Hua vad trött jag är idag!

Jag längtar mer och mer tills den dagen jag får sova utan

att ha ont varje gång jag vänder och vrider mig. Då jag kan

sova i en och samma ställning mer än max en halv timme

innan kroppsdelarna jag ligger på håller på att smälla av.

Sen hade det ju inte varit så dumt att få ligga på magen.

Men jag kämpar på jag, tänker på repeat i huvudet följande;

"det är bara tre veckor kvar, det är bara tre veckor kvar..."

(så kan man ju be till gud att det endast är tre veckor kvar.

Nu ska jag göra mig redo för denna trötta dag,

jag ska pysa till Resele för att hälsa på Sofie och Albin.

Igår vart det inget, jag måde inte något värst bra igår,

så det vart vila och parera från sammandragningar.

Plus att min fina älskling rakade min ena sida på skallen

och jag klippte honom, bra vart det på oss båda!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kunde inte sova igår, helt omöjligt. Samma tankar i huvudet hela tiden, lite tårar, lite leenden av minnen, de är svårt att komma ihåg de dåliga i en sån här situation men de är väl så det fungerar. Vad än som har hänt i det förflutna så blir jag...

Det är svårt att se någon så nära ledsen men det känns fan hopplöst att inte se utan bara veta. Än fast jag inte skulle kunna göra något alls för att påverka situationen så skulle jag så gärna bara vilja hålla om och ge en kram och säga att vi har ju...

Ju mer jag tänker på att bo i hus, att det kanske inte är allt för långt bort, ju mer galen blir jag av att bo i detta lyhörda hus. Jag vill fan inte vara bjuden på fest nästan varje helg, än mindre vill jag bli väckt av efterfesten som man så vacker...

Snart äre jul här i vårt hus, fast de känns inte alls så då de mer känns som vilken vecka som helst i detta trånga näste. Jag skulle vara den lyckligaste tjejen på jorden om vi hade ett hus! Ett hus där vi kunde bjuda in både Persson släktet likaså W...

Dagens fetaste fail utspelade sig alldeles nyss! Izak skulle sussa lunch men låg och kvittrade som en söt liten fågel, ganska vanligt tycker jag lite som det brukar vara ibland. Ända tills hjärtat stod utanför izaks rum (när han äntligen hade somnat)...