Soffläge som vanligt den här tiden på dygnet känns det som. Kvällen spenderades med en lite febrig men opåverkad Izak hos brallan med mina finaste flickor plus små pöjka tills izaken inte pallade trycket mer. Febern hade nog svettats bort men tröttast i stan var han och somnade på skötbordet medans vi bytte till pyjamasen, det har aldrig hänt förr. Verkar som att lite rutin ändring gynnar lilleman på kvällskvisten ändå. Stackars han med sina jädra tänder! Tydligen räckte det inte att få dom där två framtänderna samtidigt utan nu är även tänderna brevid på båda sidor snart redo för sprickning. Om det inte tar en paus som sist, men det blir jobbigt för min lille kille vilket som med onta, kli och feber. Hoppas de går undan!

Igår åkte vi ut till stugan för myspys med familjen Persson och sa hejdå för nu till faster Cecilia och fredrik. Förstår inte varför vårat land ska vara så avlångt med så långa mil mellan, hade jag fått bestämt hade vi bott näst intill grannar. Men vi ses väl till jul! När izaken hade somnat och blivit förflyttad till sin resesäng så tog farmorn och farfarn över vakten medans jag och hjärtat fick oss en efterlängtad fisketur! Det mina vänner, det behövdes. Att sitta mitt ute på sjön med ena delen av himlen med dags sken och andra med fullmåne (dåligt för fisket, i know) och natta är så förbannat fridfullt! Jag blir full i fjärilar när jag sitter där i båten med min fina karl, han är banne mig bäst på jorden!! Fisket how ever gick sisådär, jag fick tre mindre gösar medans hjärtat fick noll firrar, jag vann alltså den matchen. Efter fiske var det mys på altanen med svärisarna innan det var läggdags. Mysigaste kvällen på länge och underbart att få komma ur denna nu mer förbannat lilla lägenheten!

Nu ska jag försöka hålla mig vaken tills hjärtat kommer hem, lycka till Wallinder!