Jag kunde inte sova igår, helt omöjligt. Samma tankar i huvudet hela tiden, lite tårar, lite leenden av minnen, de är svårt att komma ihåg de dåliga i en sån här situation men de är väl så det fungerar. Vad än som har hänt i det förflutna så blir jag ledsen, och de är precis som att jag måste skriva ner det någonstans för att se det, att det faktiskt berör. Åter igen berör det mest för att jag vet att det försvinner en del av mina käras liv, fy för fan!

Dagen har iallafall gått i trötthetens tecken för både min och izaks skull. Efter en lunchlur så packade vi ihop oss till min moster för lite grabbbus. Det dansades, stojades, skrattades och klättrades i trappan, det är ju så roligt att se Johan och Izak tillsammans hujedamig vad dom kommer att ställa till i framtiden! Nu är vi hemma och ska snart börja med middagen och vänta på pappan, älskade karl som jag älskar högst!

En bra sak som har hänt efter den knacknings starten med barnomsorgen är att vi har fått plats hos dagmamma. Vi sökte inte ens någon plats där men de vart de vi tillslut vart erbjudna och vi tackade självklart ja då vi båda har gått hos dagmamma vi också när vi var små. Så den 21a börjar inskolningen, bara tre veckor för sent, men ändock dagmamma! T.om jag har gått hos den där dagmamman då min egna var sjuk eller hade semester, snacka om generationsbyte! Tydligen är det än sålänge ett skönt grabbgäng som går där så de kan ju vara riktigt roligt för izaks skull. Så vi väntar med spänning!!

Det är svårt att se någon så nära ledsen men det känns fan hopplöst att inte se utan bara veta. Än fast jag inte skulle kunna göra något alls för att påverka situationen så skulle jag så gärna bara vilja hålla om och ge en kram och säga att vi har ju varandra. Inte för att de är någon tröst precis men vi har verkligen varandra och jag hoppas vi håller ihop! Jag hoppas ni tar vara på varandra där borta, jag sitter här hemma och är med er varje sekund i tankarna. Det som gör mest ont för mig är att jag vet att ni lider mer än någonsin, de gör mig så ännu mer ledsen!

Jag hoppas allt går fort så du slipper plågas in i det sista, att du rockar vidare med ett leende på läpparna. Och än fast du har levt ditt liv som du har och ärrat vissa så mycket som du har så önskar jag dig allt gott där borta! Du kan vara stolt över dina för trots vissa svackor så är dom helt underbara och dom älskar dig högt, det vet jag.

Och än fast jag inte har visat mig på år så känns det i mig. Det gör ont och ännu mer ont gör det när jag vet hur ont det gör för dig och er!

Fy fan vad livet kan vara orättvist!!!