Oh lord! Jag skulle lyxa till det såhär på kvällskvisten och äta en tomat med aromat så där framför Hollywood fruarna men de gick ju sisådär det. Precis i fram plockandets stund vaknade Izak i panikskrik. Jag flög som en boll in i sovrummet och trodde han hade gjort illa sig, ne men han satt där i sängen han. Han har redan skaffat sig dåliga vanor och sätter sig upp i sömnen som han ibland vaknar av. Iallafall så kunde han icket lägga sig ner och somna om, han grina och grina och innan jag fattade. Det är så sällan han är ledsen på kvällar/nätter att jag glömmer vad för grin som grinas den tiden. Denna gång var det magen iallafall, så jag masserade och tröck lite och sen kom ett dån ifrån magen och en prupp efter det kom en suck och så tvär somnade han. Älskade hjärtegryn! Hua vad jag hatar att känna mig maktlös när ens dyrbaraste har så ont. Tur man inte är drabbad av värre problem i livet, för fy vad jag beundrar människor som kämpar för sitt eget eller sina barns liv! Det finns på tok för många sjukdomar och elände på denna jord.

Ja, ne, trots den sena klockan så tror jag nog att jag tar mig den där framplockade tomaten med aromaten! Imorgonbitti blir det morgonpromenad first thing och sedan får vi se vad dagen bjuder på.

Men appro på promenad! Idag tog jag mig min första spring tur på 9 år(!) tjenare kondisen, eller? Hela turen var 1.87 kilometer och jag höll allvarligt på att tippa ner på lägdan för att inta fosterläge och vänta på han med lien. Men vafan, jag powerwalkade lite då det kändes så så var det bara att köra på igen efter lite pustande. Mitt mål med detta? Skaffa bättre kondition, typ, eller. Hörs, hej!