Här är det full rulle då hinner man inte göra viktiga saker som att blogga.

Igår spenderade vi dagen hos Emma som var barnvakt till Olivia, vi fika

och snacka massa skit som alltid. När vi väl var hemma fick Izak mat och

jag började göra mat till oss också. Efter käk för alla tre och när Izaken

vaknade packade vi ihop oss (igen) och styrde Passaten mot Felizia.

Det var tusen år sedan vi sågs känns det som! Efter ett litet tag kom

Felizias mamma Lena och sen Brallan, Neo och Erica, mysigt värre.

Så ni kan ju gissa vem som var tröttast på Önsta när vi kom hem!

Lillen käkade och sedan däckade han, skönt för han.

Idag har vi inte gjort ett endaste skit förutom alldeles nyss när vi tog

oss en promenad till MM för att köpa Fredagsmys. Det uppskattades av

Izak, lite frisk luft för hua vad han sussade gott. Jag tyckte det var lite

mindre skönt vissa sekunder för det blåste spiken i minus grader, oskönt.

Så nu passar jag på att skriva lite medans Izak pratar med brudarna på

"unga mödrar" dom verkar vara riktigt intressanta vill jag lova!

Jag blir mess irriterad på detta avsnitt då en brud som ska föda skriker

och klagar och har sig. Sånt störde jag mig på innan jag ens hade fött

barn och nu när jag vet hur det är och känns stör jag mig ännu mer.

Även fast inga förlossningar är lika men för fan, bit ihop och kläm!

Ne, nu tror jag att det är någon som börjar bli hungrig för hela

knytnäven är inne i hans lilla mun. Och även den för det mesta

är inne i munnen kan man skilja på mys sug på handen och hunger.

Nu räknar vi minuter tills pappan kommer hem för helgen, i love Fredagar!

Lill blicken!

Efter en mycken bra dag igår med besök hos My och Nomi med Malin och Filippa

så är vi ganska nöjda idag. Hur skönt är det inte att kunna prata om allt och

ingenting med folk som sitter i samma båt och som förstår vad man säger.

Söt ungarna verkade trivas som fisken med varandra också, även fast dom inte

förstår än så vart dom tok lugn alla tre när dom låg brevid varandra. Mys!

Idag har vi vaknat, klätt på oss, Izak har tagit en powernap i babysittern,

jag är färdig fixad i hår och ansikte. Nu ska jag ringa Försäkringskassan

och be dom dra mer skatt även fast jag knappt har råd med det. Annars

blir det dyrt när det nalkas deklaration nästa år! Izak ska få mat och sen

ska vi packa ihop oss och åka upp till mitt kära jobb, fast inte för

arbetskamraternas skull utan för min mormors systers skull. Hon har

opererat ytterligare en hjärntumör så besök sitter säkert inte fel!

Hoppas lillen kan bjuda på ett leende så hon får lite extra enerig.

Sen ska vi inte gör så hemskt mycket mer idag, bara vänta på att hjärtat

kommer hem ifrån jobb så vi kan spendera resten av kvällen med massa mys!

Nomi, Filippa och Izak.

Man kan ju inte tro att lillen är 10 och 6 veckor

yngre än dessa brudar.

Imorse på vågen påstod siffrorna att jag har tio kilo kvar till vikten jag

hade när jag vart gravid. Helst skulle jag gå ner tjugo kilo till för att vara

på den vikten jag en gång i tiden var, men det lär ju vara en omöjlighet det.

Fast en vacker dag hörreni då ska jag vara nöjd med det som my mama' gave me!

Så vad gör vi idag?

Ja, Izaken sover sött efter lite om och män. Tydligen är det en vara nära

mamma dag idag och då är det svårt att komma till ro och somna på riktigt.

Jag tror inte vi gör något speciellt idag heller för den delen, hade det varit

lite varmare hade vi tagit en promenad men det spar vi tills imorgon eller nått.

Vi tar helt enkelt världen mysdag idag och jag Izak, sånt gillar jag!

Idag har vi shoppat loss för Izaks presentkort han fick av sina fina

morbröder. Han fick fyra bodysar ifrån Villervalla och en mössa ifrån

Ludmyr of sweden, HUR söt som hellst i mössan! Orkar inte hämta

sladden till telefonen nu men bild ska jag lägga in när tid och ork finns.

Sen köpte vi två nya pyjamasar på Lindex så slipper han knäbyxor

storleken när han sussar sött. Eftersom han envisas med att sparka ner

täcket måste han ju ha en pyjamas som täcker hela benen och inte halva.

Så med andra ord har vi invigt nya barnvagnen idag på stadens gator.

Den var skön att köra men fasiken så lite dämpning, än fast Izak verkade

njuta av att det skumpade en aningens. Han sov sött hele tin'.

Efter stad vistelsen åkte vi till Hällsjö där hjärtat skruva med skotern

och jag agerade mjölkmaskin (åt Izaken) med jämna mellanrum.

Sen åt vi middag som bestod av tacos, guda gåva, och efter det vart

det kaffe och kladkaka. Väl hemma har vi nyss kikat på Gladiatorerna

och jag har agerat mjölkmaskin igen och nu nattar hjärtat lillen.

Mina fina älskade grabbar, vad vore jag utan era andetag!

Imorgon kör vi familjedag rätt igenom, nog för att det aldrig

blir som vi planerat men man kan ju försöka iallafall!

Vilken vecka detta har varit!

Izak har haft sina bra och kassa stunder, jag tror visst bestämt att lillen

är inne i en växaperiod eller nått för ingenting verkar duga nästan.

Är man längre bort än en millimeter blir han ledsen och i förrgår bjöd han

för första gången på riktigt grin, sånt där grin som man får ont i hjärtat av.

Inte gallskrik utan riktigt ledsen grin sådär som bara barn få till när dom är

riktigt ledsen. Stackars min bebis! Som tur är kan han tröstas med lite käk

för det mesta. Idag är en speciell dag för idag bjöd han på sitt första riktiga

skratt! Alltså ett riktigt "Höhö" skratt och inte suga in tusen liter luft skratt

för så har han gjort innan, det räknas inte som skratt tycker jag. Men idag

så kom det, bara en gång så man lär ju få vänta till nästa gång säkerligen.

Så medans han skrattade så grät jag den kom som ett slag i nyllet gråten,

och hur töntigt folk än tycker att det låter så säger jag; vänta ni bara tills

den dagen ni är föräldrar för första gången!! Man förvånas över sina känslor.

Iallafall så har lillen äntligen hittat ro i kroppen, efter cirkus en timmes missnöje.

Idag gör hjärtat helg vilket jag äääälskar, tre lediga dagar tillsammans!

Det första vi ska göra är att hämta våran nya barnvagn på videoteket

samt köpa koksalt till lillens näsa. Skulle vara fint om jag hinner springa

in och köpa två nya pyjamasar också då storlek 62 verkar bli knickers pyjamasar.

Och hinner jag inte det får jag helt enkelt inviga barnvagnen på stan imorgon

då hjärtat kanske ska jaga hare imorgon. Annars tar vi en liten promenad alla

tre, det bestämmer jag här och nu. Sen bestämmer jag här och nu att vi ska

mysa minst en morgon och alla kvällar (så du vet hjärtat).

Härligt med sovmorgon idag, jag tror det behövdes.

Fast frågan är om jag kanske har sovit för länge nu för jag har lite

skallebank faktiskt, men det går väl över allt eftersom. Hoppas jag.

Hjärtat har nyss varit hemma på lunch dom luncherna går alltid på tok

för fort! Izaken sover i babygymet efter ett hårt pass och jag sitter här

och funderar på vilket humör jag egentligen är på idag.

När Izak har vaknat och fått käk ska vi ut på en promis har jag bestämt.

Solen skiner och graderna ligger på nollan, perfekt väder för en promenad.

Och än fast jag plötsligt fått för mig att barnvagnen kommer svika oss

bara för det nedrans testet konsumentverket så gör den nog inte det bara sådär.

Dessutom är en ny barnvagn på väg hem till oss nu så det gör att säkerheten

inte känns så himla långt borta. Hoppas bara att jag blir nöjd med den!

Och hoppas också att Izak får plats i den ett tag till, store killen.

Efter promenad ska vi bara mysa jag och min älskade apunge.

Alla ord på jorden kan inte beskriva hur mycket jag älskar honom!

Idag är Izaken två månader, här sparar vi inte på nått krut inte för här

går det verkligen undan! Sötaste lilleskrutt som du är älskad.

Kan icket förstå att barn utvecklas så himla mycket på två ynka månader.

Han ler, jollrar, blåser bubblor, pratar för fulla muggar, älskar när man sjunger,

gnuggar ögonen när han är trött och säkert en massa mer jag inte tänker på.

Saker han försöker sig på fortfarande är att skratta, det är så nära nu!

Babygymet är det intressantaste som finns samt alla andra saker som är

färgglada, tv.n och när jag har på mig glasögonen är också en hit att titta på.

Han börjar bli riktigt stark i nacken och bara senaste två dagarna börjar han

kunna hålla uppe huvudet helt själv i lite längre stunder, dutti kille.

På självaste två månaders dagen öser regnet ner mitt i vintern.

Kommer inte ihåg senast vi hade sånt här vårväder i Januari!

Fan jag vill ha mer snö så hjärtat kan ta mig ut på en skoter tur

innan det är försent. Om jag nu ens får plats på skotern, om jag

ens kommer i mina täckbyxor det lär jag ju inte göra! För att inte

prata om skoterstövlarna, lycka till att få på dom utan blodstopp i vader.

Skoter denna vinter kanske är döttsdömt. Jag får helt enkelt stå på

gården och vinka förväl med en vit näsduk när hjärtat och hans kompisar

åker bort mot horisonten på sina fina skotrar. Det är min vinter det!

Fast det är klart, då får jag ju mysa med Izak medans hjärtat leker

med skotern, grillar korv, kanske pimlar lite fisk, leker mer med skotern

och har det såå kuuuuuuuul.

Så 2011, vad har det året bjudit på?

En massor med kärlek, stora beslut, enorm sorg och extrem lycka och en

känsla av att äntligen hittat sin plats här i livet samt bildandet av min familj.

Året började bra med jobb och inga problem i världen.

I Mars fick vi plus på stickan, eller snarare fyra stickor, den kvällen glömmer jag

aldrig. Lyckan som slog mig i magen jag grät, skakade av lycka samtidigt som jag

blev livrädd, för tänk om pluset ljög eller än värre att det skulle hända något med

fostret. Efter den dagen svävade man på moln i sin egna bubbla, trots enormt

illamående som sedan övergick till satans foglossning. (som fortfarande existerar).

Mitt i all glädje insåg vi att vi var tvungen att gör den svåraste offringen jag någonsin

gjort, och enda hoppas jag, vi var tvungen att skicka Mini till hundhimlen.

Den dagen glömmer jag heller aldrig! Jag kan inte komma på att jag gråtit för någon

så mycket som för henne, min älskade Minigris. Det var en av de värsta dagarna i

mitt liv om inte den värsta! Jag saknar henne så det gör ont i hjärtat på mig och

gråter fortfarande floder ibland när det kommer över mig att hon faktiskt inte är

på planeten jorden längre och vi inte kan hämta upp henne från någon hundvakt.

Hela min sommar gick åt att tänka på henne, än om jag bara gjorde det i smyg

ibland för att inte påverka min omgivning med grin. Och helt huxflux kom hösten

och med hösten kom November och närmare bestämt den andra November gick

(nästan) all min sorg över till en enorm glädje. Izak kom till jorden efter nio timmar

med värkar och familjen Wallinder/Persson var skapt bara sådär. Mamma, pappa, barn.

Det var då jag fann mig själv fullt ut, jag är Izaks mamma och kan inte förstå vad

jag gjort i mitt liv innan han kom, älskade underbara unge!

Imorgon är Izak hela två månader och jag förstår inte vart tiden har tagit vägen.

Annat som året har bjudit på är; lycka med mina underbara vänner,

jobb på bästaste avdelningen, en iphone i mina ägor, skratt, många kräftor

vid kräftfisket, smärta tack vare foglossningar, ett års firande med mitt hjärta,

sjukdoms besked inom släkten, 30kilo plus och än bara 16 ner, skratt, tårar och kärlek.

Så vad detta år har att bjuda på är jag mycket nyfiken på.

Vad som än händer så har jag redan allt jag någonsin önskat mig,

jag har mina drömmars man som är mitt liv och luften jag andas

och han som kompleterar mig till fullo. Plus att jag nu har min son

som gör mig helare än någonsin. Så äkta kärlek existerar verkligen!