Alltså jag avundas ej, med stora bokstäver, föräldrar som ofrivilligt eller frivilligt är ensamstående! Detta är ej min grej, alltså klart det funkar det är inte så, men va tråkigt att aldrig ha någon att dela saker med. Och va tråkigt att när barnet sover ha all tid i världen för sig själv i knäpptystnad! Ne fy vale, nog är jag glad för att jag har hittat mannen i mitt liv som jag tänker spendera resten av mitt liv med och som jag kommer dela allt med. Min mamma måste ha en eloge för att ha klarat mig helt solo och när mina bröder kom klarade hon det alldeles själv också, i princip.

Dagen i stormens tecken började vi med en sovmorgon till tjugo över åtta, tack älsklings unge! Sen svida vi om, peta i mamman lite frukost (Izak fick alltså välling innan allt detta) och sen begav vi oss ut på promenad. Mitt i tänkte jag att det var ju kanske dumt när det faktiskt blåste så mycket som det gjorde, men i samma veva tänkte jag att "det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder". Så 4.89 kilometrar senare var vi hemma igen, dock utanför för Izak somnade som vanligt på sista metrarna hem. Så där satt jag i stormen medans den lille låg och sussade sött i vagnen, tills postgubben kom och smällde i dörrn deluxe! Efter det var det lunch på schemat och resten av dagen sr bestått av mys, lek, stå träning och bad. Sen somnade en övertrött Izak i min famn i soffan efter välling, det mina vänner, det är inte ofta. Så nu sitter jag här och firar med en liten mängd ostkrokar att jag har lyckats gått ner 2 kilon av att börja röra mig och slutat dricka så jävla mycket cola och äta skit. Men vafan, det är ju lilllördag och hjärtat har skjutit två älgar klart man får unna sig ibland! Så imorgon får jag väl klä på ongen varmt igen och bege mig på en än längre promenad så jag håller detta, för nu har fröken Wallinder fått blodad tand!!

Oh lord! Jag skulle lyxa till det såhär på kvällskvisten och äta en tomat med aromat så där framför Hollywood fruarna men de gick ju sisådär det. Precis i fram plockandets stund vaknade Izak i panikskrik. Jag flög som en boll in i sovrummet och trodde han hade gjort illa sig, ne men han satt där i sängen han. Han har redan skaffat sig dåliga vanor och sätter sig upp i sömnen som han ibland vaknar av. Iallafall så kunde han icket lägga sig ner och somna om, han grina och grina och innan jag fattade. Det är så sällan han är ledsen på kvällar/nätter att jag glömmer vad för grin som grinas den tiden. Denna gång var det magen iallafall, så jag masserade och tröck lite och sen kom ett dån ifrån magen och en prupp efter det kom en suck och så tvär somnade han. Älskade hjärtegryn! Hua vad jag hatar att känna mig maktlös när ens dyrbaraste har så ont. Tur man inte är drabbad av värre problem i livet, för fy vad jag beundrar människor som kämpar för sitt eget eller sina barns liv! Det finns på tok för många sjukdomar och elände på denna jord.

Ja, ne, trots den sena klockan så tror jag nog att jag tar mig den där framplockade tomaten med aromaten! Imorgonbitti blir det morgonpromenad first thing och sedan får vi se vad dagen bjuder på.

Men appro på promenad! Idag tog jag mig min första spring tur på 9 år(!) tjenare kondisen, eller? Hela turen var 1.87 kilometer och jag höll allvarligt på att tippa ner på lägdan för att inta fosterläge och vänta på han med lien. Men vafan, jag powerwalkade lite då det kändes så så var det bara att köra på igen efter lite pustande. Mitt mål med detta? Skaffa bättre kondition, typ, eller. Hörs, hej!

Jag måste säga att alla ensamma föräldrar gör det satans så bra! Jag har bara varit ensam ynka 24 timmar och inte ens det eftersom vi varit i Hällsjö i kväll och träffat den jagande pappan i typ två timmar. Inte för att det kanske blir nå jobbigare men jag är ju så van att vara två på kvällstid och nu är jag solokvist.

Idag har vi varit och badat på Österåsen och vem älskar det? Jo, Izak Persson! Underbart att se hur han skiner upp så fort han vet att vi närmar oss bassängen. Efter bad for vi raka vägen till Hällsjö och lilleman däckade i bilen, jag skulle vara duktig och gå promenad där borta men hej och hå då skulle Izak minsan inte sova mer. Så det vart mellis och en massa bus istället tills farmorn kom hem efter jobb, då var det bara farmor som gällde istället för tråkiga mamman. Efter mat och lite mys med pappan så åkte vi hem och lillen däckade illa kvickt. Så här sitter jag (som alla andra gånger) i soffan och tittar på tv. Funderar just hur länge jag orkar sitta här och filosofera. Ja för jag menar, ju längre jag sitter här desto mörkare blir det och det bådar ju inte gott när man är mörkrädd och ensam (med Izak) hemma inte, hjälp! Igår vart jag galet mörkrädd och var tvungen att kliva upp i bäcksvarta mörkret och stänga balkongdörren då jag var övertygad att det skulle komma in nån galning. Ja, vad säger man?

Här kommer lilla hjärtat på bild.

Fan vad denna Lördag gick i ljudetshastighet! Jag som skulle vara så duktig idag och städa, kanske gå på stan och ta en cykeltur men nej, jag har inte hunnit (eller orkat) gjort ett skit idag. Regnet har varit onödigt närvarande i princip hela dagen och förstört hela positiva andan. Jag antar att jag kan skylla på det när jag nu och hela dagen har känt mig så förbenat dödstrött. Jag orkar inget! Vi tog oss en sväng och hälsade på våra fina vänner Felizia, Mats och lille söt Elwing och det lyfte upp humöret iallafall!

Men nu är jag för första gången på två veckor fast i cola och karra träsket, satan! Men samtidigt är det ju trots allt lördag vilket har en stor sammankoppling med just karra så det borde ju vara ganska så okey va? Jag får så jävla lov att tjocka mig ut på en cykeltur imorgon och den måste vara MINST en mil, minst!!

Nu ska jag fortsätta dricka cola och äta choklad, hejdå!