Äntligen är flug-jäveln som har stört mig oerhört närgånget död,

som jag har längtat! Nu ligger han livslös på mattan och väntar

(säkert inte) på att bli kastad i soptunnan, jag ska...snart.

Igår fick jag fin besök av två fina flickor, Fillie och Brallan.

Härliga tider! Som vanligt pratades det, fnittrades och sågs

på ensam mamma söker. Efter det samkvämet styrde jag

Passaten mot Hällsjö för en natt i 110centimeters sängen.

Inatt gick det mycket bättre för i natt var vi båda dyng trött.

Trots dyng tröttheten sov jag lite kasst ändå, jag har nämligen

dragit på mig en slags graviditets allergi (!?) Jag menar, 1 på 100

och självfallet fixar jag det! Mina bristningar, som är några stycken,

är inte så fina längre. (nog för att dom aldrig var fin men ändå).

Mina bristningar är som ett enda kliande utslag och jag blir tokig!

Det är verkligen panik klining och jag behöver behandling och det är NU.

Det värsta gott folk är att den enda riktiga behandligen är att föda,

vi får nog sitta inne på den behandlingen ett tag va.

Så här sitter jag och vänta på att barnmorskan ska ringa upp mig

så jag får reda på vart jag ska vända mig för meducin.

Tacka vet jag googel alltså! Inget annat har jag använt så mycket

sen jag vart gravid, himla finurlig sökmotor va. Man hittar allt.

Gott folk, jag har en bebis under revbenen på höger sida.

Det är det nya favorit stället att vistas på, helst dygnet runt.

Om det är skönt? Nej det kan jag inte påstå, men serni att

denna unge får ligga hur den vill det gör mig inget! I love it ändå.

Inatt sov jag och hjärtat (och ungen) i Hällsjö i en 110centimeters

bred säng, om det gick bra? Jo vars, förutom den vakna tiden vi

båda lyckas dra på oss. Det är ju ganska så trångt att ligga i en sån

"liten" säng när man har ett midje omfång på över 100 centimeter.

Och nu drar vi inte oss båda över samma kamm, utan det är jag

som har lyckats dra på mig dessa centimetrar. Och folk är inte

blyg med att påstå detta! Jag tror jag ska låsa in mig själv om nån

vecka så folk slipper tappa hakan och fundera på hur tjock man kan bli.

Jag vet väl för guds skull att jag har gått upp i vikt och dragit på mig

en kolosal mage, men jag trodde man skulle det som gravid.

Men tydligen inte...folk blir häpen över hur stor mage jag har, "det är

säkert två, dom ligger bakom varandra". Men BLÄ(!!!) säger jag,

det är en unge, en mage och många kilon. Det räcker så.

Yes, nu har jag fått spy ut lite klagomål också, men jag vill bara att

ni ska tänka er för...jag är inte alla dagar speciellt nöjd över att få

höra att man är så otroligt stor. Jag har ögon jag med liksom.

Nu är älgjakten igång iallafall och hjärtats jaktlag har redan pangat

en rackare. Så jag får klara denna vecka med minimal mys tid med

han som är mitt liv, kämpigt med det funkar! Jag vet ju att vi

snart är lediga två veckor tillsammans när vi har gått och blivit

familjen Wallinder/Persson, som jag längtar!!

Mitt livs kärlek!

Nattens sömn? Ja vilken sömn?!

Nu när vi är med helg hund, som aldrig sovit i ett lyhört hus

bestående av flera lägenheter så kan jag inte påstå att jag har

sovit sådär överdrivet sött. Dessutom har helg-hunden hoppat

upp och ner som en studsboll i sängen, dragit ett varv runt

lägenheten, lyssnat och boffat. Han skäller inte, han boffar,

bara sådär så att läpparna fladdrar och tro mig det gör dom på

denna herre. Lite jobbigt var det att höra hund andetag och

hudtassar mot golvet på nätterna, det har jag saknat något

kopiöst mycket!! Nu är herrn (och jag framför allt) nöjd efter

en halv timmes promenad ute på okänt område (för Zanto).

Nu ska jag slappa i soffan för hujeda mig vad jag tog ut mig

på denna 30 minuters promenad, det är ju förjävligt.

Agda 95 är ute i svängen igen! Henne är jag lite less på,

tänk om två månader då börjar hon försvinna och jag gillar't!

Ikväll är det Fredagsmys som gäller gott folk, som jag

har längtat efter detta. Me and min snygga man!   

Lill babisen kör morgongympa deluxe med lite inslag av tack

för frukosten, då blir det livat i luckan kan jag säga.

Kan inte för mitt liv förstå att det är första September idag,

det betyder ju att Oktober månad snart är här, i die.

56 dagar kvar till beräknad ankomst, men sådan tur har jag

väl inte alls här i livet. Jag kommer gå över tiden det kan

man nästan räkna med! Men vi tar det som det kommer.

Inatt har jag sovit som en kratta medan hjärtat har sovit

som en liten gris. Mina fogar tål inte att jobba längre, så

de två dagar jag har kvar att jobba tackar jag nej till.

Nu skall här lyssnas på kroppen och bebis, det är ett måste!