Oh lord vad tiden går fort när man har fullt upp!
Redan är det snart dags för Fredagsmys för denna vecka, andra Fredagsmyset

med Izak och denna Fredag skall det mysas i Hällsjö med hela Perssons familjen.

Imorgon ska vi också på BVC för vägning för förstaste gången, ska bli riktigt

spännande att se om klumpen har gått ner något eller om han är en nöjd kille.

Idag har vi invigt barnvagnen på en promis och Izak älskade det!

Han sov som en stock ända tills vi var färdig med turen, för då kom

jag som en tyrran och bar in honom. Men efter lite käk var livet frid

och fröjd igen i hans lilla liv så då somnade han, oroligt med sovandes.

Så ikväll ska det premiär badas för det har vi inte hunnit med någon

annan dag, det har varit full rusning här hemma. Idag är första gången

vi är själva en hel en dag sen i Söndags, ganska så skönt faktiskt.

Än fast dagen har gått lite fort så har vi hunnit mys och jag har t.om

hunnit blunda en sväng brevid Izak medans hjärtat pratat telefon.

Nu vaknar snart lillen och vill ha käk så nu dunstar jag.

Allt går toppen här hemma än fast Izak verkar vara lite utav en nattuggla,

precis som jag hade förutspått. Hade han fått bestämma hade han käkat

hela natten lång, tyvärr får han icket bestämma i detta fall!

Besök har vi haft de nyblivna far och mor föräldrarna, gamm-moster,

Sofie och Albin och sist men inte minst Emma. I helgen kommer faster

Cecilia hem, det blir mys det ska ni veta! Då ska Izak få besöka Hällsjö

och farmor och farfar för första gången, vilken upplevelse.

Snacka om att jag efter natten var trött som fan, som tur var fick jag

sova en och en halv timme alldeles nyss tacka gud för det.

Så nu är jag redo för en natt med gnäll och vakenhet fast jag hoppas

såklart att han tänker sova så sött som han gjorde i förrgår natt.

Nu när jag har lite mer koll vad gäller mat så tror jag att lillen kan få

en ganska så lugn natt ändå. (Nu ska jag inte säga för mycket men

hoppas kan man ju göra iallafall)! Nej, nu ska jag mysa med mitt hjärta

och njuta av lite egen tid med honom, älskade karl!!!

Go kinderna man vill pussa sönder!

Andra dagen hemma (igår) gick prima, snacka om att det är skönt att vara

hemma med sin alldeles egna familj. Izak är fortfarande så himla snäll och

har gråtit riktigt (sen första dagen) två gånger i sitt liv. Igår kväll var första

riktiga vrålen, jag råkade nämligen vara på toaletten och borsta tänder

medans han vart akut hungrig. Så mjölkmaskinen som man börjar bli fick

man skynda till undsättning då det inte dög med pappan. Och vips så var

allt frid och fröjd igen, iallafall en halvtimme, härliga unge!

Efter en måltid till och lite ersättning var lillen nöjd som bara den, han

slocknade i spjälsängen vid halv två och vaknade kvart i sex, underbart!

Efter lite käk så var det pappa tid som behövdes och behövs fortfarande

tydligen då dom båda sussar sött, sötare än sötast. Jag går sönder!!!

Hur i hela fridens dagar är det möjligt att älska någon som man inte ens

känner riktigt så in i helvetes mycket. Någon man helt plötsligt får helt

gratis ifrån ett sjukhus besök. Ja, alla nyblivna mamma tankar slår slint

i skallen på mig rätt vad det är. Då börjar jag lite lätt förstå vad som

faktiskt har hänt oss, livets mest underbaraste, häftigaste, band knytande,

kraftigaste, fränaste sak. Och detta är fan bara början! Lovely.

Jag ska skriva om dagen det någon vacker dag, jag orkar dock

inte riktigt nu. Nu ska jag peta i mig frukost innan magen faller isär,

och dessutom innan Izak vaknar och ska ha mat på-en-gång.

Som de flesta redan vet så är "lille" Izak äntligen här!

Han kom den andra November 22.32 efter en hel dag med värkar, onta och

massa glädje tårar. Han vägde 5170g och var 57cm lång, slå det ni.

Han är perfekt på alla sätt och vis och så himla snäll (peppar, peppar).

Igår lämnade vi den underbara personalen på förlossningen/BB för att åka

hem och starta vårat nya liv. Första natten var lite kinkig, när man är en

stor kille vill man ha rätt så mycket käk kan jag påstå, där av lite missnöjda

stunder natten som var. Men tillslut fick vi ordning på det och lillen sov från

halv sju tills jag fick väcka honom för mat. Hellst ska han käka var tredje

timme, max fyra timmar, bara för att han inte ska dippa i blodsockret då

han är så stor. Än så länge har det inte alls varit något fel på sockret, men

det säkra före det osäkra ni vet! Så utöver min så kallade mjölk (som är på

G) så får han ersättning efter varje måltid och har fått sen dag 1.

Jag älskar mitt nya liv och min lilla familj!

Utan Morgan hade detta aldrig gått vägen, han är världens bästa

pappa och det sedan första sekund. Han är även världens bästa

pojkvän och stöd, jag avgudar hans insats under förlossningen!

Jag älskar dig min underbara kille.  

Nu ska vi njuta av lediga dagar tillsammans och skapa

rutiner med våran älskade klump. Detta är kärlek!!!

Men kan man vara tröttare än mig, det funderar jag verkligen på.

Trött i huvudet och trött på att väga sjugofem kilo extra, för jag kan

skriva under på att det är rätt så tungt. Men tänker man positivt så

borde jag inte bära så  mycket längre på detta, men det är så jävla

svårt att tänka så ibland. Men jag försöker, jag vill icket vara en gnäll-fia.

(jag har ju gnällt för hela veckan nu så nu får det vara bra).

Idag har jag en mindre punkt på listan för igår kopplade hjärtat in

våran fina nya bänkdiskmaskin, så no more diskning för mig!

Däremot ska jag ge mig på en promenad tror jag, ingen lång för

det orkar jag icket, men en liten sväng. Sen ska jag i kväll äta

ananas så det står ut genom öronen på mig! Fast det blir svårt

med tanke på att min mage verkar vara bottenlös nu för tiden,

men prova kan man ju alltid.

Några punkter kan jag pricka av från dagens lista, för jag fick sova en timme

i soffan, jag har inte speciellt ont så vida jag sitter still och när jag inte har

förvärkar. Därav har jag inte behövt gråta än heller, inte ens för att jag har

hormonerna utanpå skinnet, härligt! Diska tänkte jag göra precis nu innan

One tree hill börjar. Sen ska jag äta en bulle och en (eller sju) pepparkakor,

vi bakade nämligen bullar igår och råkade köpa pepparkakor. Göttans!

Vi gick t.om en promenad till MM igår i förhoppning om att något kanske

ville kika ut, men ack så vi bedrog oss. Kanske ett till försök idag?

Det känns väldigt konstigt nu att inte veta för fem ören när saker

ska ske, inte för att vi har vetat det innan heller. Men innan hade vi

27.de att gå efter och nu finns inget datum längre. Förutom besöket

på spec mvc på Torsdag, det ser jag fram emot. Helt plötsligt så känns

det som att bebisen inte ska komma alls, men vi ska få se den på

Torsdag på ultraljud. Knäppt i know! Jag har liksom gett upp, jag är

inte det minsta stressad, orolig, spänd, ja ni vet allt det som ni nära

och kära är. Det enda jag är det är less på tillvaron, men det har ni redan fattat.

Jag lääääängtar tills mitt hjärta kommer hem för dagen.

Att man kan älska en annan människa så mycket som jag

älskar honom, det trodde jag inte att man kunde.  

Ny vecka, inga nya tag. Det är samma jävla tag som sist.

Nu börjar jag bli en aningens less och frustrerad, eller börjar det är jag redan men

nu är det mer än någonsin. Jag önska så mycket att jag kunde slippa att ha ont i

mina fogar, att jag kunde få leva i en normal vardag istället för att gruva mig inför

minsta lilla aktivitet. Jag önskar också att jag kunde få sova en endaste hel natt i

stället för en endaste hel timme. Samt att jag skulle få slippa att gråta av smärta

när det är som ondast. Snälla söta moderjord, övertala bebis att komma ut nu!

Inte nog med att jag ska ha ont och ibland plågas som jag blir extremt trött av

så ska det tjatas och tjatas också. Det började med att jag hade sån stor mage,

säkerligen den största folk ha sett i världshistorien. Vart man än vände sig så fick

man höra (och får fortfarande höra) hur jävla stor man var/är och att det är tvillingar.

Det är roligt att höra, verkligen skit kul, när man har nog med sitt illamående, fogar

och hormoner. Men ser ni nu är det mer tjat om när ungen tänkte komma. Om jag

skulle ha räknat gångerna denna helg folk ha frågat oss om bebis, ja då skulle vi

vara uppe i ex antal!!! Som en never ending story, jag bestämmer icket när ungen

tänker komma det gör den själv punkt slut. Fan vad jag klagar nu för tiden.

Men kommer inte ungen snart så kommer jag gå under, och det är inget skämt!

Planer för dagen?

Inget, diska på sin höjd annars bara försöka sova, inte ha ont och

tycka jävligt mycket synd om mig själv och inte gråta.

När hjärtat pös imorse för att att lurpassa på älgen så hade jag ont i var enda

del av kroppen, Agda 95 ni vet. Jag lyckades somna om efter många om och

men och vaknade kvart i åtta. Då fanns det bara ett alternativ kvar, kliva upp.

Jag som älskar att ligga och dra mig i sängen! Och nu är det en tekniskt

omöjlighet, det gör ont, jag ligger oskönt och bebis bökar och stökar.

Så nu har man redan avverkat macka och fil med flingor, det är inte så illa

pinkat för att vara på en Lördagmorgon. Fast det känns som att jag inte gör

annat än att äta och vara hungrig nu för tiden. Halv elva igår kväll åt jag rester

och för en halv timme sedan frukost, jag som inte ens brukar äta frukost.

Det har iallafall varit en fin morgon på utsidan, himlen alla möjliga färger.

Nu ska jag lägga omkull mig i soffan med tegelstens-fötterna i högläge

så dom kanske sväller av lite. Så ska jag bara ligga där och vänta på

bebis, vilken härlig dag! Igår hade jag förvärkar titt som tätt men ingenting

som håller i sig, jag blir tokig!!