Idag har varit en jävla bra en dag mina vänner!

Jag fick precis innan jobb tajm reda på att jag får

stämpla, men vilken lycka. Jag menar det tog ju bara

tre jävla långa månader att få detta beslut. Total lycka

och en sten jävel föll ifrån min axlar. Men förhoppningsvis

så tar denna härliga uppåt tripp inte slut här. Men mer om

det nästa vecka, för nu är det Fredag och jag ska leva livet

med älskade sambo. Min älskade sambo är bäst i världen,

tänkte om ni ville veta så äre så det ligger till på kartan.

Ni vet när det känns som att hela livet har fullit på

plats helt plötsligt. Typ så känns det i hela min kropp

just nu. Jag vet ärligt talat inte hur många år det är

sedan jag har mått så bra som jag mår nu. Inga problem,

(förutom sko problemet), inget som tynger mig, inga

ångest och panikångest attacker, inge tjaffs eller bråk.

Tänk attäven mitt liv förmodligen kan ordna upp sig!

Men är det konstigt att jag saknar Barcelona

eller? Detta är praktiskt taget utanför min

lägenhet som vi bodde i, bara 2 minuter bort.

Nu måste jag sluta annars kommer jag få panik,

tänka oklart och råka boka en flygstol.

Fan nu har jag varit i Barcelona två nätter på raken.

Förstår ni hur störande det är?! För är det något jag

verkligen saknar så är det Barcelona. Detta låter dumt

men det är sanning, hade jag inte haft hund hade jag

bott i Barcelona igen. Men nu har jag mitt lilla hjärta

att ta hand om och var sak har sin mening. Jag vet ju

att staden står kvar och att min moster var klok och

flyttade dit ifrån Palma. Så när än jag känner för det

kan jag åka och stilla min längtan! Fast det är ju klart,

man ska ju ha pengar också... Om jag kanske önskar

mig en biljett i födelsedags present då. Så jävla smart!

Men som tur är får jag iallafall träffa moster, Jordi,

och lille Johan (mitt blivande gudbarn) om två veckor.

När jag pyser ner till Enköping och blir gudmor till min

andra lille kusin Emily. My gosh! Snacka om myshelg!!!

Så nu måste jag fin slipa lite på min knackliga spanska

så stackars Jordi har någon att prata en halv mening med.

Vid pilen bodde jag, mitt i smeten.

Nu ska jag göra mig redo för en kväll på jobbet.

Jag sörjer fortfarande mina älskade skor!

Fattat att dom kommer få vila i frid från och med nu och

den friden lär ju sluta upp på soptippen om inte någon

händig människa hittar dom och putsar till dom. Emma

hade ju drömt en underbar dröm om mina skor innan hon

skulle jobba natt idag. Hon drömde att man kunde köpa

ett överdrag som fick skorna att se ny ut. Men jag menar

vad fan hjälper det mig nu när dom är trasig deluxe?!

Förstår ni vilka i-lands problem...

Här har jag nyss kollat på den dokumentär på kunskaskanalen

om stroke där det var en kille på 22 bast som hade fått en

stroke. Samt en brud som var 20 + som hade haft det samma.

Dom hade gått igenom både det ena och det andra dom och

här sitter jag och sörjer min skor, heja Matilda!

All cred till dessa filurer som ställde upp till denna dokumentär,

det var grymt att se hur starka människor det finns i världen.

Hulk Hogan kan fan i mitt skal slänga sig i väggen!!!