Idag har vi shoppat loss för Izaks presentkort han fick av sina fina

morbröder. Han fick fyra bodysar ifrån Villervalla och en mössa ifrån

Ludmyr of sweden, HUR söt som hellst i mössan! Orkar inte hämta

sladden till telefonen nu men bild ska jag lägga in när tid och ork finns.

Sen köpte vi två nya pyjamasar på Lindex så slipper han knäbyxor

storleken när han sussar sött. Eftersom han envisas med att sparka ner

täcket måste han ju ha en pyjamas som täcker hela benen och inte halva.

Så med andra ord har vi invigt nya barnvagnen idag på stadens gator.

Den var skön att köra men fasiken så lite dämpning, än fast Izak verkade

njuta av att det skumpade en aningens. Han sov sött hele tin'.

Efter stad vistelsen åkte vi till Hällsjö där hjärtat skruva med skotern

och jag agerade mjölkmaskin (åt Izaken) med jämna mellanrum.

Sen åt vi middag som bestod av tacos, guda gåva, och efter det vart

det kaffe och kladkaka. Väl hemma har vi nyss kikat på Gladiatorerna

och jag har agerat mjölkmaskin igen och nu nattar hjärtat lillen.

Mina fina älskade grabbar, vad vore jag utan era andetag!

Imorgon kör vi familjedag rätt igenom, nog för att det aldrig

blir som vi planerat men man kan ju försöka iallafall!

Vilken vecka detta har varit!

Izak har haft sina bra och kassa stunder, jag tror visst bestämt att lillen

är inne i en växaperiod eller nått för ingenting verkar duga nästan.

Är man längre bort än en millimeter blir han ledsen och i förrgår bjöd han

för första gången på riktigt grin, sånt där grin som man får ont i hjärtat av.

Inte gallskrik utan riktigt ledsen grin sådär som bara barn få till när dom är

riktigt ledsen. Stackars min bebis! Som tur är kan han tröstas med lite käk

för det mesta. Idag är en speciell dag för idag bjöd han på sitt första riktiga

skratt! Alltså ett riktigt "Höhö" skratt och inte suga in tusen liter luft skratt

för så har han gjort innan, det räknas inte som skratt tycker jag. Men idag

så kom det, bara en gång så man lär ju få vänta till nästa gång säkerligen.

Så medans han skrattade så grät jag den kom som ett slag i nyllet gråten,

och hur töntigt folk än tycker att det låter så säger jag; vänta ni bara tills

den dagen ni är föräldrar för första gången!! Man förvånas över sina känslor.

Iallafall så har lillen äntligen hittat ro i kroppen, efter cirkus en timmes missnöje.

Idag gör hjärtat helg vilket jag äääälskar, tre lediga dagar tillsammans!

Det första vi ska göra är att hämta våran nya barnvagn på videoteket

samt köpa koksalt till lillens näsa. Skulle vara fint om jag hinner springa

in och köpa två nya pyjamasar också då storlek 62 verkar bli knickers pyjamasar.

Och hinner jag inte det får jag helt enkelt inviga barnvagnen på stan imorgon

då hjärtat kanske ska jaga hare imorgon. Annars tar vi en liten promenad alla

tre, det bestämmer jag här och nu. Sen bestämmer jag här och nu att vi ska

mysa minst en morgon och alla kvällar (så du vet hjärtat).

Härligt med sovmorgon idag, jag tror det behövdes.

Fast frågan är om jag kanske har sovit för länge nu för jag har lite

skallebank faktiskt, men det går väl över allt eftersom. Hoppas jag.

Hjärtat har nyss varit hemma på lunch dom luncherna går alltid på tok

för fort! Izaken sover i babygymet efter ett hårt pass och jag sitter här

och funderar på vilket humör jag egentligen är på idag.

När Izak har vaknat och fått käk ska vi ut på en promis har jag bestämt.

Solen skiner och graderna ligger på nollan, perfekt väder för en promenad.

Och än fast jag plötsligt fått för mig att barnvagnen kommer svika oss

bara för det nedrans testet konsumentverket så gör den nog inte det bara sådär.

Dessutom är en ny barnvagn på väg hem till oss nu så det gör att säkerheten

inte känns så himla långt borta. Hoppas bara att jag blir nöjd med den!

Och hoppas också att Izak får plats i den ett tag till, store killen.

Efter promenad ska vi bara mysa jag och min älskade apunge.

Alla ord på jorden kan inte beskriva hur mycket jag älskar honom!

Idag är Izaken två månader, här sparar vi inte på nått krut inte för här

går det verkligen undan! Sötaste lilleskrutt som du är älskad.

Kan icket förstå att barn utvecklas så himla mycket på två ynka månader.

Han ler, jollrar, blåser bubblor, pratar för fulla muggar, älskar när man sjunger,

gnuggar ögonen när han är trött och säkert en massa mer jag inte tänker på.

Saker han försöker sig på fortfarande är att skratta, det är så nära nu!

Babygymet är det intressantaste som finns samt alla andra saker som är

färgglada, tv.n och när jag har på mig glasögonen är också en hit att titta på.

Han börjar bli riktigt stark i nacken och bara senaste två dagarna börjar han

kunna hålla uppe huvudet helt själv i lite längre stunder, dutti kille.

På självaste två månaders dagen öser regnet ner mitt i vintern.

Kommer inte ihåg senast vi hade sånt här vårväder i Januari!

Fan jag vill ha mer snö så hjärtat kan ta mig ut på en skoter tur

innan det är försent. Om jag nu ens får plats på skotern, om jag

ens kommer i mina täckbyxor det lär jag ju inte göra! För att inte

prata om skoterstövlarna, lycka till att få på dom utan blodstopp i vader.

Skoter denna vinter kanske är döttsdömt. Jag får helt enkelt stå på

gården och vinka förväl med en vit näsduk när hjärtat och hans kompisar

åker bort mot horisonten på sina fina skotrar. Det är min vinter det!

Fast det är klart, då får jag ju mysa med Izak medans hjärtat leker

med skotern, grillar korv, kanske pimlar lite fisk, leker mer med skotern

och har det såå kuuuuuuuul.

Så 2011, vad har det året bjudit på?

En massor med kärlek, stora beslut, enorm sorg och extrem lycka och en

känsla av att äntligen hittat sin plats här i livet samt bildandet av min familj.

Året började bra med jobb och inga problem i världen.

I Mars fick vi plus på stickan, eller snarare fyra stickor, den kvällen glömmer jag

aldrig. Lyckan som slog mig i magen jag grät, skakade av lycka samtidigt som jag

blev livrädd, för tänk om pluset ljög eller än värre att det skulle hända något med

fostret. Efter den dagen svävade man på moln i sin egna bubbla, trots enormt

illamående som sedan övergick till satans foglossning. (som fortfarande existerar).

Mitt i all glädje insåg vi att vi var tvungen att gör den svåraste offringen jag någonsin

gjort, och enda hoppas jag, vi var tvungen att skicka Mini till hundhimlen.

Den dagen glömmer jag heller aldrig! Jag kan inte komma på att jag gråtit för någon

så mycket som för henne, min älskade Minigris. Det var en av de värsta dagarna i

mitt liv om inte den värsta! Jag saknar henne så det gör ont i hjärtat på mig och

gråter fortfarande floder ibland när det kommer över mig att hon faktiskt inte är

på planeten jorden längre och vi inte kan hämta upp henne från någon hundvakt.

Hela min sommar gick åt att tänka på henne, än om jag bara gjorde det i smyg

ibland för att inte påverka min omgivning med grin. Och helt huxflux kom hösten

och med hösten kom November och närmare bestämt den andra November gick

(nästan) all min sorg över till en enorm glädje. Izak kom till jorden efter nio timmar

med värkar och familjen Wallinder/Persson var skapt bara sådär. Mamma, pappa, barn.

Det var då jag fann mig själv fullt ut, jag är Izaks mamma och kan inte förstå vad

jag gjort i mitt liv innan han kom, älskade underbara unge!

Imorgon är Izak hela två månader och jag förstår inte vart tiden har tagit vägen.

Annat som året har bjudit på är; lycka med mina underbara vänner,

jobb på bästaste avdelningen, en iphone i mina ägor, skratt, många kräftor

vid kräftfisket, smärta tack vare foglossningar, ett års firande med mitt hjärta,

sjukdoms besked inom släkten, 30kilo plus och än bara 16 ner, skratt, tårar och kärlek.

Så vad detta år har att bjuda på är jag mycket nyfiken på.

Vad som än händer så har jag redan allt jag någonsin önskat mig,

jag har mina drömmars man som är mitt liv och luften jag andas

och han som kompleterar mig till fullo. Plus att jag nu har min son

som gör mig helare än någonsin. Så äkta kärlek existerar verkligen!

Nytt år, ny dag och nya möjligheter.

Går dagen spenderade vi med middag hos mamma och Peder för att fira käre

mormor på 70års dagen, hon fick ha prinsesskrona på sig och var riktigt tjusig.

Hon vart (som vanligt) alldeles för rörd och grät minst sex gånger och var

nog gladaste bruden i stan, för så såg det ut. Peder hade överträffat sig själv

med smördegsinbakad oxfilé, my gosh vad gott det var! Han är duktig den där.

Efter två koppar kaffe, faktiskt dom första kopparna på lääänge eftersom jag

inte druckit kaffe sen jag vart gravid för det har både luktat och smakat blä,

så började vi tänka på refrängen. Så jag och mina älskade älskade grabbar

begav oss hem till vårat, Izak fick pyjamas och mat sedan var det bums i säng.

Han grejade på med det vanliga innan somningsdags, prata, sparka av täcket

och sist men inte minst suga på hela handen. Helvete! Det ser ut som att vi

har fått en tummsugare på halsen, något jag inte alls är intresserad av.

Jag försöker verkligen att skynda mig dit med tutten när jag ser att handen

är på väg in i munnen iallafall dag tid, men ser ni att tutten är inte alls lika god.

Och dessutom får han ingen tutte på natten för då skulle han aldrig få någon

ro i kroppen stackarn, men handen verkar göra att man somna gott.

Han får checka in på nån slags detox sedan som gör att han glömmer att han

har en tumme och en hel hand och ta emot tutten stället. Eller hur gör man?

När klockan slog tolv stod vi ute på ballkongen och kika på fyverkerier och

slagsmål, trevligt sätt att fira in det nya året (alltså för dom). Tur dom hann

önska varandra ett gott nytt år först iallafall! Nog för att jag inte vet vad

det hela handlade om men jag kan ju tycka att det är fasligt onödigt att

slåss och att till och med komma bakifrån med tillhyggen, det är ju fegt.

Och som toppen på moset slåss inför sina barn, är inte det lite tokigt?

Jag skulle aldrig få för mig att slåss inför Izak, jag skulle inte heller få för

mig att slå någon annan med en flaska i bakhuvudet. Jag skulle nog inte

få för mig att slåss överhuvudtaget. Tur att det finns myndigheter som

tar tag i sånadär saker och reder ut dom, synd att folk inte tar såna myndigheter

på allvar och fortsätter slåss lika idiotiskt. Oj ne, nu ska jag inte snöa in på

detta! Vill folk slåss så varsågod, men det gör ont i själen när man vet av

erfarenhet hur många barn som far illa av allt våld (och självklart blandat med

en aningens alkohol i vissa fall), usch och fy! Jag kan lova er att Izak ska slippa

växa upp med det jag vuxit upp med, han ska få den bästa uppväxten jag/vi kan ge honom!

Måste bara säga efter denna lilla utsvävning att min nyårsafton var helt perfekt,

god mat, gott sällskap och en underbar familj och släkt.

Vi igår.

Sådär ja, då fick jag spy av mig lite.

Nu ska jag läsa lite bloggar och invänta mitt hjärta som är ute i skogen

och jagar hare i kylan. Hoppas det inte blåser där som det gör här för

då är det säkerligen skit kallt, iallafall enligt mitt tycke. Men jag fryser

ju bara jag sitter här inne i plus graderna jag. Ikväll blir det mys kväll!

Jag är en trött tjej idag, Izak kände på sig att vi skulle upp tidigt i morse

för han passade på att vara vaken från halv fyra till närmare sex, mums!
Så kan man inte bara göra, först skämma bort en och sova nätterna långa

och sedan helt plötsligt vara vaken bara sådär. (Alltså han brukar somna

vid 21-22 nån gång och vakna mellan 7 och 9, då blir man bortskämd!)

Som tur var va han nöjd med tillvaron och spanade in djuren på mobilen och pratade på.

Så när väckaren ringde var jag en aningens dödligt trött medans Izak var

pigg och hungrig. Väl på BVC vägde lillen in sig på hela 6870g och längden

hade ökat en halv centimeter till hela 65. Hoppas han tar det lilla lugna med

växandet nu så vi hinner ha nå kläder som kan få hänga med lite längre

än två ynka veckor. Våran lille buddha! (hur de än stavas).

Nästa gång vi vistas på BVC ska lilleskrutt få sin tre månaders vaccination,

hjälp mig! Jag hoppas verkligen att hjärtat kan haka på då, annars får vi

oss en ledsen liten och en avtuppad mamma.

Nu ska jag mysa med hjärtat innan jag däckar av trötthet.

Izak sover sen en timme tillbaka, han är nöjd han i sin säng sålänge

han får prata med djuren, sparka av sig täcket och suga på handen.

Happy camper!

Idag har vi varit och skrivit papper på att Morgan är pappa till Izak

och att vi bodde tillsammans när han blev till. Helt sinnes att man ens

måste intyga det! Tänk om vi inte hade bott ihop då, vad hade dom gjort då?

Men nu är det gjort och smidigt var det och bevittnat vart det, klart och betalt!

Inte för att det kostade men ändå. Sen tog vi en sväng på stan som jag har

tjatat om sen i Måndags. Men fii fan vilken besvikelse det vart! Ingen rea på

Lindex som dög i mina ögon inte, så mitt presentkort får allt vänta.

Inte ens på "garnväv&inplock" hittade jag något jag direkt fastnade för till Izak.

Jag tror bestämt jag ska ta på mig ett annat humör nästa gång jag vistas nere

på staden och skall shoppa. Eller så spar jag presentkortet tills vi beger oss till

Sundsvall som hjärtat sa, han är klok han den där med stort H.

Efter stads svängen köpte vi hem thaimat som lunch, oh lord vad gott!

Samtidigt som vi åt lyxlunchen så tittade vi på film och myste, älskade ledighet.

Imorgon sa vi upp i tid igen, ännu tidigare t.om

Då ska Izaken vägas och mätas spännande då vi inte gjort det

på två veckor nu. Härligt att hjärtat följer med också, så han inte

missar allt stackarn. Plus att han får ta Izaken när jag ska ha

"mamma samtal" med barnsköterskan, också spännande. I guess.

Jag bjuder på nå bilder, hej!

Förutom att prata med Mumin eller sprattla i babysittern så

är att ligga på mamma eller pappa som en liten boll bland det bästa Izak vet.