Men alltså seriöst! Mina ögon blöder nästan av trötthet men ändå kan jag inte ta mig ut soffan och bort till sängen fast jag nyss la Izak i hans säng och peppar, peppar så är han nu tyst! Han som hela jävla helgen har vaknat skit tidigt, jag hatar verkligen tidsomställningar. Såatte imorse var vi vaken klockan kvart i fem jag och lille morgonfågeln, han fick ligga kvar i sin säng han med mig (tröttaste djäveln i stan) sittandes på golvet med en hand strykandes på hans rygg. Det dög i så pass lång tid att jag hann gå tillbaka till sängen igen sen var det bara att vända om igen. Efter en timmes vankandes fram och tillbaka så gav jag upp, jag tog helt enkelt upp pojken av ren trötthet och tog med honom till våran säng där han somnade innan huvudet var på kudden. Jaaaaha? Ska detta nu betyda att vi ska ha en morgon sovandes kille i våran säng vilket i andra ord betyder att jag aldrig mer ska få sova till längre än sju när hjärtats klocka ringer, kul! Ja, jag kanske är duktig på att ta ut massor med saker i förskott men då är man ju förbered på det absolut värsta.

Kanske jag ska ta mig till sängen ändå och försöka blunda ett tag. Om grannarna tillåter det vill säng, dom har ju inte precis varit några jävla änglar den här helgen heller!! När någon kommer hem vid halv sju på morgonen och skriker på den andre så vansinnigt att rösten går i falsett och väcker Izak som precis höll på att somna, då dom minuterna önskar man inget mer än att vi stör dom MINST lika mycket i samma läge som vi hade det den grin morgonen! Jag kan inte förstå hur man kan vara så arg titt som tätt att man känner behovet av att skrika lungorna ur sig så alla grannar hör, pinsamt kan jag tycka. Stackars barn kan jag också tycka som ska växa upp i nått dylikt, men nu har jag väl gått för långt i att tycka högt om en sån sak så nu ger jag mig.

Men en rolig sak, nej två, som hände i helgen iallafall. Faster Cecilia har varit hemma och de gillas ju såklart! Och Izak min älskade Persson tog sina första fyra steg i går, sötaste älskade ungen.