Men alltså vad i hela fridens dagar! Här går man och lägger sig i tid, trött som en galning efter natten som varit. Med andra ord släpar jag mig och mina gäspningar i sängs vid halv elva för att ta igen går nattens mest värdelösaste sömn då izaken vaknade typ en gång i timmen ungefär hela natten. Ja, och vad händer då jag är döds trött och bara vill sova? Jo! Izak får host attack och är så vansinnigt täppt i näsan att de låter läskigt, jag hinner tänka fler än en gång att han kommer kvävas. Hönsmamma som man är och i den livs filosofin om att man får panik när man ej kan få syre genom näsan så haffar jag Izak när han får sin sjuttioelfte hostattack och pyschar näsan (och lite ögonlock i mörkret) full med nässpray. Eller full men så "mycket" som man ska ge, nada mas (inget mer på spanska). Han hatar det, jag försöker förklara att han kommer att älska det allt eftersom. Han vill ju så gärna ha tutten vilket inte går när han är sådär täppt, jag vill ju ha lugn och ro i kroppen och slippa ligga på helspän och lyssna efter andetag. Ja så mitt i all denna tumult så blir jag på nå jävla vänster inte längre trött, helt värdelöst! Jag menar, blir denna natt som gårnatten så borde jag sussa för länge sedan, men de bah blev inte så. Såatte...jag ska väl ta och försöka sova nu jag då. Finns liksom inget som hindrar mig nu då Izak ligger med tutten i munnen andandes via näsan och sussar oerhört sött, för han är ju sötast i världen. Saknas bara en sak för att denna natt ska bli en bra natt och det är min karl. Han har för tredje natten nu parkerat ute i soffan då han hostar och inte vill störa oss och hur snällt det än är så hör han ju hemma i våran säng skedandes med mig! Det är trots allt när jag hör båda mina killars andetag omlott varandras som jag somnar godast i världen.

Ja men dåså, då har man skrivit av sig lite natt tankar då återstår det bara att bege sig in i drömmarnas värld, Hej!