Dessa dagar har varit bland de sämsta i mitt liv, om inte på toppen

av den sämsta listan. Läget är knappast under kontroll och gråten

sitter i halsen tjugofyra sju, alla hormoner hjälper knappast till.

Det är nämligen så att Mini nu mera bor i himlen och kvar här hos

oss vart det en stor tomhet hemma. Inte nog med det saknas det

nu en del av mitt hjärta som hon tog med sig dit upp. Jag vet att

detta är för hennes bästa, nu slipper hon stressa och vakta stup

i ett. Men fy för fan vad jobbigt det är!! Hon har alltid varit där

för mig, och nu kommer hon inte ens och tröstar en när jag är så

äckligt ledsen. Inga tassar mot golvet, inget skäll när det är ljud

i trappuppgången, ingen som smyger upp i sängen, ingenting.

Bara massa fina (och mindre fina) minnen som jag aldrig ska

glömma! Älskade älskade jycke, du bor i våra hjärtan för evigt!

Matte och husse älskar dig, och det vet du, det sa jag.

Jag skriver detta här och nu så slipper jag prata om det så mycket,

nu vet ni att mitt liv är lite upp och ned för tillfället.

För att prata om fina saker så har vi gått in i vecka 25 vad gäller

Sparven och dessutom fått kännt huvud /stjärt (?) 

Den buffar omkring och sparkar riktigt rejält i magen så t.om

mormor har fått känt, det är häftigt. Vi har fått barnvagnen och

vi kunde inte bli mer nöjd över den! På Måndag besöker vi

Barnmorskan och lyssnar på sparvens lill hjärta, jag längtar.

Så i all sorg finns lite glitter och ljus i slutet av tunneln.

Och i slutändan finns det massor med glitter och ljus, men

usch så svårt det är att tänka så för tillfället.

 

Lina

9 juli 2011 14:45

Åh min fina Matilda, jag blir så ledsen när jag läser. Det gör så fruktansvärt ont när ens djur måste dra till himlen :-( Det värker i alla celler man har i kroppen, det vet jag. Det går över säger alla, och det gör det. Såren läker men ärren finns där, och det får dom göra.

http://linamariav.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kunde inte sova igår, helt omöjligt. Samma tankar i huvudet hela tiden, lite tårar, lite leenden av minnen, de är svårt att komma ihåg de dåliga i en sån här situation men de är väl så det fungerar. Vad än som har hänt i det förflutna så blir jag...

Det är svårt att se någon så nära ledsen men det känns fan hopplöst att inte se utan bara veta. Än fast jag inte skulle kunna göra något alls för att påverka situationen så skulle jag så gärna bara vilja hålla om och ge en kram och säga att vi har ju...

Ju mer jag tänker på att bo i hus, att det kanske inte är allt för långt bort, ju mer galen blir jag av att bo i detta lyhörda hus. Jag vill fan inte vara bjuden på fest nästan varje helg, än mindre vill jag bli väckt av efterfesten som man så vacker...

Snart äre jul här i vårt hus, fast de känns inte alls så då de mer känns som vilken vecka som helst i detta trånga näste. Jag skulle vara den lyckligaste tjejen på jorden om vi hade ett hus! Ett hus där vi kunde bjuda in både Persson släktet likaså W...

Dagens fetaste fail utspelade sig alldeles nyss! Izak skulle sussa lunch men låg och kvittrade som en söt liten fågel, ganska vanligt tycker jag lite som det brukar vara ibland. Ända tills hjärtat stod utanför izaks rum (när han äntligen hade somnat)...