Men alltså seriöst! Här är man duktig och lägger ner snusningen och har inte ens ett jävla sug på typ en sådär två månader. MEN idag, just idag när vi råkade prata om snus vid middagen så dog jag lite på insidan! Jag skulle så gärna ha en snus under min läpp just nu så jag tänkte att om jag skriver om skiten så kanske bag skriver av mig suget. Det ENORMA jävla suget! Det stavas b l ä!

Dagen till ära har vi hälsat på våra fina vänner My och Nomi. Än fast jag och Izak inte riktigt var överens hela tiden men tydligen kan man ju inte vara de jämt och jämt. Så kvällens planer med tjejkväll på stan de vart uteslutet då vi fortsatte vara lite oänse jag och sonen och han var dödligt trött med grin och gnäll, inge barnvakts material precis. (Pappan åkte till fjälls efter middagen där av barnvakts behovet). Såatte, 19.12 slog Izak sötungen Persson igen sina blå. Det känns som att mamman i huset kommer få för lite sömn denna natten också! Kanske man har turen att sova hela natten men oturen att vakna ap tidigt.

Nä, nu ska jag dricka cola och tömma skafferiet på godsaker så snus suget kanske försvinner. Sen blir det en superduper tidig kväll för mig!

Nu för tiden har vi helt plötsligt en ett åring här hemma! Herre je. Födelsedagen plus de två kalasen som har varit i helgen har varit toppen! Nöjdaste ungen i stan med alla presenter han har fått och favoriter har redan skaffats. Efter all lek, bus och skratt så kan jag lova att det var en grabb som somnade sött innan huvudet landade på kudden. Så tack alla som har varit med och firat våran Izak på hans födelsedag, vi är lyckligt lottade som har så fina människor i våra liv!

Denna måndag morgon började med att Izak faktiskt sov till typ sju och låg och drog sig till typ tjugo i åtta, han är så duktig på de i bland. Efter välling, mys och på klädning åkte vi till öppnaförskolan, huuua vad Izak behövde det! Förra veckan var det verkligen ingenting vad gällde aktiviteter då det var lov så denna vecka tar vi igen allt bus! Bus och humör, för fy farao vad denna kille har humör när han inte får s han vill! Och förklara för en arg, skrikandes kille att man inte får köra tåget i rutchkanan de är fan inte lätt för han lyssnar inte på nånting när han är så arg. De är då man ler lite lätt mot alla blickar och typ "ursäktar" sig lite tyst och försynt, "hehe, min son de här..." Äh, sånt som händer typ bah liksom när man är mamma, värre lär det ju bli. Som dom säger, små barn små problem, stora barn stora problem.

Nu ska jag njuta av "tystnaden" när det faktiskt vankas egen tid. Synd bara att vi har grannar!!!!!!

Hua vad less jag är på att bo i lägenhet, de går inte ens att beskriva med ord! Jag blir tokig att jag inte "kan" göra saker när fan jag vill lite som nu, nu skulle jag gärna baka men jag blir väl evigt hatad om jag börjar nu (även fast dom som skulle bli drabbad inte bryr sig om tider ett jävla skit) men jag har för mycket samvete för att greja på nu. Men jag vågade mig iallafall på att starta diskmaskinen och de tycker jag var modigt nog. Jag blir så irriterad på folk som säljer hus men som vägrar släppa taget om dom, som att huset var någon slags guldgruva med obegränsade möjligheter, mycket vill tydligen ha mer!

Nog om det, en vacker dag sitter vi (förhoppningsvis) i vårat hus nöjda och glada. Igår kväll fick vi fin besök från Kyrkdal, Marcus, Jenni och Joel kom på en titt, sånt gillar jag. Innan det kom mamma och Peder med saker jag beställt ifrån deras Ikea resa, nu blir det lite tjusigare på (glas)köksbordet. Idag vet jag inte vad dagen bjuder på än sålänge bara huvudvärk efter en timmes ryggstrykande på en viss Izak Persson under nattetid. Lilleputten kunde inte komma till ro och somna om och jag vägrade ta han till våran säng så jag satt på golvet och strök han på ryggen och efter 45minuter snarkade han igen, redan då hade jag skallebank. Mums! Kanske lite frukost och ta på sig glasögonen underlättar lite, för alvedonen verkar icke hjälpa speciellt mycket. Hoppas de släpper för jag vill dejta med mina flickor idag, fast de vet dom inte om än. Vi får se hur detta artar sig.

Men vilken dag! Jag har hunnit så himla mycket idag, jag har bakat snoddas och chokladbollar, jag har diskat undan det och dammsugat plus att jag har bråkats med hjälpredan Izak samtidigt. Nu har vi nyss kommit in från en promenad i slasket, Izak somnade några hundra meter hemifrån (så jävla klart) så jag har nu gjort ett tappert försök att lägga han i sim säng, det verkar nog inte gå så bra. Men ser ni att en del av den där ungens tjurighet har han ärvt av sin mor så han får nog lilla i sin säng ett tag till, sålänge han inte är ledsen såklart. Just nu ligger han bara och tröttgnäller titt som tätt.

Ja och annars närmar sig fredagen med stormsteg och jag fattar ingenting! Hur kan det redan ha gått ett helt år som sen izaken kom!? Det måste ju betyda att jag var tjock som en jävla smock prick för ett år sen och fy jävla fan vad tungt det var med dom där trettio extra kilona jag helt plötsligt bar på! Så fruktansvärt glad att det bara är tre kilon kvar till startvikten.

Nä, nu ska jag (medans Izak är ganska nöjd i sin säng) köra lite core övningar så jag få tillbaka nå muckler nån gång.

Men alltså seriöst! Mina ögon blöder nästan av trötthet men ändå kan jag inte ta mig ut soffan och bort till sängen fast jag nyss la Izak i hans säng och peppar, peppar så är han nu tyst! Han som hela jävla helgen har vaknat skit tidigt, jag hatar verkligen tidsomställningar. Såatte imorse var vi vaken klockan kvart i fem jag och lille morgonfågeln, han fick ligga kvar i sin säng han med mig (tröttaste djäveln i stan) sittandes på golvet med en hand strykandes på hans rygg. Det dög i så pass lång tid att jag hann gå tillbaka till sängen igen sen var det bara att vända om igen. Efter en timmes vankandes fram och tillbaka så gav jag upp, jag tog helt enkelt upp pojken av ren trötthet och tog med honom till våran säng där han somnade innan huvudet var på kudden. Jaaaaha? Ska detta nu betyda att vi ska ha en morgon sovandes kille i våran säng vilket i andra ord betyder att jag aldrig mer ska få sova till längre än sju när hjärtats klocka ringer, kul! Ja, jag kanske är duktig på att ta ut massor med saker i förskott men då är man ju förbered på det absolut värsta.

Kanske jag ska ta mig till sängen ändå och försöka blunda ett tag. Om grannarna tillåter det vill säng, dom har ju inte precis varit några jävla änglar den här helgen heller!! När någon kommer hem vid halv sju på morgonen och skriker på den andre så vansinnigt att rösten går i falsett och väcker Izak som precis höll på att somna, då dom minuterna önskar man inget mer än att vi stör dom MINST lika mycket i samma läge som vi hade det den grin morgonen! Jag kan inte förstå hur man kan vara så arg titt som tätt att man känner behovet av att skrika lungorna ur sig så alla grannar hör, pinsamt kan jag tycka. Stackars barn kan jag också tycka som ska växa upp i nått dylikt, men nu har jag väl gått för långt i att tycka högt om en sån sak så nu ger jag mig.

Men en rolig sak, nej två, som hände i helgen iallafall. Faster Cecilia har varit hemma och de gillas ju såklart! Och Izak min älskade Persson tog sina första fyra steg i går, sötaste älskade ungen.

Fan, ju mer man tänker på vissa saker ju mer oklart blir det i hjärnan. Och ju mer man säger såna saker högt ju mer idiotiskt känns det att det ens passerar läpparna och formas till ord. För ärligt talat kan jag inte alls förstå hur vissa människor tänker och resonerar än värre kan jag inte förstå deras handligar som i slutändan blir någon annans verklighet. Och som ett litet körsbär på bakelsen ska man sedan få höra någon värdelös och totalt ointressant bortförklaring i "försvar". Äsch, jag har redan klart för mig vad jag tycker och tänker och är ganska så svår på att ge folk en andra chans, rent av värdelös på att ge folk en tredje chans. Synd för folk! Men ni vet, är hövve dumt får kroppen lida, fast ärligt tror jag ingen lider fasligt mycket.

Nåja, dagen till ära har My och Nomi varit här och busat. Eller ja, Nomi har försökt att busa medans Izak har varit rent av den gnälligaste ungen på länge. Jag drog en gissning på feber efter ett tag och mycket riktigt så hade gullelillaplutten feber. Efter en sovstund hade han fortfarande feber så efter mellis och när det var färdig busat fick han Alvedon och nu sussar han äntligen sött sen ett tag tillbaka. Och jag, jag sitter här i soffan och längtar efter mitt stora hjärta! Jag rå inte för att jag är helt kärlekskrank idag känns det som, men har man finaste pojkvännen kanske de inte är så konstigt. Gulle han den där som har snott mitt hjärta!

Mitt liv.

Äntligen onsdag! Det betyder mitt i veckan och att älskade Greys är på dumburken, älskar't. Hoppas också att polkamarängerna som befinner sig i ugnen blir lyckade så man kan få ta sig en sådan som pricken över i:et. Det verkar ju som att jag och maräng skapande inte går riktigt överens så detta skall bli väldigt spännande, för tillfället ser det ljust ut.

Dagen har förövrigt varit fin än fast älskade lillknoppen fått sin ettårs spruta och det var väl inte sådär super poppis. Sen tyckte farbror doktorn att han kunde gå upp mer. Men stackars liten har ju varit förkyld, haft kaos i magen och fått två tänder äre konstigt att han inte har kunnat lagt på sig nå mer än de ynka han hade. Jaja, jag tror ju inte han dör av de då han är lika nöjd som vanligt nu igen när allt är över och förbi. Hoppas att de håller i sig på detta vis nu ett tag så han får vila mellan skavankerna! Iallafall så somnade Izak efter lite lunch och sov ett bra tag. Efter lite mys och mellis så klädde vi på oss och gick till lekparken för lite lek, trodde jag. Nej tyckte izaken, för hur i hela fridens dagar kan man leka i sanden om man har både skor och vantar på!? Efter mycket huvudbry och gnäll och avtagning av iallafall vantarna så kunde lille herr Persson leka lite i sanden ändå. Gulle unge.

Nu ska jag hämta mina glasögon och börja peppa inför Greys, man måste vara på topp när de vankas nämligen.

Jag börjar nästan få lite panik i kroppen, den flyttade in idag när jag kollade almanackan och insåg att det är en vecka och två dagar tills det ska vankas ett års kalas! Vilket såklart betyder att mamman ska baka, städa och feja innan dagen det, hualigen. Jag får lite beslutsångest på köpet, vafan ska man baka, hur mycket av varje och hur fan ska man duka!? Jag har väl aldrig haft barnkalas heller, jag vet inte. Ska man ha massor med ballonger och serpentiner? Fast än Izak inte kommer fatta "tjusningen" med det, å andra sidan fattar inte jag det heller då jag verkligen avskyr ballonger de måste ju vara satans hittepå. Äckliga plast saker som gnekar otäckt och som kan smälla vilken sekund som helst, jag bävar inför alla årens kommande kalas! Jag får helt enkelt bestämma mig för vad som skall göras och börja lite i smyg sådär för allt kan jag ju inte göra på samma sekund inte.

Nu ska jag gå och plocka upp den tröttaste pojken i stan som inte tänker somna om. Han somnade i bilen påväg hem men grannens vovve råkade skälla med sin gälla stämma när vi gick upp för trappan och då var det någon i min famn som hoppade högt och vaknade, lyckat!

Kanske vi får ta oss en promenad efter middagen så kan vi köpa blöjor i samma veva.

En tidig födelsedagspresent har izaken iallafall fått till sitt egna rum.