Nu ska jag göra mig redo för dagen, först av allt ska jag

gå ut med Mimpan för att sedan bestämma mig om jag

orkar ligga i solen eller inte. Jag är trött i kroppen och

halsen strular med att vara som ett sandpapper, oskönt.

Jag måste vila upp mig inför kvällens arbetspass på den

varmaste arbetsplatsen i stan, för jag måste säga det

att ju länge man kommer upp i sjukhuset desto varmare

blir det. Så mysigt är det inte när man vankar omkring

i mammabyxor som går ända upp till armhålorna.

Men man biter ju ihop och tänker att snaaaaart, snart

är det höst och som jag längtar dit!!!

Igår hade sparven ett redigt karatepass, precis som i

Söndags när vi skulle sova. Den höll låda ett bra tag

och hjärtat fick sig ganske många rejäla sparkar.

Hur läskigt det än må kännas att det är någon som

sparkar inifrån så är det också väldigt mysigt.

Speciellt när hjärtat också får känna, helt sjuk känsla

att livet vi har skapat är där inne och karatar.