Hej hopp folket!

Nu är jag vaken och inte redo för att åka och göra en

spirometri, men jag måste ju. Jag hoppas lite i smyg att

det visar något för det är läskigt med tung andning utan

att veta varför. Men jag puffar min Bricanyl när det behövs

ändå jag, då kan jag ju andas och andas bör man ju göra.

Om man vill leva vill säga, och här är inte frågan om jag

vill leva...här är fråga ATT jag vill leva. Mitt underbara

lilla liv börjar ligga på toppen snart!

Nattens jobb blev inte lika långt som det brukar, då en

ängel flög uppåt. Så halv fem var jag hemma så jävla

konstigt det kändes. Men inte klagar jag över det inte!

Jag fick ju sova mer, inte för att det känns men ändå.

Ne, nu ska jag klä på mig anständiga kläder och göra

mig redo för fys-fabb besök. Hoj!

Jävla sovande lägenhet detta är.

En annan var ju hemskt duktig och ställde klockan på halv tio,

kruxet var bara det att jag somnade om. And so did the dog.

Jaaha, så vaknade jag halv ett (!) i panik över att jag åter

igen har sovit bort en dag. Inte en tanke på att kroppen kanske

behövde denna sovande dag efter fyra nätter på jobbet.

Jobbet, är lika med bemanigen och dom är jag sur på nu!

Det är alltid ett jävla tissel och tassel och lovande hit och dit

som aldrig hålls i slutändan. Ne, men en annan studerade ju

till undersköterska så alla andra vikarier utan utbildning ska

få mer jobb. För det var ju så himla viktigt att man skulle ha

utbildning osv. Om jag blir på dåligt humör? Eh, JA!

Nu är det kostaterat, jag är sämst i världen på att gå

och lägga mig i tid även om jag har varit trött en hel dag.

Men nu till det viktiga...Låten!

Visst blir man lite överdrivet sprallig och kär i livet

när man hör den!? Hade jag varit kär hade jag varit

kär som jag aldrig vart förut p.ga av denna.

Alltså...här är grejen...jag är trött!
Jag är inaktiv idag för jag är trött.

Men ändå har jag lyckats bra med dagen.

Jag har fikat, druckit kaffe, bytt till sommar sulorna (underbart!),

ätit middag, umgåtts med Emma (plus hennes bror med flickvän),

och hälsat på Fillie en sväng. Nu sitter jag i min puff med Emma

i soffan och Mini i sin korg och är trött. Sa jag att jag var trött?

Måste ut med doggen och göra mig redo för sängen, skönt att

få sova på normala tider och inte på dagen. När gjorde jag det

senast? Ja, bra fråga. Det kommer jag inte ens ihåg, det är jag

nog för trött för. Sova? Ja! (snart så).

Promenaden är av checkad, tog en rätt lång promme och var

ute i strax över en timme. Så nu ska jag försöka få något i

magen för annars dör man. Allstå utan mat. Sedan ska jag

duscha och fixa barret det står ungefär åt alla håll nu.

Sedan bär det av till jobbet igen, rättare sagt om cirkus två

ynka jävla timmar. Men sista natten på bygget spenderas

en hel natt med don Pedro, då jävlar går det fort! Tjing tjing.

This is me and the barr åt alla håll.

God morgon, eftermiddag, kväll, vad ni nu än vill kalla det!

En annan vaknade pigg och alert och ville vara i Emmas kläder

just nu och nyss. Men man får inte alltid som man vill så jag

sitter i min soffa och funderar på att antingen ta en lång

promenad eller en kort dusch. För ni vet, har man en liten

varmvattenberedare kan man inte så långa duschar. Och ja

jag hade tänkt att tjata ett hål i huvudet på er om det.

Jag tror inte riktigt ni förstår frustrationen i mitt liv, saknaden

av en lång jävla dusch med varmt vatten! Men det är ju klart,

det är ju snart sommar och det betyder ju förhoppningsvis

ett skepp kommer lastat...med sol. Och sol är lika med värme,

och värme är lika med överlevnad. Så jag får kanske nöja mig

med det. Om inte annat finns det ju bastu både på badhuset och

Risön. Fan...jag måste nog ut på promenad alltså!

Men jag har väll aldrig varit med om värre!

Vaknade tjugo över fyra alltså för två timmar sedan.

Ja vad har jag då fått gjort på dessa två timmar?

Jo jag flög ur sängen, ringde mamma och Peder och bjöd

in mig själv på middag. Gick upp på lägdan med Mini så

hon fick springa av sig och det kan jag lova er att hon gjorde.

Hon sprang som en galning med senap i röven tills hon började

med sina berömda kraxningar och hostningar. Ungefär då vet

man att det är på tiden att ge sig och gå in, annars kommer

väll en lunga eller två upp tänker man. Så in det bar och ut nästan

lika fort för då tyckte jag att vi skulle vara på väg hemöver.

Så nu sitter jag här i soffan i valet och kvalet om jag ska blunda

ett tag till eller om jag ska sitta vaken och utforska okänd musik.

Har hittat ett till band som jag vart lite kär i "Every time i die"

heter dom, lyssna och njut folk.

Undra varför musik är så förbenat viktigt för?

Vad fan vore livet utan musik?!

Här händer det grejer förstår ni gott folk.

Jag ringde Emma.Å för att fråga om hon visste att vi hade bytt

arbetplats i natt, vilket hon gjorde klart för mig att hon visste.

Stackarn hade ingen plats att sova innan jobbet så jag sa att

hon var välkommen hit bums. Hon ringde och sa att jag skulle

göra kaffe, sagt och gjort så gjorde jag det. Då hade sötnöten

åkt och köpt go fika med sig. Så nu har vi precis käkat varsin

halva av en beskvi, var sitt kanelhjärta och druckit kaffe.

Nu har hon lånat min säng och jag ska ta hunden på promenad.

Sedan blir det duschen, göra sig ordning och hoppa i sängen så

kvinnan vaknar till liv. Sedan lämna hunden hos morfar, hämta

upp min arbetskollega (snacka vuxet) Peder och jobba hela natten med

honom, eller hela helgen egentligen. Promenad var det ja, Hoj!