Jag går sönder i hjärtat så sött detta var!

Efter en lång promis med Mimpan och Emma mår jag

tusen miljjjjarders gånger bättre. Endorfinerna börjar

väl spritta i kroppen och det känns fan. Nu är det slut

på (vad herr. J skulle kalla för) emo fasoner!

Gick förbi deepislandroad och hälsade på Perran,

Tomas, Agneta och grisen Stig på våran promis också.

Mini vart överlycklig över att träffa allihop utom Stig,

hon tyckte att han var lite jobbig. Men vilken valp är

inte jobbig liksom. Så när vi kom hem däckade hon

här i sängen efter glädjeskutt och valp bus.

Imorgon ska jag upp i tid, vilket betyder att jag

måste lägga mig i tid. Typ snart, vilket kommer

bli en utmaning, men såna gillar jag. För imorgon

ska jag på stan med Emmelie som är på visit i

stan, sånt gillar jag! Tusen år sedan jag umgicks

med henne och på tiden enligt mig. Det blir bra!

Jag skulle skriva ett vettigt inlägg men det liksom

fastnar i fingrarna. Det vart bara blaj av allt och

jag orkar inte med sånt. Skattepengarna är kommen,

räkningarna är betald, och nu fattas bara maten som

man tydligen ska äta. Det är allt som kommer fram

ur hjärnan, den som bedrar mig lite titt som tätt.

Dumt att bara inse att jag inte är en mörk person,

jag är ju färglad och glittrande. Är det så svårt?

Musik istället för ord.

Eller ord fast i sång.

Eller tankar i en låt.

Äh, denna låt har hjälpt

tusen gånger och återigen.

Regn dag idag, mysigt värre. Då har man en anledning

till att mysa på hemma och det gillar jag! Har börjat

morgonen med en promenad som alla andra mornar.

Sedan kom posten så då fick jag fylla i ex antal

kassakort, det funkar skit dåligt för mig att få hem

dom. Jag får dom precis när dom ska lämnas in typ,

så får jag pengarna för sent. Sen loggade jag in på

facebook som alla andra dagar och hittade ett youtube

klipp som fick mig att skina upp som en sol. Jävla

fantastiskt företag som gör detta!! Titta, njut och

sprid vidare vettja, det kan ju aldrig skada.

"Sjukhuspersonalen dansar för att bekämpa bröstcancer!

Om filmen visas 1 000 000 gånger på You Tube donerar

företaget som tillverkat handskarna pengar till bröstcancerbehandling." 

Och nu har det iofs över en miljon, men vad kan

det skada att få fler tittare?!

Nu är jag kär, jag är det.

I filmen dear John.

Jag menar, dear John kom och ta mig?(!!)

Se den, gör det se den först och gråt en skvätt

eller femton sen se Prinsessan och grodan och

skratta åt alligatorn. Perfa kombination, jag lovar.

Jag höll en plan iallafall, jag la mig ganska så tidigt

men sen att jag inte kunde somna till denna underbara

film det är en annan sprucken plan. Men nu känner jag

mig hel och tror att jag kommer drömma om millitärer.

Min morbror kanske, eller någon annan millitär, vad vet

man i det undermedvetna. Åh, dear John blund kom nu!

Förresten! När jag var ut sist med Mini hörde jag

skatorna skratta som nå tokar. Då började jag ana

ugglor i mossen så jag stannade och lyssnade mer.

Då hör jag världens skrik, mycket riktigt tänkte jag,

katter eller en räv. Så vände jag om, tycker inte om

att möta rävar så där överdrivet mycket. När jag

sedan kollade över axeln så kom där en räv springandes.

Jag förstod det, kände det i luften liksom.