Direktlänk till inlägg 20 oktober 2011
Redan Torsdag vilket betyder att det är på pricken en vecka
kvar tills due date och att vi imorgon går in i vecka 40.
Jag hade så gärna börja få värkar NU och klämma ut den NU
och slippa ha ont i mina fogar framöver. För nu gott folk är
det verkligen på bristnings gränsen vad gäller mitt tålamod
av smärta! Mitt tålamod vad gäller att inte kunna använda
min kropp som jag vill är också mer än nådd. Var eviga
morgon (och resten av dagen) förbannar jag tjocka människor!
Hur fan kan man tillåta sig själv att må på detta vis?! Och hur
kan man tillåta sig själv att inte kunna göra det man vill, inte
kunna snurra runt i sängen utan att bli anfådd, knappt nå ens
med skohorn när man ska ta på skorna, inte kunna raka sina
egna ben, inte se sina egna fötter, jag kan göra listan lång!
Jag kan bara inte förstå hur man tänker! Jag har aldrig känt
mig så här stor, ever, och jag hoppas att jag aldrig mer
behöver göra det heller. (förutom när det är dags för nästa
bebis, men det blir då det). För att inte tala om smärtan man
drar på sig i sin stackars kropp, ryggen, fötterna, lederna
ja tamigfan på de flesta ställen får man ont.
Jag längtar verkligen efter att få tillbaka min kropp, sen att
det inte blir över en natt det fattar ju jag med. Men bara
vetskapen att jag slipper leva såhär resten av mitt liv är
fan en underbar känsla. Minst timmar till och max 3 veckor
kommer jag konka runt på det mest underbara vi har skapat,
men det är banne mig inte gratis. Jag hoppas att Lövet har
rätt och att bebis kommer imorgon på hennes födelsedag.
(Tro inte att jag är tjurig över att jag är gravid, jag är bara
less på alla dessa plus kilon. Skulle tro att de flesta gravida
fattar vad jag skriver om. Detta är det bästa jag kommer ha
gjort, och det jag kommer vara stoltast över, men det är bara
en aningens tung ibland förstår ni).
Jag kunde inte sova igår, helt omöjligt. Samma tankar i huvudet hela tiden, lite tårar, lite leenden av minnen, de är svårt att komma ihåg de dåliga i en sån här situation men de är väl så det fungerar. Vad än som har hänt i det förflutna så blir jag...
Det är svårt att se någon så nära ledsen men det känns fan hopplöst att inte se utan bara veta. Än fast jag inte skulle kunna göra något alls för att påverka situationen så skulle jag så gärna bara vilja hålla om och ge en kram och säga att vi har ju...
Ju mer jag tänker på att bo i hus, att det kanske inte är allt för långt bort, ju mer galen blir jag av att bo i detta lyhörda hus. Jag vill fan inte vara bjuden på fest nästan varje helg, än mindre vill jag bli väckt av efterfesten som man så vacker...
Snart äre jul här i vårt hus, fast de känns inte alls så då de mer känns som vilken vecka som helst i detta trånga näste. Jag skulle vara den lyckligaste tjejen på jorden om vi hade ett hus! Ett hus där vi kunde bjuda in både Persson släktet likaså W...
Dagens fetaste fail utspelade sig alldeles nyss! Izak skulle sussa lunch men låg och kvittrade som en söt liten fågel, ganska vanligt tycker jag lite som det brukar vara ibland. Ända tills hjärtat stod utanför izaks rum (när han äntligen hade somnat)...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
9 |
|||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
|||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
|||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
|||
31 | |||||||||
|