Alltså, jag vet inte vart jag ska börja.

Men jag antar att jag börjar ifrån början...

Maten var god, på bowlingen kom jag fyra,

på att vara full kom jag nog etta. Snacka om

sjöslag! Men den enda som riktigt fattade hur

läget låg till var Emma, som vanligt. Hemnyckeln

hade jag glömt hos mamma och Peder så Mallan

klättrade på brandstegen och gick in genom

balkongdörrn. Jag och grannen satt och skratta

utanför, sen däckade både jag och Mallan när

vi kom in. När jag vaknade kände jag mig så

nära döden som man kan komma. Ont i kinden,

för den dunkade jag tydligen in i ett räcke igår.

Ont på armen vad jag har gjort med den vet jag

inte, ont på foten med samma förklaring som innan.

Och vet ni, jag är fan bakis idag! Bakis deluxe!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kunde inte sova igår, helt omöjligt. Samma tankar i huvudet hela tiden, lite tårar, lite leenden av minnen, de är svårt att komma ihåg de dåliga i en sån här situation men de är väl så det fungerar. Vad än som har hänt i det förflutna så blir jag...

Det är svårt att se någon så nära ledsen men det känns fan hopplöst att inte se utan bara veta. Än fast jag inte skulle kunna göra något alls för att påverka situationen så skulle jag så gärna bara vilja hålla om och ge en kram och säga att vi har ju...

Ju mer jag tänker på att bo i hus, att det kanske inte är allt för långt bort, ju mer galen blir jag av att bo i detta lyhörda hus. Jag vill fan inte vara bjuden på fest nästan varje helg, än mindre vill jag bli väckt av efterfesten som man så vacker...

Snart äre jul här i vårt hus, fast de känns inte alls så då de mer känns som vilken vecka som helst i detta trånga näste. Jag skulle vara den lyckligaste tjejen på jorden om vi hade ett hus! Ett hus där vi kunde bjuda in både Persson släktet likaså W...

Dagens fetaste fail utspelade sig alldeles nyss! Izak skulle sussa lunch men låg och kvittrade som en söt liten fågel, ganska vanligt tycker jag lite som det brukar vara ibland. Ända tills hjärtat stod utanför izaks rum (när han äntligen hade somnat)...