Ingen rytmik idag betyder att man egentligen hade kunnat sova lite

längre, men det skit man väl i. Jag har så förbenat svårt att somna på

kvällarna nu för tiden, hur trött jag än är så blir jag piggelin när jag lägger mig.

Och om jag förmodan fortfarande är trött när huvudet har landat på kudden så

kryper det i kroppen på mig, mest i axlarna skulle kunna tippa på att det är lite

lille herr Perssons "fel". Snacka tungklumpen! Han kommer alla gånger väga över

tio kilon när han är sex månader, käre värld jag kommer ha en massa muskler

jag aldrig har vetat om innan han har nått ett år. Eller så kommer jag ha ex

antal knutor i ryggen som jag aldrig visste jag kunde få. Fast det har jag redan.

Ja men så vad ska vi göra idag?

Ja, det är den stora frågan. Posten måste vi förbi iallafall, bajspåsar ligger

där och väntar på mig. Ja alltså, inte på mig, för dom tillhör egentligen Izaks

blöjhink så man kan ju säga att dom väntar på honom. Sen eftersom det inte

serveras någon rytmik så skulle det serveras fika men det beror ju på lillen,

tänker han äta "i tid" till det eller tänker han äta senare that's the question.

Vilket som så får jag ju spendera dagen med min älskade Izak och gladast på

jorden är jag för det! Jag blir förvånad för varje dag som går att man kan ha

så mycket kärlek för någon människa.

PS. nya konsten är nu att rulla från rygg till mage, den konsten

utförs ofta och väl. DS