Åh, kan inte förstå att de ska glömmas bort att bloggas på detta viset! Ajjabajja.

Livet på soldatvägen rullar iallafall på såhär innan julen knackar på. Jag och Izak har, än sålänge, lyckats hålla oss (honom) i trim under dagarna nu när öppnaförskolan har jul lov ända fram tills vecka två. Men förstår ni att vecka två då har Izak förhoppningsvis börjat på dagis, nääej! Förskola heter de va? (Jag kommer alltid säga dagis). Jag håller på att jaga ihjäl stackars rektorn på de dagis vi sökt då jag gärna vill ha ett svar innan julen, så...första kontakten med barnomsorgen i Sollefteå, icke godkänt!! Det nekas, svaras inte och trots röstmedelande rings det inte upp. Sånt kan jag blir galen på faktiskt! Ja, jag tänker då jaga vidare i morgon om jag inte får ett samtal på morgonen, vilket jag inte lär få då de är luciamorgon imorgon. Ååååh, dra mig på en liten pinnevagn!

Och om man inte ska prata dagis problem så kan vi prata om izaks utveckling som efter en skit period bara small till. Han hat kommit på många nya ljud, han nickar eller skakar på huvudet i helt rätt syfte vid vissa frågor, han klättrar där man kan och inte kan klättra, han har börjat GÅ på riktigt utan hjälp. My god, de var verkligen på tiden att han kom över den tröskeln för hujedamig vad han börja bli en tungklump! Sen gör han ju en massa mer också men detta är de som är just nu.

Nu ska jag njuta av en lussebulle som är min last när de vankas jul, förbannat! Sen ska jag titta på underbaraste och bästa serien i hela världen, Greys! De är kärlek de.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kunde inte sova igår, helt omöjligt. Samma tankar i huvudet hela tiden, lite tårar, lite leenden av minnen, de är svårt att komma ihåg de dåliga i en sån här situation men de är väl så det fungerar. Vad än som har hänt i det förflutna så blir jag...

Det är svårt att se någon så nära ledsen men det känns fan hopplöst att inte se utan bara veta. Än fast jag inte skulle kunna göra något alls för att påverka situationen så skulle jag så gärna bara vilja hålla om och ge en kram och säga att vi har ju...

Ju mer jag tänker på att bo i hus, att det kanske inte är allt för långt bort, ju mer galen blir jag av att bo i detta lyhörda hus. Jag vill fan inte vara bjuden på fest nästan varje helg, än mindre vill jag bli väckt av efterfesten som man så vacker...

Snart äre jul här i vårt hus, fast de känns inte alls så då de mer känns som vilken vecka som helst i detta trånga näste. Jag skulle vara den lyckligaste tjejen på jorden om vi hade ett hus! Ett hus där vi kunde bjuda in både Persson släktet likaså W...

Dagens fetaste fail utspelade sig alldeles nyss! Izak skulle sussa lunch men låg och kvittrade som en söt liten fågel, ganska vanligt tycker jag lite som det brukar vara ibland. Ända tills hjärtat stod utanför izaks rum (när han äntligen hade somnat)...