Tisdag redan, jag hinner inte med mig själv nu för tiden.

Dagarna rusar verkligen fram och helgerna ska vi inte ens prata om.

I helgen har vi strosat lite med barnvagnen, ätit middag hos mamma

och Peder där Izak fick tvångs-mysa med momman, och bara slappat.

Sen hann vi inte göra mer för poff så hade liksom hela helgen gått.

Det känns alltid så snopet när det helt plötsligt är Söndags kväll när

man nyss var så inställd på att det äntligen är Fredag. Men, nu är det

ju Onsdag imorgon och då blir det nerförsbacke till Fredag igen, nice!

Idag har lilleman haft en riktigt gnäll dag. Han är nog inte riktigt

pigg då han är så snorig så han snarkar högre än far sin. Så jag

har haft en liten apunge på mitt bröst och i min famn hela dagen.

Och hur mysigt det än är med den närheten så kan jag inte låta bli

att bli lite frustrerad när han är otröstlig för en stund. Älskade unge!

Tänk att något man helt plötsligt får upp på magen efter smärta är

något man älskar helt obeskrivligt mycket efter första millisekund.

Nu och för evigt, någon man inte känner men som man redan skulle

göra allt för. Izak, dig kommer jag göra allt för!!!

PS. lillen sover gott med sin älskade pappa nu,

snacka om att det redan är pappas grabb det där. DS

Mina älskade hjärtan, för evigt.