Ju mer jag tänker på att bo i hus, att det kanske inte är allt för långt bort, ju mer galen blir jag av att bo i detta lyhörda hus. Jag vill fan inte vara bjuden på fest nästan varje helg, än mindre vill jag bli väckt av efterfesten som man så vackert vart bjuden på heller. Alla som varit hemma hos oss vet hur satans lyhört det är här (man hör i princip fisar) så varför bestämmer man sig då för att leva rövare mitt i mörkaste natten?! Just då när jag vaknade i största rycket på länge av att det börjades poppa musik och brudar pladdra (och varför pladdrar brudar så in i helvete egentligen?) så önskade jag mer än någonsin att vi inte alls bodde här utan att vi bodde i ett fint hus. Där behöver man inte bli irri på nått störande ljud ovanför en, där kan man bara klaga på snön, som för övrigt verkar vara lika hett i år som alla andra år, och klaga på hur grannen breve' skottar åt helvete fel! Ja alltså ju mer jag tänker på hur löjligt nära det borde vara med hus desto mer vill jag klaga än mer på allt som rörs' här i krokarna! Men fest på festerna och fjädrarna nere i tvättstugan, den stuga man ska städa efter sig så den som bokar den till nästa gång slipper börja med städning. Och gudarna vet egentligen vad som tvättas i den där maskin... Ja, nä, ni ser ju! I need a house!!

Julen har varit en riktigt bra en och nu när fortsättningen sätter igång så får vi ha älskade mannen hemma i nio hela dagar, gosh! Kanske vi hinner hitta ett hus och flytta på dessa nio dagar? Äsch, ni får väl ta allt med en nypa salt, jag är väl lika negativ som vanligt. Vad är väl en bal på slottet...

Men ni ska inte tro att jag inte ger igen, när klockan slår tio nollnoll på förmiddagen brukar jag och izak dans, till hög musik, h ö g musik, typ lika högt som grannen spelar tio nollnoll på kvällen innan. Fast lugn bara lugn, när vi spelar så högt är vi inte i samma rum så izaks öron blir inte drabbad av någonting, och dessutom är det nog inte så högt heller de är väl bara så jag vill tro.

Jag kunde inte sova igår, helt omöjligt. Samma tankar i huvudet hela tiden, lite tårar, lite leenden av minnen, de är svårt att komma ihåg de dåliga i en sån här situation men de är väl så det fungerar. Vad än som har hänt i det förflutna så blir jag...

Det är svårt att se någon så nära ledsen men det känns fan hopplöst att inte se utan bara veta. Än fast jag inte skulle kunna göra något alls för att påverka situationen så skulle jag så gärna bara vilja hålla om och ge en kram och säga att vi har ju...

Snart äre jul här i vårt hus, fast de känns inte alls så då de mer känns som vilken vecka som helst i detta trånga näste. Jag skulle vara den lyckligaste tjejen på jorden om vi hade ett hus! Ett hus där vi kunde bjuda in både Persson släktet likaså W...

Dagens fetaste fail utspelade sig alldeles nyss! Izak skulle sussa lunch men låg och kvittrade som en söt liten fågel, ganska vanligt tycker jag lite som det brukar vara ibland. Ända tills hjärtat stod utanför izaks rum (när han äntligen hade somnat)...

Åh, kan inte förstå att de ska glömmas bort att bloggas på detta viset! Ajjabajja. Livet på soldatvägen rullar iallafall på såhär innan julen knackar på. Jag och Izak har, än sålänge, lyckats hålla oss (honom) i trim under dagarna nu när öppnaför...