Alltså jag avundas ej, med stora bokstäver, föräldrar som ofrivilligt eller frivilligt är ensamstående! Detta är ej min grej, alltså klart det funkar det är inte så, men va tråkigt att aldrig ha någon att dela saker med. Och va tråkigt att när barnet sover ha all tid i världen för sig själv i knäpptystnad! Ne fy vale, nog är jag glad för att jag har hittat mannen i mitt liv som jag tänker spendera resten av mitt liv med och som jag kommer dela allt med. Min mamma måste ha en eloge för att ha klarat mig helt solo och när mina bröder kom klarade hon det alldeles själv också, i princip.

Dagen i stormens tecken började vi med en sovmorgon till tjugo över åtta, tack älsklings unge! Sen svida vi om, peta i mamman lite frukost (Izak fick alltså välling innan allt detta) och sen begav vi oss ut på promenad. Mitt i tänkte jag att det var ju kanske dumt när det faktiskt blåste så mycket som det gjorde, men i samma veva tänkte jag att "det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder". Så 4.89 kilometrar senare var vi hemma igen, dock utanför för Izak somnade som vanligt på sista metrarna hem. Så där satt jag i stormen medans den lille låg och sussade sött i vagnen, tills postgubben kom och smällde i dörrn deluxe! Efter det var det lunch på schemat och resten av dagen sr bestått av mys, lek, stå träning och bad. Sen somnade en övertrött Izak i min famn i soffan efter välling, det mina vänner, det är inte ofta. Så nu sitter jag här och firar med en liten mängd ostkrokar att jag har lyckats gått ner 2 kilon av att börja röra mig och slutat dricka så jävla mycket cola och äta skit. Men vafan, det är ju lilllördag och hjärtat har skjutit två älgar klart man får unna sig ibland! Så imorgon får jag väl klä på ongen varmt igen och bege mig på en än längre promenad så jag håller detta, för nu har fröken Wallinder fått blodad tand!!