Igår was the day skulle man kunna säga. Igår fick sparven

äntligen för sig att sparka för första gången. Folk säger att

det ska vara mysigt, själv vart jag bara rädd. Jag var inte alls

med på den inte, jag har inte trott att jag ska känna för ens

om tusen år då jag har moderkakan i framvägg. Nu hoppas jag

bara att den fortsätter växa och sparka så hjärtat också får känna!

Nu ska jag göra mig ordning för dagen, ytterligare en

kväll på avd. 16 står på schemat. Ser ändå ut att bli

skit väder så jag passar på att jobba då.