Igår besökte vi Barnmorskan, vi har fått en ny sådan då våran

"riktiga" inte ska finnas på plats längre. Bra gick det iallafall,

lill hjärtat pickar på i 140 slag /minut, det fick vi höra ända

tills bebis tyckte det var nog. Då sparkade den apparaten och

flydde för livet till nå gömmställe. Jag som hade intalat min

kropp att vi mådde bra och att järntabletterna hade gjort mig

piggare fick på käften. Blodvärdet hade sjunkit ännu mer trots

tabletterna, härliga tider! När jag fick höra det tror jag att

hjärnan gav upp med att övertala kroppen om att vara pigg,

för fy fasiken vad jag har varit trött sen igår!! Så nu ska fröken

Wallinder prioritera vila i den största mån jag kan. Det är inte

min bästa gren men ser ni att jag får lära mig att slappa.

Annars får jag väl både med kroppen, Barnmorskan att göra.

Kan ni förstå att det nu mer är sju och en halv vecka kvar (!)

tiden går farligt fort. Fast den sista tiden kommer väl tvär

vända och gå äckligt sekigt istället, men det tar vi då.

Jag har ju lite pyssel att göra, tvätta upp alla kläder (igen),

plocka ordning, bädda, koka nappar, bona och greja!

Nu ska jag koncetrera mig på att vänta på älsklingen

som kommer hem på lunch snart. Sen skall här diskas.

Ikväll ska vi måla på spjälsängen, snart är allt klart.

 

Brallan

30 augusti 2011 14:20

Men va härligt att det gick bra :) Tänka sig att vi var till barnmorskan igår också o vårat lillhjärtas lillhjärta pickade också på i 140, även mitt blodvärde hade behagat sjunka trots järntabletter o livlig är parveln precis som er, lika som bär ;) Fast jag drog till med lite högt blodsocker också, förbaskat! Men du snart är de bannemig dags, lovely :D Pöss

http://malinstenbergs.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kunde inte sova igår, helt omöjligt. Samma tankar i huvudet hela tiden, lite tårar, lite leenden av minnen, de är svårt att komma ihåg de dåliga i en sån här situation men de är väl så det fungerar. Vad än som har hänt i det förflutna så blir jag...

Det är svårt att se någon så nära ledsen men det känns fan hopplöst att inte se utan bara veta. Än fast jag inte skulle kunna göra något alls för att påverka situationen så skulle jag så gärna bara vilja hålla om och ge en kram och säga att vi har ju...

Ju mer jag tänker på att bo i hus, att det kanske inte är allt för långt bort, ju mer galen blir jag av att bo i detta lyhörda hus. Jag vill fan inte vara bjuden på fest nästan varje helg, än mindre vill jag bli väckt av efterfesten som man så vacker...

Snart äre jul här i vårt hus, fast de känns inte alls så då de mer känns som vilken vecka som helst i detta trånga näste. Jag skulle vara den lyckligaste tjejen på jorden om vi hade ett hus! Ett hus där vi kunde bjuda in både Persson släktet likaså W...

Dagens fetaste fail utspelade sig alldeles nyss! Izak skulle sussa lunch men låg och kvittrade som en söt liten fågel, ganska vanligt tycker jag lite som det brukar vara ibland. Ända tills hjärtat stod utanför izaks rum (när han äntligen hade somnat)...