Hua vad trött jag är idag!

Jag längtar mer och mer tills den dagen jag får sova utan

att ha ont varje gång jag vänder och vrider mig. Då jag kan

sova i en och samma ställning mer än max en halv timme

innan kroppsdelarna jag ligger på håller på att smälla av.

Sen hade det ju inte varit så dumt att få ligga på magen.

Men jag kämpar på jag, tänker på repeat i huvudet följande;

"det är bara tre veckor kvar, det är bara tre veckor kvar..."

(så kan man ju be till gud att det endast är tre veckor kvar.

Nu ska jag göra mig redo för denna trötta dag,

jag ska pysa till Resele för att hälsa på Sofie och Albin.

Igår vart det inget, jag måde inte något värst bra igår,

så det vart vila och parera från sammandragningar.

Plus att min fina älskling rakade min ena sida på skallen

och jag klippte honom, bra vart det på oss båda!