Hua vad trött min kropp är nu!

Är man ledig två dagar på tolv så är man inte piggelin i fogarna

om man är gravid inte. Tillochmed att sno sig i sängen på natten

gör ont, jag vet inte hur man gör för att undvika ontan. Så jag

stönar och stånkar och beter mig som Agda 95, tur att hjärtat

älskar mig trots detta! Medans jag går omkring och klagar som

aldrig förr (fy jag känner mig som en tjatkärring) så lever bebisen

rövare i magen. Den buffar, gör kullerbyttor, sparkas och hickar

så nog verkar den må bra alla gånger nog! Längtan efter att få

se vem det är som bor i min mage börjar bli gaaanska så stor.

Att det är nio hela veckor kvar tills the due date känns ju som en

all evighet! Jag har fan inte tid att vänta i nio veckor till, och

dessutom har jag den turen i mitt liv att jag lätt måste gå över.

Buhu, jag ber till alla gudar att det ska gå äckligt fort ända fram

tills våran skatt kommer ut!!!

Nu ska jag vila i soffan ett tag, det är min kropp värd!