt att man kan mysa även morgon tid, så här har vi myst i soffan,

lekt med trakorn, sett barn tv, klättrat upp och ner i soffan och lekt på Izaks rum. 

Det var riktigt länge sedan vi hade en sån mysig och harmonisk morgon, härligt!

Annars idag ska vi nog inte göra så hemskt mycket annat än "det vanliga", dvs ta oss

ut på en promenad. Jag ska köpa plastfickor och klippkort på badet så jag kan prova

på lite pass och se om min otränade kropp pallar trycket. Någon gång måste man ju ta

sig i kragen och kämpa tillbaka kroppen man en gång hade för just nu är det bara störande

att jag har två ynka kilon kvar som vägrar försvinna. Lägger jag då ihop ett och ett så

måste någon mer fysisk aktivitet göras för att kunna utplåna de jävla kilona!

Men ser ni att jag har inte lust att binda upp mig ett helt år på nå jävla kort, de tycker

jag är vansinne så jag börjar med klippkort och se hur allt funkar, bäst de.

Nu ni ska jag njuta av min alldeles egna tid med min alldeles egna huvudvärk medans

världens bästa Izak sussar så sött i sin säng. Måtte det inte va nå jävla migrän på G!

Jag längtar tills i morgon då jag får vakna med snyggaste mannen på jorden, sedan gå upp och mötas av den finaste sonen på jorden, dricka kaffe och kuta iväg på öppnaförskolan. Jag längtar också tills imorgon för att då får jag äntligen gå på en promenad, tror jag ska ta en riktigt lång imorgon! Promenader har blivit min "nya" grej, får myror i brallan om jag har gått under tre kilometrar på en dag, riktigt pirr i benen och lite lätt ångest känsla i resten av kroppen. Så de är ju bara att knata på liksom! Jag har ju ändå skönaste skorna i hele världen så vad är problemet liksom!? Jag måste verkligen börja röra mig ännu mer, annars måste jag amputera halva kroppen för syns skull. Och de vill man ju inte, nä!

Nu ska jag lägga mig i våran äckligt sköna säng med min underbara karl, hörs!

Käre lilla tisdag vad tänker du bjuda på? En promenad som i slutändan leder till lussekattsbak? Något besök? Tvättstuga? En tupplur? Ja jag undrar jag vad som skall hända idag.

Helgen var planerad med slappande i ny sängen men den planen vart bytt mot en hel helg på Sollefteå sjukhus jobbandes på min underbara avdelning. Och det mina vänner, de behövdes! Som jag har längtat efter mitt jobb och mina fina arbetskamrater och på två dagar fick jag en 20timmars dos bara sådär, fint de! Så slappandes i sägen och dessutom lussekattsbak får bli i kommande helg, om jag kan hålla mig så länge med baket.

Nu ska jag njuta av tystnaden här hemma innan lilla tornadon vaknar och är redo för resten av denna dag.

I bland är det konstigt hur fort allting kan gå, så fort att ingen i närheten hinner med sina egna tankar. När allt sedan blir ett faktum börjar den långa processen, en jobbig en. Jag är så kluven på något konstigt vis men känner väl mest med de andra. Det drabbar några av de som jag håller allra närmast och det gör mig illa och ledsen! Alla vandrar vi samma väg, andra fortare än vissa, men trots det vänder det världar upp och ned när den bara kryper på sådär. Jag är med dig och er varje dag i tankarna!!!

Jag sitter vid mitt köksbord och tittar på ett tomt golv, vi har ganska mycke utrymme om man fick använda det rätt. Nu ska vi använda det smart istället och få in våran nya säng, för vi här ju så här, vi sussar brevid köksbordet. Låter kanske skumt men de funkar för en tid så då kör vi på de! Izak sover ute i vagnen med banvakten så nojiga mamman ska höra när han vaknat. Trots det kollar jag ut genom fönstret utan att riktigt se hela han tusen gånger bara ifallatt, tänk om den där vakten inte skulle funka ändå. (Ingen hönsmamma här inte). Jag längtar tills ikväll då jag får hem min man men ändå ska lämna han för att gå på breaking dawn part 2 (my gosh) och sedan får hoppa i NYA sängen. Sen längtar jag tills imorgon då vi får vakna tillsammans alla tre och sedan ska jag jobba kvällen på mitt kära jobb, som jag har längtat!

Jaha, då var snart denna torsdagen till ända också. Idag har jag varit världens tråk mamma som har haft noll energi, de enda tills vi nyss var ute på en promenad i fin vädret. Ibland är det så fruntansvärt skönt att gå så svetten sprutar och bena nästan viker sig. De är skönt tills man hamnar på nån jävla gångväg som i princip är ogrusad och man håller på att halka varje steg, då är det mer skönt att gå så försiktigt man kan. Efter promenad och lite mys framför Barnkanalen provade jag att lägga Izak, de låter inte som att det funkar man vafan! Han skulle verkligen ha behövt en halv timmes sussande än fast klockan egentligen är "för mycket för att sova".

Imorgon nalkas det breaking dawn 2 med brudarna och jag längtar som en tok! Fiii fan vad spännande, jag menar... Man har ju väntat ett tag.

När det är sånt här väder ute blir jag så himla rastlös! Jag vill så gärna färga håret i nån annan färg än mitt tråk bruna jag har nu, jag vill pierca mig på olika ställen, jag vill ta en promenad, bleka tänderna, jobba, ha min kille hemma etc etc. Men vad gör jag? Jag ligger förjävligt oskönt i soffan och tittar på Barnkanalen. Jag glömde helt enkelt att byta kanal när jag la Izak för typ tio minuter sen, dessutom verkat han ha trollat bort dosan. Suck.

Efter vila, lunch och bus ska vi åka till (min) morfar och fira farsdag. När vi sedan kommer hem hoppas jag att hjärtat är hemma ganska snart så vi hinner ses alla tre på farsdag och allt!

Izak säger grattis och tack till sin fina och bästa pappa!

Jag älskar dig så mycket som det bara går!