Tisdags morgon och jag sitter här halv redo för dagen.

Det enda jag har hunnit idag egentligen är att saknat hjärtat,

det blir på tok för tomt hemma när han helt plötsligt jobbar.

Så jag tänkte såhär, jag ska diska och klä på mig dagens

kläder sedan pyser jag till Ängsvägen. Där väntar nämligen

morbror med familj, jag gillar't!

Igår flyttade vi in i vårat nya sovrum igen, så fint det kommer

att bli när allt är färdigt. Trångt, men väldigt fint. Spjälsäng,

skötbord och en byrå är det som  saknas på plats och ingen panik

är det med det egentligen heller men gjort ska det vara inom kort.

Ja jag säger då det...att bebisen kommer om tre månader börjar

kännas helt wierd. Det börjar även att kännas i kroppen vill jag

lova! Men jag antar att det är så det ska vara, och jag ska försöka

låta bli att klaga för i slut ändan är varenda litet onta värt det!

Mannen i mitt liv.