Men vilken härlig dag vi har haft här på Soliderroad!

Brallan och Neo kom till oss kring lunch, alla tider är ju kring nu mer.

Egentligen hade vi tänkt oss en trevlig prommis men alltså, vem vill traska

omkring fångad av en stormvind liksom? Ja inte vi iallafall. Så jag svängde

ihop min första rulltårta ever istället, hellre vill man väl äta en "bulle" än att

hurta omkring som en bulle. I allafullafall så vart rullisen perfa och fick fina

betyg både ifrån Brallan och hjärtat som var hemma på lunch en sväng om.

Efter lite snack, skratt, grin och tupplurar för dom små så var klockan helt

plötsligt typ kvart i fem. Jaaaha, det gick ju fort och bara så där liksom!

Med andra ord en fantastisk dag med endast (typ) bebis prat, det är ju så

enormt skönt att få prata av sig om "problem" och dylikt.

Ikväll tog Izak för tredje kvällen initiativ till att vara piggelin.

Men ser ni idag hade jag förutspått att det skulle bli lite sådär,

så han fick mysa lite mitt i maten, han ville ju ändå inte äta.

Ganska bra spått av mig faktiskt, för efter lite ersättning somnade han.

I typ 10 minuter... Men det hade jag nästan också förutspått så han fick

ersättningen som var kvar och sen däcka han som en klubbad. Hoppas han

tänker sova resten av natten nu då, precis som vanligt. Jag måste verkligen

lära mig att släppa lite på mina tyglar och inse att man måste ta dagen som

den kommer, sluta stirra mig blind på sekundvisaren. Släppa loss. Jag menar,

i slut ändan är det enda som betyder något att Izak mår bra och är nöjd.

Att jag blir lite stressad på insidan ibland det är faktiskt skit samma mitt

lilla hjärta utanför kroppen ska alltid ha det bäst!

Lite såhär ser lilleskrutt ut när han gör sina glädjetjut.

Fast på första bilden funderar han mest på va fan älskade pappan säger.