Fan, ju mer man tänker på vissa saker ju mer oklart blir det i hjärnan. Och ju mer man säger såna saker högt ju mer idiotiskt känns det att det ens passerar läpparna och formas till ord. För ärligt talat kan jag inte alls förstå hur vissa människor tänker och resonerar än värre kan jag inte förstå deras handligar som i slutändan blir någon annans verklighet. Och som ett litet körsbär på bakelsen ska man sedan få höra någon värdelös och totalt ointressant bortförklaring i "försvar". Äsch, jag har redan klart för mig vad jag tycker och tänker och är ganska så svår på att ge folk en andra chans, rent av värdelös på att ge folk en tredje chans. Synd för folk! Men ni vet, är hövve dumt får kroppen lida, fast ärligt tror jag ingen lider fasligt mycket.

Nåja, dagen till ära har My och Nomi varit här och busat. Eller ja, Nomi har försökt att busa medans Izak har varit rent av den gnälligaste ungen på länge. Jag drog en gissning på feber efter ett tag och mycket riktigt så hade gullelillaplutten feber. Efter en sovstund hade han fortfarande feber så efter mellis och när det var färdig busat fick han Alvedon och nu sussar han äntligen sött sen ett tag tillbaka. Och jag, jag sitter här i soffan och längtar efter mitt stora hjärta! Jag rå inte för att jag är helt kärlekskrank idag känns det som, men har man finaste pojkvännen kanske de inte är så konstigt. Gulle han den där som har snott mitt hjärta!

Mitt liv.