Vilken skit natt, jag undrar hur jag har sovit egentligen.

Det hela började med att jag började tänka på min älskade Mini,

som jag saknar henne!!! I samma ögonblick var det kört, tårarna kom som

ett brev på posten. Jag saknar hennes tass-ljud, att ha henne i fotändan,

att höra hennes andetag, att bli irriterad på hennes morr och att kunna trycka

ner ansiktet i hennes päls helst uppe på tjockhuvet och känna hennes doft. BLÄ

vad jag saknar allt (nästan) som har med henne att göra, gulle min älskade hund.

Tillslut så vaknade jag helt plötsligt av att Izaken bökade, alltså måste jag ha

somnat mitt i alla tårar vilket kanske förklarar min trötthet idag!

Som tur är har jag världens sötaste son som jag hittade med några stycken

tår i munnen imorse, lycklig som bara den. Han fick nämligen in tårna i mun

första gången igår och kom väl på att det var bland det roligaste han har gjort.

Efter hans förmiddags lur fick han potäter och majs idag vilken hit det verkar

vara med mat, jag förstod ju att det skulle bli så! Han blir typ den lyckligaste

grabben på jorden när han förstår att han ska få äta "riktig" mat, eller ja, alltså

han blir ju lyckligaste såfort han får nån slags föda när jag tänker efter.

Nu sover lilla älsklingen lunch och jag sitte här och funderar på varför i

hela helvete det måste storma igen för. Jag tänkte ju liksom gå på en

promenad, vi får se hur jag gör sen om jag ens orkar. Idag är en sån

dag som jag mer än gärna skulle stanna i sängen dagen lång. Men nu ser

vardagen annorlunda ut och jag får spendera min dag med min älskade

unge istället, inte så illa pinkat! För hur nere man än känner sig vissa

dagar så lyfter Izaken upp en högre än till sjunde himlen. Obeskrivlig kärlek!  

Älskade Minigrisen.

PS. HUR skönt är det inte med Fredag idag!?

Snacka om att det är min absoluta favoritdag. DS