Alltså det var nog ett bra jävla tag sedan jag var så här

sjuk. Sånt märker jag på ynklighets graden som jag får

när snoret rinner och halsen skär. Och den graden är

ungefär maxad nu och jag skulle helst villja ligga hemma

hos mamma och dö i hennes soffa och bli ompysslad.

Men det går ju inte, mamma ska ju snart åka och jobba

och jag pallar ändå inte att ta mig dit. Vem fan sa att

det var lätt att bli äldre?! För ni ska ha klart för er att

Mini inte är så jävla duktig på att ställa upp. Nästa mål

för henne och mig är ju att träna apport på saker som

är behövliga i vissa situationer.

Ne, nu ska jag knarka nässpray och passa på att

försöka få i mig en macka. För äta är  bara att

tänka på när man har fått i sig en zyx. Fast för

tillfället är jag inte ens hungrig, men mamma

har sagt att äta bör man! Och en annan lyder

ju sin mamma så det bara sjunger om det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kunde inte sova igår, helt omöjligt. Samma tankar i huvudet hela tiden, lite tårar, lite leenden av minnen, de är svårt att komma ihåg de dåliga i en sån här situation men de är väl så det fungerar. Vad än som har hänt i det förflutna så blir jag...

Det är svårt att se någon så nära ledsen men det känns fan hopplöst att inte se utan bara veta. Än fast jag inte skulle kunna göra något alls för att påverka situationen så skulle jag så gärna bara vilja hålla om och ge en kram och säga att vi har ju...

Ju mer jag tänker på att bo i hus, att det kanske inte är allt för långt bort, ju mer galen blir jag av att bo i detta lyhörda hus. Jag vill fan inte vara bjuden på fest nästan varje helg, än mindre vill jag bli väckt av efterfesten som man så vacker...

Snart äre jul här i vårt hus, fast de känns inte alls så då de mer känns som vilken vecka som helst i detta trånga näste. Jag skulle vara den lyckligaste tjejen på jorden om vi hade ett hus! Ett hus där vi kunde bjuda in både Persson släktet likaså W...

Dagens fetaste fail utspelade sig alldeles nyss! Izak skulle sussa lunch men låg och kvittrade som en söt liten fågel, ganska vanligt tycker jag lite som det brukar vara ibland. Ända tills hjärtat stod utanför izaks rum (när han äntligen hade somnat)...