Men alltså vad i hela fridens dagar! Här går man och lägger sig i tid, trött som en galning efter natten som varit. Med andra ord släpar jag mig och mina gäspningar i sängs vid halv elva för att ta igen går nattens mest värdelösaste sömn då izaken vaknade typ en gång i timmen ungefär hela natten. Ja, och vad händer då jag är döds trött och bara vill sova? Jo! Izak får host attack och är så vansinnigt täppt i näsan att de låter läskigt, jag hinner tänka fler än en gång att han kommer kvävas. Hönsmamma som man är och i den livs filosofin om att man får panik när man ej kan få syre genom näsan så haffar jag Izak när han får sin sjuttioelfte hostattack och pyschar näsan (och lite ögonlock i mörkret) full med nässpray. Eller full men så "mycket" som man ska ge, nada mas (inget mer på spanska). Han hatar det, jag försöker förklara att han kommer att älska det allt eftersom. Han vill ju så gärna ha tutten vilket inte går när han är sådär täppt, jag vill ju ha lugn och ro i kroppen och slippa ligga på helspän och lyssna efter andetag. Ja så mitt i all denna tumult så blir jag på nå jävla vänster inte längre trött, helt värdelöst! Jag menar, blir denna natt som gårnatten så borde jag sussa för länge sedan, men de bah blev inte så. Såatte...jag ska väl ta och försöka sova nu jag då. Finns liksom inget som hindrar mig nu då Izak ligger med tutten i munnen andandes via näsan och sussar oerhört sött, för han är ju sötast i världen. Saknas bara en sak för att denna natt ska bli en bra natt och det är min karl. Han har för tredje natten nu parkerat ute i soffan då han hostar och inte vill störa oss och hur snällt det än är så hör han ju hemma i våran säng skedandes med mig! Det är trots allt när jag hör båda mina killars andetag omlott varandras som jag somnar godast i världen.

Ja men dåså, då har man skrivit av sig lite natt tankar då återstår det bara att bege sig in i drömmarnas värld, Hej!

Här hemma är det någon slags sjukstuga. Eller jag tror de iallafall jag är lite osäker om Izak är förkyld eller om det är tänderna så gör de men snorig är han och lite bubblig i halsen ibland. Sen låter det nog lite värre än det egentligen är då han är kass på att förstå att man faktiskt måste hosta för att bli fri bubblet i halsen. Jag då, jag tappade bort rösten i fredags sådär lagomt i tid för öppna förskolan. Jag hostade en fjant hostning så det rev till i halsen och smakade blod och sen var det tack och adjö med min normala röst. Att jag sedan jobbade och att äldre folk hör lite illa gjorde nog inte min röst bättre precis för i söndags hade jag knappt någon röst alls! Men ser ni att idag är livet bättre för mig bara lite ynka hosta. Värre är det för hjärtat som nyss var hem på lunch och inte alls mådde någe bra!

Igår var vi hos finaste Felizia och firade henne på födelsedagen. Jag har sån himla tur som har de bästaste flickorna som bästa vänner! Ni anar inte hur bra ni är. ?

Nu ska jag fortsätta kolla på "det okända" och vänta på att izaken vaknar. Hoppas dock han sussar ett tag då han har fått både Alvedon och nässpray nu.

Jag skulle ta en morgon promenad och vara hurtig igen efter typ en veckas lathet, men nej! Jag har fan ingen ork till det. Morgnar är ju inte min grej överhuvudtaget ibland och det är just en sån dag idag. Och än fast jag fick sova tills jag själv vaknade i söndags så verkar inte kroppen riktigt vara nöjd med det, jag skulle behöva ta om på något slags hotell där det är natt dygnet runt och super sköna sängar. Där skulle jag behöva vara i minst två dygn och bara sova och få lite ny energi. (ni ska veta att det är tröttheten som skriver detta och inte jag).

Ja, så vad ska denna dag bjuda på? En dusch, en tupplur (snälla gud), en promenad och massor med bus och mys samt besiktning av bilen 15.00 ej att glömma! Jag tror jag börjar med att byta blöja på lillen, det luktar nämligen suspekt i närheten av honom.

Tackar och bockar för att man idag var en normal människa igen, vad det nu innebär. Vi vaknade halv åtta i morse, lite utav en sovmorgon om man ska se det ifrån den positiva sidan. Morgonen började som vanligt med välling och lite sängmys framför Barnkanalen, tänk att barnprogram kan vara så intressanta ibland fast man är så liten. Sen svidande vi om och började göra oss lite redo för rytmiken, en trött Izak tyckte de va sådär. Fick en snilleblixt och tänkte att han skulle få sussa i bilen lite, ja tjena! Det vart ungefär en tre minuters sömn så den super iden var kanske inte så smart ändå då. I vilka fall så var det full rulle på rytmiken för izaks skull och det är så roligt att se att han tar för sig. Ja inte av allt då, när man ser på långan vägar att han siktar in sig på en leksak eller dylikt som någon annan unge leker med då är det inte lika roligt. Tur de flesta barn är något sånär lika! Efter lite lunch och en Alvedon däckade lillen så fort han sattes i bilen, han sov t.om när jag bar in honom vilket typ aldrig har hänt. Jaja, han sov inte så farligt länge men jag ville bara skryta lite. Alltså att han sov när jag bar upp han.

Just nu sover han igen efter lite gnäll och grin. Det är nog inte så himla lätt att få tänder ändå verkar det som! Resten av dagen ska vi mysa på och vänta på pappan som kommer hem om typ en timme.

Men alltså seriöst! Här har man sett fram i mot en ny vecka med nya uppdrag och vad händer? Jo men här ligger man i soffan i upp och ner vända världen och funderar på hur läge jag kan hålla mig i vaket tillstånd. Medans Izak ligger i sin säng, tvär däckad och med en Alvedon i kroppen stackars lilla älsklingen! Allt började igår, det var verkligen inte izaks dag, han var gnällig, grinig och trött och efter ett kort litet tag förstod jag att det var gaddar, jag hade nästan väntat på det. Så han hade ju en mindre bra dag igår då, min dag gick väl an jag anade inga direkta ugglor i mossen inte. Men det skulle jag ju ha gjort!! Efter middagen började jag frysa som en galning, jag låg under två filtar i flecetröja och tjockstrumpor medans jag kramade om en varm vetesäck och ändå frös jag och hade frossa som fasiken. Jaahapp! Så där låg jag, tills jag mitt i "ensam mamma söker" inte orkade hålla ögonen öppen längre, det var ändå den där Cecilia dom filmade och henne tycker jag inte riktigt om. Fara och pussas med vareviga kille som är med, va fan är de för knäppt!? Ne, skärpning! Ja, iallafall somnade jag till hennes nuna och blev väckt av hjärtat som undrade om vi skulle gå och sussa, sagt och gjort. Men vafan, man har ju sovit som en kratta då jag efter två Alvedon svettades ut skiten som var i min kropp, tjenare sjön!

Ne, jag måste försöka peta i mig någon slags mat får för mig att man behöver de även när man mår lite kasst. Jag hoppas ju att jag mår prima ballerina imorgon så vi kan gå på rytmiken! Ja, sålänge izaken också mår bra också vill säga.

Här har vi nästan nyss kommit hem ifrån öppna förskolan, herre min je! Där var det livat i luckan skulle man kunna påstå. Men ack så jävla roligt! Izak trivdes som fisken i vattnet förutom när dumma mamman kom och sa att man inte fick ta leksaker som andra barn redan beslagtagit. Det är så fantastiskt att se hur roligt dom små kan ha och man blir på något vis varm i mammahjärtat när man märker att man har barn som är rätt så självständig. Inte fan behövde han mig inte, han leka på och härja och sket i mig och det är ju precis så jag vill ha det. Klart han ska kunna leka själv och inte sitta och trycka med sin mamma hela tiden. Och så roligt att se alla izaks polare leka omkring också, både jag och han är lyckligt lottade som har så fina vänner!

Lille mannen somnade till redan i bilen, sov halvt som halvt i min famn på väg upp och sov innan huvudet landade på kudden! Nu såhär i efterhand kanske han skulle ha fått lite fika sådär på förmiddagen för gudarna vet när lunchen blir av nu. Lille skrutt, att man kan älska någon så mycket som man älskar sitt eget barn det är helt otroligt!!! Ne, nu ska jag njuta av lite egen tid och sedan blir det väl mer bus med lilla älsklingen plus att vi ska längta tills pappan i familjen kommer hem för helgen. För idag är det ju freeeeedagsmys, lovely!

Vilken fin en dag detta se ut att bli, i utseendet alltså! Kanske måste passa på att njuta av solen då de där nedrans resterna ifrån orkanen, vad den nu än hette, ska komma in ikväll och imorgon. Mysigt värre liksom! Lillen har nyss lagt sig då han idag tyckte att han skulle vakna när pappan skulle vakna, jag tycker det är en skit kass ide. Vi måste nog, hur mycket jag än inte vill, flytta ut i "matsalen" där solen skiner dagarna i ända och det inte finns dörrar att stänga om sig och där vi kommer ligga prick under våra grannar som börjar leva sitt liv när vi går och sussar. Om jag längtar? Ne kan jag inte påstå, men vad gör man inte för sitt barn! flytta då tänker ni, men nä. Varför ska vi leta oss en ny lägenhet då vi egentligen vill ha hus? Det blir bara en massa hattande hit och dit och så vill vi inte riktigt ha det, vi får väl bo här tills mitt psykbryt kommer och tro mig det är inte alls långt ifrån, så jävla roligt är det inte att bo i en sardinask. Å andra sidan vill jag inte klaga, jag trivs ju här egentligen och det finns folk som har det betydligt värre, jag tycker bara att det börjar bli lite trångt plus att jag är less på att dela sovrum med Izak. Men allt löser sig gott folk, på ett eller annat vis.

Nu ska jag njuta av lite egentid innan lillen vaknar och det är full fart igen! Efter matintag ska vi hämta mormorn för att sedan styra mot badhuset, wooho. Izaken ska visa mormorn hur man badar, hon som håller för näsan så fort hon närmar sig en bassäng typ, hon vet inte vad hon har gett sig in på!!

Käre värld, varför finns getingar!? I söndags fick vi ovälkommet besök i form av en sån där satans gul/svart flygande, stickande sak mitt i frukosten. Jag skulle fly fältet och dra fram min ena fot som jag så skönt gömt under det andra benet i soffan men det gick inte så smidigt som jag trott. Jag dunka i foten i bordet med en kraft jag inte visste jag hade och svimma nästan av smärta! Jag grät, jag kommer inte ens ihåg när jag grät av smärta senast, jo förresten de gör jag visst! De var då jag var gravid och Izak höll på att böka i magen, då grät jag av smärta. Ja iallafall, det vart ingen flykt det vart gråt anfall i soffan i flertal minuter, min kära karl fick därför ta sig an geting dödandet. Efter lite samling av känslor for den onda tån upp i högläge i hopp om att smärtan skulle ge upp. Efter en timme och några fler tårar tog jag två Alvedon, men vafan inte vart de så hemskt mycket bättre inte! så om jag får själv diagniostisera mig själv utan hjälp så tror jag (och är skapligt övertygad) att den är bruten. Den är lite blå, lite svullen och stel som en pinne. Jag har inte kunnat gått riktigt på foten sen i söndags och idag känns den så himla stasad, skönT! Så därför är jag överlycklig över att hösten kommer och getings jävlarna somnar, helst hade dom kunnat dö ut. Å andra sidan får jag ju såklart skylla mig själv för de där var väl höjden av onödighet och klatighet men gjort är gjort. Så här ligger jag med foten i hög läge och förbarmar mig!

Nu vaknar min lilla älskling, plikten kallar!