Som de flesta redan vet så är "lille" Izak äntligen här!

Han kom den andra November 22.32 efter en hel dag med värkar, onta och

massa glädje tårar. Han vägde 5170g och var 57cm lång, slå det ni.

Han är perfekt på alla sätt och vis och så himla snäll (peppar, peppar).

Igår lämnade vi den underbara personalen på förlossningen/BB för att åka

hem och starta vårat nya liv. Första natten var lite kinkig, när man är en

stor kille vill man ha rätt så mycket käk kan jag påstå, där av lite missnöjda

stunder natten som var. Men tillslut fick vi ordning på det och lillen sov från

halv sju tills jag fick väcka honom för mat. Hellst ska han käka var tredje

timme, max fyra timmar, bara för att han inte ska dippa i blodsockret då

han är så stor. Än så länge har det inte alls varit något fel på sockret, men

det säkra före det osäkra ni vet! Så utöver min så kallade mjölk (som är på

G) så får han ersättning efter varje måltid och har fått sen dag 1.

Jag älskar mitt nya liv och min lilla familj!

Utan Morgan hade detta aldrig gått vägen, han är världens bästa

pappa och det sedan första sekund. Han är även världens bästa

pojkvän och stöd, jag avgudar hans insats under förlossningen!

Jag älskar dig min underbara kille.  

Nu ska vi njuta av lediga dagar tillsammans och skapa

rutiner med våran älskade klump. Detta är kärlek!!!

 

Mathilda J

7 november 2011 07:53

Ja visst var personalen underbar! Kunde inte haft det bättre.
Guld värda!
Passa på och njut nu, för nu kommer en underbar tid :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kunde inte sova igår, helt omöjligt. Samma tankar i huvudet hela tiden, lite tårar, lite leenden av minnen, de är svårt att komma ihåg de dåliga i en sån här situation men de är väl så det fungerar. Vad än som har hänt i det förflutna så blir jag...

Det är svårt att se någon så nära ledsen men det känns fan hopplöst att inte se utan bara veta. Än fast jag inte skulle kunna göra något alls för att påverka situationen så skulle jag så gärna bara vilja hålla om och ge en kram och säga att vi har ju...

Ju mer jag tänker på att bo i hus, att det kanske inte är allt för långt bort, ju mer galen blir jag av att bo i detta lyhörda hus. Jag vill fan inte vara bjuden på fest nästan varje helg, än mindre vill jag bli väckt av efterfesten som man så vacker...

Snart äre jul här i vårt hus, fast de känns inte alls så då de mer känns som vilken vecka som helst i detta trånga näste. Jag skulle vara den lyckligaste tjejen på jorden om vi hade ett hus! Ett hus där vi kunde bjuda in både Persson släktet likaså W...

Dagens fetaste fail utspelade sig alldeles nyss! Izak skulle sussa lunch men låg och kvittrade som en söt liten fågel, ganska vanligt tycker jag lite som det brukar vara ibland. Ända tills hjärtat stod utanför izaks rum (när han äntligen hade somnat)...