Det där gick ju åt helvete det där...

Båda spindel lederna var glapp vilket betyder att nya borde införskaffas

och det är inom en månad det. Kuk lederna kostar ju ENDAST 1999 svenska

pengar STYCK och i need två styckna. YES!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det är det här jag har väntat på. Jag ber till en eller alla högre makter att

min mekaniska vän kan fixa detta och jag slipper punga ut ytterligare

tusentals pengar för att få skiten fixat. PUNKT.

Det är såna här jävla små bakslag som får mig att svaja i humöret

och i mitt välbefinnande. Jag sitter här och filosoferar om livets

mening, ja ni ser ju själv hur rövigt det låter. För just nu finner jag

ingen mening med livet, inget verkar ju ändå gå på min stig.

Ja förutom Tengil och hans jävla knäktar som är ute efter att förinta

allt vad kallas glädje, lycka och framtid. Mina planer känns som ett

mil tal bort nu, det är ingen idé man fortsätter planera.

Varför kan jag bara inte få ta en dag i taget i lugn och ro?

Utan ångest, utan panik, utan att behöva känna att allt jag gör

är noll gummiboll värt, utan gråt i halsen och bröstet.

(det är ångesten som skriver detta inlägg).

PS. vill inte ha nå "ååh tyck synd om mig" kommentarer.

Jag vill få ut känslor i bokstäver så jag ser vad jag känner.

Det är inte såhär varje dag, men när det kommer kommer det,

då finns det ingen återvändo. DS.

Hörreni nu har jag avverkat staden med Fillie och Brallan, och det är alltid

lika trevligt att umgås med dom! I like it alot you guys.

Så nu är jag hemma och vänder för snart ska jag packa ihop mig och en

varningstriangel bort till bil besiktningen, spännande!

Jag tror dagens strategi är att spela dum blondin, eller vad är bäst?

jag har aldrig besiktigat någon utav mina bilar förr, sånt har alltid morfar

mfl. fixat åt mig. Men nu när man börja komma upp i åldern och äger sin

tredje bil är det kanske på tiden att man kavlar upp armarna och gör't själv.

Så jag har redan varit ut och satt fast alla bälten i dess hållare och laddat

med lite testosteron, hur man nu gör det. Och hoppas på det bästa!

Fan ta bofinken om den inte går igenom...då blir jag fattig när denna månad

är slut, men ni vet precis som Timbuktu sjunger så ordnar det sig,

det gör det alltid!!!

Är så grymt äckligt less på folk som säger hur jag ska leva mitt liv, tänka, känna,

vara och agera. Det är ju tur att så många människor känner mig innan och utan

så slipper jag själv bry en tanke på hur jag ska hatera vissa situationer.

Och vet ni vad det värsta är? Det är inte till mig dom säger det...

Ne hörreni, lägg inte näsan i blöt nå hemskt mycket jag kan klara mig själv

och med hjälp av min familj och mina vänner sitter livet som en smäck!!!

Nu börjar det hända grejer, vad tänker jag inte skriva för det finns för

många nyfikna ute i cyberymden. Jag ska inte måla upp fan på väggen

än, men hoppas kan man ju alltid göra! Hela den här cirkusen har gått

i 120 knyck och hjärnan har liksom inte riktigt hängt med förens nyss.

Men vissa saker måste man göra för att själv kunna gå vidare, för att

själv kunna må bra. Och jag kan inte sätta någon annan före mig själv

just nu, det funkar bara inte. Jag är så jävla dum emot mig själv så jag

tror jag får skallebank. Det är inte så jävla roligt att inte kunna sova,

det på minner mig om förr i tiden och jag vill inte att det ska gå så

långt...för riv i bröstet var eller varannan dag är inte så jävla nice som

det kanske kan låta! Men det har redan börjat....

Duschen nästa och sedan ska jag göra stan med Felizia.