Vilken skit natt, jag undrar hur jag har sovit egentligen.

Det hela började med att jag började tänka på min älskade Mini,

som jag saknar henne!!! I samma ögonblick var det kört, tårarna kom som

ett brev på posten. Jag saknar hennes tass-ljud, att ha henne i fotändan,

att höra hennes andetag, att bli irriterad på hennes morr och att kunna trycka

ner ansiktet i hennes päls helst uppe på tjockhuvet och känna hennes doft. BLÄ

vad jag saknar allt (nästan) som har med henne att göra, gulle min älskade hund.

Tillslut så vaknade jag helt plötsligt av att Izaken bökade, alltså måste jag ha

somnat mitt i alla tårar vilket kanske förklarar min trötthet idag!

Som tur är har jag världens sötaste son som jag hittade med några stycken

tår i munnen imorse, lycklig som bara den. Han fick nämligen in tårna i mun

första gången igår och kom väl på att det var bland det roligaste han har gjort.

Efter hans förmiddags lur fick han potäter och majs idag vilken hit det verkar

vara med mat, jag förstod ju att det skulle bli så! Han blir typ den lyckligaste

grabben på jorden när han förstår att han ska få äta "riktig" mat, eller ja, alltså

han blir ju lyckligaste såfort han får nån slags föda när jag tänker efter.

Nu sover lilla älsklingen lunch och jag sitte här och funderar på varför i

hela helvete det måste storma igen för. Jag tänkte ju liksom gå på en

promenad, vi får se hur jag gör sen om jag ens orkar. Idag är en sån

dag som jag mer än gärna skulle stanna i sängen dagen lång. Men nu ser

vardagen annorlunda ut och jag får spendera min dag med min älskade

unge istället, inte så illa pinkat! För hur nere man än känner sig vissa

dagar så lyfter Izaken upp en högre än till sjunde himlen. Obeskrivlig kärlek!  

Älskade Minigrisen.

PS. HUR skönt är det inte med Fredag idag!?

Snacka om att det är min absoluta favoritdag. DS

Idag har vi babyrytmikat med massa fina och sång villiga ungar.

Efter det gick jag och Izaken en sväng på Konsum och köpte banangröt,

till honom såklart, och sen gick vi hem och hämtade bilen. Så åkte vi

bort till Malin och Fillipa där My, Nomi, Sara och Myh var också, myspys!

Vi fikade lite, snackade lite skit och hade allmänt trevligt. Ända tills det

hände en olycka, hoppas verkligen att det gick bra i slutändan!

Tänk vad olagligt fort olyckan är framme, helt ofattbart att det ibland

handlar om några få sekunder. Synd att dom inte är helt oundvikliga.

Väl hemma lyssnade vi på radio då dom pratade om "typiskt Matilda"

Matilda dagen till ära. Matilda betyder styrka och strid, Morgan på P3

sa då att "typiskt Matilda kanske är att strida för minsta lilla grej",

då skrattade jag och kände igen mig ganska mycket. Att heta Matilda

och vara ett lejon är alltså inte det lättaste, men de fonka de också.

För typ en timme sen fick Izaken prova gröt för första gången efter nån

tugga var det klappat och klart, han älskade det lika mycket som det andra

han har fått smakat i mat väg. Gulleunge, ska bli så roligt att se hur mycket

han väger imorgon då vi ska på BVC för vägning och mätning.

Resten av kvällen ska vi nog spendera i soffan med mys.

Fast det är klart, jag måste ha iväg mig på Videoteket lite fort också.

Här sitter jag i soffan med en sprattelkuse brevid mig, precis som han

höll på i magen. Och självfallet grejar han på med fötterna, bara för att

det är så roligt. Det har han ju inte ärvt av mig, ingen fotfobi där inte!

Igår invgde vi Österåsens bassäng, ingen tyckte det var roligare än

Izaken. Herre gud vad han var nöjd! Så bada det ska vi göra mer ofta.

Idag har Izaken varit med sin lilla mormor hela förmiddagen medans lilla

jag lyxade till det och laga en tand för första gången i mitt liv. Men ärligt

talat bekom det mig inte ens för fem ören, det enda jag tycker var jobbigt

var att veta att jag skulle få en spruta. Men vafan, det gick ju fina fisken

det med. Pang boom så var det gjort, där emot tänker jag inte göra det

snart igen, jag menar plånkan tyckte väl inte det var så roligt liksom.

Men man får väl skylla sig själv när man inte har vistas i den där miljön

sen fyra år tillbaka. Så nu är man ju än mer rutinerad på de besöken.

Nu ska jag myspysa med älskade älskade spyungen min.

Söndag kväll, igen, som alla andra slut på veckorna. Herre min ge va fort de går!

Izaken har haft en jobbig vecka vad gäller sussa för natten, det har vägrats att

äta och somna men tillslut så har han somnat för att sedan vaknat kring tolv för

käk och sen vid sju för ytterligare påfyllning. Men inatt sov han hela natten som

han brukar igen så det har säkerligen varit lite växtvärk, stackars lilleskrutt.

Det är så vansinnigt mycket som har hänt med hans utveckling denna vecka så

jag förstår att han har varit grinig. Han är en helt annan unge helt plötsligt, och

då inte på ett negativt sätt utan roligt. Så himla roligt när man får hänga med

i utvecklings svängarna. I förrgår kväll hittade han sina fötter, på riktigt, och sen

dess har han knappt släpp dom. Han är så himla med och skrattar och tjuter nöjt

åt små saker, t.ex som ikväll när jag rapade, det var tydligen skit roligt det!

Ja det är svårt att förklara för folk som inte har varit med om hur fort det faktiskt

går, över en ynka dag kan det hända hur mycket nytt som helst. Älskade älskade unge!

Snacka om att kunna röva bort ens hjärta, Izak är kärlek tills mitt hjärta slutar banka.

Piggelin på kvällen liksom, töntigt att sova ändå!

Imorgon står babysim på schemat, så jävla spännande!!

Han som älskar att plaska runt i baljan lär ju älska att bada också,

hoppas jag. Synd bara att hjärtat inte kan följa med på såna här saker

jag vill ju så gärna att han inte ska missa sånt roligt. Fast vi får ge en

grundlig rapport om badningen efteråt. Det enda jag inte ser fram emot

vad gäller detta är kroppsuppvisningen, kul jul att visa upp min

häng-zebra-mage, NOT. Dra in magen kunde jag tydligen inte göra heller

för hjärtat skrattade och sa att nej, det gick inte an! NÄHÄ jag får väl

plåga mig genom kvarten i badet då, eller det är ju egentligen på väg ner

och upp som är värst. Och egentligen är ju alla mammor (och pappor) så

dom borde kunna ha överseende för min häng mage alá 58års gubbe som

är lite väl förtjust i öl:e. I grund och botter är jag glad att jag bara har

8kilo kvar av de (över) 30 jag gick upp, det är ju ganska bra på 4 månader.

Men vilken härlig dag vi har haft här på Soliderroad!

Brallan och Neo kom till oss kring lunch, alla tider är ju kring nu mer.

Egentligen hade vi tänkt oss en trevlig prommis men alltså, vem vill traska

omkring fångad av en stormvind liksom? Ja inte vi iallafall. Så jag svängde

ihop min första rulltårta ever istället, hellre vill man väl äta en "bulle" än att

hurta omkring som en bulle. I allafullafall så vart rullisen perfa och fick fina

betyg både ifrån Brallan och hjärtat som var hemma på lunch en sväng om.

Efter lite snack, skratt, grin och tupplurar för dom små så var klockan helt

plötsligt typ kvart i fem. Jaaaha, det gick ju fort och bara så där liksom!

Med andra ord en fantastisk dag med endast (typ) bebis prat, det är ju så

enormt skönt att få prata av sig om "problem" och dylikt.

Ikväll tog Izak för tredje kvällen initiativ till att vara piggelin.

Men ser ni idag hade jag förutspått att det skulle bli lite sådär,

så han fick mysa lite mitt i maten, han ville ju ändå inte äta.

Ganska bra spått av mig faktiskt, för efter lite ersättning somnade han.

I typ 10 minuter... Men det hade jag nästan också förutspått så han fick

ersättningen som var kvar och sen däcka han som en klubbad. Hoppas han

tänker sova resten av natten nu då, precis som vanligt. Jag måste verkligen

lära mig att släppa lite på mina tyglar och inse att man måste ta dagen som

den kommer, sluta stirra mig blind på sekundvisaren. Släppa loss. Jag menar,

i slut ändan är det enda som betyder något att Izak mår bra och är nöjd.

Att jag blir lite stressad på insidan ibland det är faktiskt skit samma mitt

lilla hjärta utanför kroppen ska alltid ha det bäst!

Lite såhär ser lilleskrutt ut när han gör sina glädjetjut.

Fast på första bilden funderar han mest på va fan älskade pappan säger.   

Jag säger då det...blogga och jag går inte riktigt ihop längre verkar det som.

Men vi lever och mår vi i familjen Wallinder/Persson! Det händer så vansinnigt

mycket med Izak var eviga dag att jag blir arg på mig själv att jag inte skriver

upp all utveckling som en slav. Det som gäller just nu är att "mmm:a" i alla olika

toner och i olika bokstäver, fast mest m, o och en liten blandning av allt.

Han är så himla med nu! Han spanar, ler, skrattar och svarar med glädje tjut eller

sitt mm:ande när man pratar med honom. Snacka om att vi har en väldigt nöjd

unge, kan inte påstå att han är ledsen många gånger på ett dygn inte. Bara när han

är hungrig och övertrött, lite som nu för nu när hjärtat ska lägga han är han övertrött.

Det var precis samma sak igår, då fick han t.om sitta i soffa med oss ett tag och sen

försökte vi på nytt och då kunde han somna. Nu måste jag kolla läget, HEJ!

Fredag, aj lav you nå så mycket hemskt!

Så skönt att det är Fredag, igen, att jag har två lediga dagar tillsammans

med hjärtat. Planen är väl att kika vad som händer på stan i morgon då det

är "vinterfesten" och då snackar vi dagtid och inte kvälls/natt tid. Men ser ni

ska det storma på detta vis lär man inte vilja vistas ute så himla länge för då

blåser väl ungen bort. Men vi tar det som det kommer, that's how we do it

nu för tiden liksom. När hjärtat har slutat ska vi upp till Gurra G (mammas katt)

och rensa lådan och ge han mer mat om så behövs, plus att jag ska vattna blommor.

Dom spenderar några dagar i fjälls tydligen utan skoterspår, djup snö och vatten

på sjön så gudarna vet hur länge dom ids tjuras på me nå dylikt.

Igår hade jag den mest effektiva dagen (enligt mig) sen Izak kom, jag hann

städa lite på toan, dammsuga, skura (med yes för de andra var slut), vattna blommor,

diska, duscha och springa i tvättstugan 2 gånger. My god! Det tackar och bockar vi för

älskade unge!!! Det märks att han växer som bara den för han sover längre perioder

och äter som en flodhäst, han vill bli stor fort han den lille. Hoppas han inte har lika

bråttomt att "växa upp" när han bli äldre, barn ska vara barn så läääänge dom kan.

Appro på växa och käka så åt han idag palsternacka för fjärde gången i sitt liv och

denna gång var det tydligen en hit! Han åt nästan gladerligen fyra halva teskedar,

dutti kille. Men vi skyndar väldigt långsamt så det inte blir nå mag onta för nå sånt

vill vi ej vara med om, det räcker med min knäpp mage som har börjat spöka igen.

Iallafall, går dagen ja. På kvällskvisten fick vi besök av finaste brudarna och killen,

Brallan och Neo, Fillie och magen och Erika, hon kom som bara Erika hon. Mysigt var

det iallafall, prat, skratt och hallonpajs ätande, mums!

Idag har jag och Izaken myst och haft oss, jag har diskat, vikit lite tvätt,

kommit på att jag måste klippa mig innan dop, bokat tandläkar tid tills Måndag,

plus att Izak har hunnit med två och en halv tupplur. Nu ska vi bara längta och

längta tills mannen i huset kommer hem. Mannen i mitt liv!   

Fyra månader idag, älskade unge

du gör mitt liv till det allra allra bästa!

Mitt i Onsdagen och vi har hunnit med två saker idag, försovit oss och

varit på babyrytmiken. I och med att grabben i sängen brevid somnade

om i morse när jag trodde vi båda var vaken så vaknade jag tjugo över nio,

my gosh vilken sovmorgon! Upp i lite panik, göra sig redo, då hade lillen

vaknat as well, ge honom lite föda, klä på och åka mot grann huse´te körka.

Sjuöng lite, prata lite och sen gick ät och sov klockan hos Izak, då alltså

sov klockan. Han var ju dyng trött efter att se alla bebisar, mammor och

en pappa, trött efter sång och dans och upplyftning av mig. Satan i gatan

vad han väger om man lyfter honom rakt upp, hur ska detta bli när han vill

börja stå, hoppa, bli upplyft, jag kommer få muckler som tatan!

När alarmet gick klädde jag på pojken och packa ner han i bil stolen sa tack

och hej leverpastej och åkte en sväng runt hele stan, om det var nån som somna?

Japp! så fort bilen började rulla faktiskt. När vi kom hem åt han 335ml (!) och

efter det sov han i en hel timme(!!!) Kanske är han i nån slags växa period, skulle

nästan tro det för när händer det att herren sover så länge? Och äter 100ml mer

än vanligt dessutom. Men, så länge jag har en nöjd bebis är jag en nöjd mamma.

Izaken och bäste räven.

Som ni märker är hormonerna mer i schak idag, så jävla jobbigt när det

svänger hit och det svänger dit. Blä, gå och lägg er gosse!

Nu ska Izaken snart få käk medans vi väntar på att Sofie och Albin kommer

hit och leker med oss. Sen ska vi ta oss en promme till klädax, härligt.

Blir nästan ångest när man inte har varit ute och rört sig på hela dagen,

och då menar jag alltså promenad.