Jag snodde hem Zanto när jag var där uppe, han såg så ledsen

ut när jag skulle pysa. Skönt att ha hund tassar hemma igen,

t.om skönt att behöva gå ut än fast jag inte orkade gå långt.

När Peder hämtat honom gjorde jag den där lingonkakan men

vette fan hur det vart, tyckte den såg lite konstig ut. Ska snart

smaka och se om jag misslyckades eller ej. Sen ska jag ta och

vila tills mitt hjärta kommer hem, då blir det hemma gjorda

hamburgare and later on Fredagsmyset! Hur underbart.

Sometimes it hurts instead.

Yes nu är Fredagen häääär!

Vecka 40, here we come, helg mys med hjärtat, jag är redo.

Nog för att han förmodligen ska jaga men det är så tidigt på

morgon att ingen hög-gravid människa är vaken då. Eller så

är man vaken och har varit på toaletten, har ont i fogarna eller

kanske ryggen eller höften för att man har legat för länge i

samma ställning. Ja vi får väl se om jag är i zombie mode

eller om jag är i vaket tillstånd.

Vi börjar iallafall med denna vackra dag, solen lyser och

jag har sovit rätt så bra nu på morgonen. Om drygt en timme

ska jag upp till Zanto och rasta honom som är alldeles ensam.

Sen ska jag handla havregryn så jag kan göra lingonrutor i

långpanna, jag måste fan hålla mig sysselsatt annars kommer

dagen aldrig gå. Jag önskar att man kunde snabbspola tills

den dagen bebis tänker komma ut, för att gå omkring och ha

förvärkar och få falsk föhoppningar är jag less på. KOM NU!

Och för att återgå till dagens planering så återstår bara en

sak, den bästa saken, hjärtat slutar och vi ska ha Fedagsmys.  

Redan Torsdag vilket betyder att det är på pricken en vecka

kvar tills due date och att vi imorgon går in i vecka 40.

Jag hade så gärna börja få värkar NU och klämma ut den NU

och slippa ha ont i mina fogar framöver. För nu gott folk är

det verkligen på bristnings gränsen vad gäller mitt tålamod

av smärta! Mitt tålamod vad gäller att inte kunna använda

min kropp som jag vill är också mer än nådd. Var eviga

morgon (och resten av dagen) förbannar jag tjocka människor!

Hur fan kan man tillåta sig själv att må på detta vis?! Och hur

kan man tillåta sig själv att inte kunna göra det man vill, inte

kunna snurra runt i sängen utan att bli anfådd, knappt nå ens

med skohorn när man ska ta på skorna, inte kunna raka sina

egna ben, inte se sina egna fötter, jag kan göra listan lång!

Jag kan bara inte förstå hur man tänker! Jag har aldrig känt

mig så här stor, ever, och jag hoppas att jag aldrig mer

behöver göra det heller. (förutom när det är dags för nästa

bebis, men det blir då det). För att inte tala om smärtan man

drar på sig i sin stackars kropp, ryggen, fötterna, lederna

ja tamigfan på de flesta ställen får man ont.

Jag längtar verkligen efter att få tillbaka min kropp, sen att

det inte blir över en natt det fattar ju jag med. Men bara

vetskapen att jag slipper leva såhär resten av mitt liv är

fan en underbar känsla. Minst timmar till och max 3 veckor

kommer jag konka runt på det mest underbara vi har skapat,

men det är banne mig inte gratis. Jag hoppas att Lövet har

rätt och att bebis kommer imorgon på hennes födelsedag.

(Tro inte att jag är tjurig över att jag är gravid, jag är bara

less på alla dessa plus kilon. Skulle tro att de flesta gravida

fattar vad jag skriver om. Detta är det bästa jag kommer ha

gjort, och det jag kommer vara stoltast över, men det är bara

en aningens tung ibland förstår ni).

Skratt fest blev det allt igår, men ingen bebis fan också!

Men vi kom överrens att den ska komma i helgen så nu är

jag tok inställd på det, hoppas den är det också.

En trevlig kväll hade jag igår iallafall, tacka högre makter

för finaste vännerna!! Er vill man aldrig vara utan.

Nyss har jag sprungit ner i tvättstugan och startat första

maskinen, hello sammandragningar när man går i trappen.

Än fast jag går snigel fart deluxe så blir det jobbigt att gå

i trappor, kanske för att det är förbannat tungt nu.

Nu håller jag på att få ett psykbryt på min dator då

musplattan har fått dåndimpen och lyder inte mina fingrar!
Pilen flyger hit och dit och överallt så man klickar på saker

som man inte ska klicka på, fan vad reklam det är överallt.

Kanske jag ska ge upp och gå och diska istället, då blir

det ju gjort liksom. Frågan är bara hur länge jag orkar

stå rätt upp och ner idag, för idag är en riktigt tung dag.

7dagar kvar till due date, kom igen bebis kom igen!!!

Usch vad jag drömmer om min käre lille hund nu för tiden.

Hon hälsar på lite då och nu, jag gillar't men det blir så jobbigt

när man vaknar och inser att det endast är drömmar. Måste

verkligen medge att liv utan hund är ett väldigt tråkigt liv!
Jag längtar tills vi har tillfälle att köpa en ny vovve, inte för

att ersätta Mini utan för ett liv med hund är något vi vill ha.

Jag var duktig i morse och klev upp för att tvätta, men tji

fick jag för tvättstugan var upptagen! Hur ofta händer det

liksom, typ aldrig. Stugan är bokad till imorgon vilket känns

bra, då har jag något att fördriva morgondagen med.

Så idag blir det vila (igen), jag är så trött var eviga dag.

Ikväll ska jag leka med Fillie och Brallan, mina fina flickor!

Kanske vi kan ha en skratt-attack så bebis vill ut? vad sägs?

Ja nu kör vi en ny vecka, igen. Det går bara runt runt nu för

tiden, och skönt är väl det iochförsig men det går så fort.

Tänk att snart är det julafton fast det längtar jag efter, en

fin vit vinter men inte för kall det är vad jag vill ha i år!

En vinter som är så behaglig att man kan vara ute och

promenixa med barnvagnen utan att förfrysa ung-stackarn.

Och självklart vill man kunna ha någon skoterdag för det

längtar jag efter hur mycket som hellst!

Nog babblat, jag är trött.

Mitt på en Lördag kväll har jag efter att ha ätit middag med

älskade Lövet och skjutsat hjärtat till samkväm med grabbar

laddat upp med kall cola och karra framför tv.n Härligt!

Även fast det är hemskt tomt här hemma utan min kille så

överlever jag nog en endaste kväll, men bara om han vinner

bowlingen. (känn ingen press hjärtat).

Dagen har varit riktigt bra, vi har myst på, pratat om våran

kommande framtid och strosat runt (i min vankande takt)

på höstmarknaden. Ingen av oss hittade något speciellt att

köpa utan det vi kom över var sex stycken munkar.

Även om det inte var munkarna som det brukar vara så var

dom goda ändå, det hör liksom till marknader det.

Imorgon beger vi oss till stugan för att dra upp båt och brygga,

ja jag lär ju inte göra så hemskt mycket annat än att titta på.

Sen vänder vi om en bit och stannar i Hällsjö för att byta däck

på Passaten, sånt måste göras nu när det är minus grader ute.

Sen bestämmer jag att det blir Söndagsmys, det behöver vi!

Nu ska jag fortsätta frossandet och tittandet på Bring it on, Hej!

Efter att ha pratat med mamma i telefon nästan en timme

fick jag något ryck och dammsög en snabbis. För någe mer

än en snabbis (av det mesta) orkar jag inte nu för tiden.

Jag tänkte som så att om jag dammsuger nu så slipper vi

göra det i helgen, då kan vi bara koncentrera oss på att

försöka baxa omkring mig på höst marknaden. För det gott

folk, det kommer bli ett projekt i sig det! Kanske vi rakt av

måste åka på jobbet och låna rullstol till mig, eller två för

snart får väl inte min röv plats i endast en.

Men det problemet tar vi imorgon, idag är idag och nu har

jag ju avklarat dagens största aktivitet. Den som återstår

nu är att skrubba badbaljan till bebis och sen vila.

Ikväll blir det Fredagsmys här hemma på Soldatvägen.

Mysigare hade det ju varit med en bebis på magen

istället för i, men den som väntar på något gott...

(blir aldrig tjock), fast det stämmer ju knappast för

jag väntar och väntar och tjock har jag verkligen blivit!

Men när barnmorskan räknade upp vad som försvann ur

kroppen, kilo mässigt, när man födde då kändes det bra.

Pöss på er!