Käre värld, varför finns getingar!? I söndags fick vi ovälkommet besök i form av en sån där satans gul/svart flygande, stickande sak mitt i frukosten. Jag skulle fly fältet och dra fram min ena fot som jag så skönt gömt under det andra benet i soffan men det gick inte så smidigt som jag trott. Jag dunka i foten i bordet med en kraft jag inte visste jag hade och svimma nästan av smärta! Jag grät, jag kommer inte ens ihåg när jag grät av smärta senast, jo förresten de gör jag visst! De var då jag var gravid och Izak höll på att böka i magen, då grät jag av smärta. Ja iallafall, det vart ingen flykt det vart gråt anfall i soffan i flertal minuter, min kära karl fick därför ta sig an geting dödandet. Efter lite samling av känslor for den onda tån upp i högläge i hopp om att smärtan skulle ge upp. Efter en timme och några fler tårar tog jag två Alvedon, men vafan inte vart de så hemskt mycket bättre inte! så om jag får själv diagniostisera mig själv utan hjälp så tror jag (och är skapligt övertygad) att den är bruten. Den är lite blå, lite svullen och stel som en pinne. Jag har inte kunnat gått riktigt på foten sen i söndags och idag känns den så himla stasad, skönT! Så därför är jag överlycklig över att hösten kommer och getings jävlarna somnar, helst hade dom kunnat dö ut. Å andra sidan får jag ju såklart skylla mig själv för de där var väl höjden av onödighet och klatighet men gjort är gjort. Så här ligger jag med foten i hög läge och förbarmar mig!

Nu vaknar min lilla älskling, plikten kallar!

 

Emma

17 september 2012 19:10

kära vännen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kunde inte sova igår, helt omöjligt. Samma tankar i huvudet hela tiden, lite tårar, lite leenden av minnen, de är svårt att komma ihåg de dåliga i en sån här situation men de är väl så det fungerar. Vad än som har hänt i det förflutna så blir jag...

Det är svårt att se någon så nära ledsen men det känns fan hopplöst att inte se utan bara veta. Än fast jag inte skulle kunna göra något alls för att påverka situationen så skulle jag så gärna bara vilja hålla om och ge en kram och säga att vi har ju...

Ju mer jag tänker på att bo i hus, att det kanske inte är allt för långt bort, ju mer galen blir jag av att bo i detta lyhörda hus. Jag vill fan inte vara bjuden på fest nästan varje helg, än mindre vill jag bli väckt av efterfesten som man så vacker...

Snart äre jul här i vårt hus, fast de känns inte alls så då de mer känns som vilken vecka som helst i detta trånga näste. Jag skulle vara den lyckligaste tjejen på jorden om vi hade ett hus! Ett hus där vi kunde bjuda in både Persson släktet likaså W...

Dagens fetaste fail utspelade sig alldeles nyss! Izak skulle sussa lunch men låg och kvittrade som en söt liten fågel, ganska vanligt tycker jag lite som det brukar vara ibland. Ända tills hjärtat stod utanför izaks rum (när han äntligen hade somnat)...