I bland är det konstigt hur fort allting kan gå, så fort att ingen i närheten hinner med sina egna tankar. När allt sedan blir ett faktum börjar den långa processen, en jobbig en. Jag är så kluven på något konstigt vis men känner väl mest med de andra. Det drabbar några av de som jag håller allra närmast och det gör mig illa och ledsen! Alla vandrar vi samma väg, andra fortare än vissa, men trots det vänder det världar upp och ned när den bara kryper på sådär. Jag är med dig och er varje dag i tankarna!!!

Jag sitter vid mitt köksbord och tittar på ett tomt golv, vi har ganska mycke utrymme om man fick använda det rätt. Nu ska vi använda det smart istället och få in våran nya säng, för vi här ju så här, vi sussar brevid köksbordet. Låter kanske skumt men de funkar för en tid så då kör vi på de! Izak sover ute i vagnen med banvakten så nojiga mamman ska höra när han vaknat. Trots det kollar jag ut genom fönstret utan att riktigt se hela han tusen gånger bara ifallatt, tänk om den där vakten inte skulle funka ändå. (Ingen hönsmamma här inte). Jag längtar tills ikväll då jag får hem min man men ändå ska lämna han för att gå på breaking dawn part 2 (my gosh) och sedan får hoppa i NYA sängen. Sen längtar jag tills imorgon då vi får vakna tillsammans alla tre och sedan ska jag jobba kvällen på mitt kära jobb, som jag har längtat!