Ytterligare en natt spenderad med käraste jycken, Mimpan.

Hon är alltid så gosig i drömmarna, precis som hon passar på att mysa

massor när vi träffs mitt i natten. Sen kom det skotrar och då hade hon

inte tid med mig längre för då var hon tvungen att jaga dom. Pusse-gulle-hon!

Igår hos barnmorskan såg allt bra ut, blodtryck äckligt bra, urinprov likaså.

Det enda som var, var att bebis hade snurrat runt så det var lurigt att

hitta lilla hjärtat men till slut så. 142 slag in the minute för att vara exakt.

Vi sa inte så mycket mer än så utan vi fick en tid hos Speciallistmvc nästa

Torsdag, den dagen jag tror att bebis kommer. Men nu ska vi all be till

högre makter att vi slipper gå dit och att bebis har kommit innan det!!!

Satte...nu är det väl bara att vänta då, som att man inte har väntat nog

under dessa nio månader liksom. Nu är ju en dag i vaket tillstånd ungefär

som två. Äsch, det kommer när det kommer!

Ny dag, ny vecka, förhoppningsvis en bra vecka!

Fatta att på Torsdag har vi due date fast det känns verkligen som att jag

kommer gå över tiden big time, jag tror nämligen på 3.de November.

Varför vet jag inte, men det känns bara som så på något vis. Och går jag

över tiden mer än så får dom banne mig lov att sätta igång mig, jag vill

icket klämma ut någon fem kilos bebis(!) Ja, tiden får väl visa vad som

händer och sker. Om en timme har vi sista Barnmorske besöket, och händer

inget under helgen blir det besök hos Speciallistbarnmorskan nästa vecka.

NOG om detta, jag lär ju fortsätta tjata om det imorgon också och dagen efter det.

Nu ska jag göra mig iordning för denna dag, nog för att jag ser likadan

ut nu för tiden. Jag har nog bott i samma byxor i över en vecka nu, dock

har dom hunnit tvättats en gång p.ga söl. Jag kan fan inte ha andra byxor

för det är inga andra byxor som är sköna! Så jag tänker fortsätta bo i mina

mjukisbyxor tills den dagen bebis kommer ut till vida världen, punkt slut.

Och helgen då...Ja, hjärtat jagade pippibördar medans jag var hemma

och vila och dammsög det jag orkade. Igår putsade "vi" fönster här hemma,

allihopen. Sen vart vi bjuden på middag hos mamma och Peder, moster

med barn kom också, mysig Söndag med andra ord.

Konstigt det här när det är Lördag och man förväntar sig

att hitta sin morgonpigga kille i soffan när man vaknar

så är han inte där. Nej, för då kommer man på att man

vinkade av honom tjugo över sju för han skulle panga fågel.

Han är duktig min kille som tar sig upp den tiden på en

helg, men han får ju iochförsig göra något han tycker om.

Jag själv har nästan nyss ätit två mackor men sitter

och konstaterar att jag är mer hungrig. Kanske jag

ska ge mig på lite fil då min mage inte verkar villja

vara min vän idag. Snacka magknip deluxe, och det

är inga förvärkar utan riktigt magknip i omgångar.

Jag som ville ut och se världen idag! Ja, vi får se

hur dagen utvecklar sig kanske jag får några super

krafter bara utan vidare. I vilket fall ska jag passa

på att rå om min kille när han kommer hem och

resten av helgen. Kanske man ska packa färdigt

BB-väskan också så den är ready to go. Än fast

det känns som att det är typ två veckor kvar tills

det kommer hända något. Blää!

Jag snodde hem Zanto när jag var där uppe, han såg så ledsen

ut när jag skulle pysa. Skönt att ha hund tassar hemma igen,

t.om skönt att behöva gå ut än fast jag inte orkade gå långt.

När Peder hämtat honom gjorde jag den där lingonkakan men

vette fan hur det vart, tyckte den såg lite konstig ut. Ska snart

smaka och se om jag misslyckades eller ej. Sen ska jag ta och

vila tills mitt hjärta kommer hem, då blir det hemma gjorda

hamburgare and later on Fredagsmyset! Hur underbart.

Sometimes it hurts instead.

Yes nu är Fredagen häääär!

Vecka 40, here we come, helg mys med hjärtat, jag är redo.

Nog för att han förmodligen ska jaga men det är så tidigt på

morgon att ingen hög-gravid människa är vaken då. Eller så

är man vaken och har varit på toaletten, har ont i fogarna eller

kanske ryggen eller höften för att man har legat för länge i

samma ställning. Ja vi får väl se om jag är i zombie mode

eller om jag är i vaket tillstånd.

Vi börjar iallafall med denna vackra dag, solen lyser och

jag har sovit rätt så bra nu på morgonen. Om drygt en timme

ska jag upp till Zanto och rasta honom som är alldeles ensam.

Sen ska jag handla havregryn så jag kan göra lingonrutor i

långpanna, jag måste fan hålla mig sysselsatt annars kommer

dagen aldrig gå. Jag önskar att man kunde snabbspola tills

den dagen bebis tänker komma ut, för att gå omkring och ha

förvärkar och få falsk föhoppningar är jag less på. KOM NU!

Och för att återgå till dagens planering så återstår bara en

sak, den bästa saken, hjärtat slutar och vi ska ha Fedagsmys.  

Redan Torsdag vilket betyder att det är på pricken en vecka

kvar tills due date och att vi imorgon går in i vecka 40.

Jag hade så gärna börja få värkar NU och klämma ut den NU

och slippa ha ont i mina fogar framöver. För nu gott folk är

det verkligen på bristnings gränsen vad gäller mitt tålamod

av smärta! Mitt tålamod vad gäller att inte kunna använda

min kropp som jag vill är också mer än nådd. Var eviga

morgon (och resten av dagen) förbannar jag tjocka människor!

Hur fan kan man tillåta sig själv att må på detta vis?! Och hur

kan man tillåta sig själv att inte kunna göra det man vill, inte

kunna snurra runt i sängen utan att bli anfådd, knappt nå ens

med skohorn när man ska ta på skorna, inte kunna raka sina

egna ben, inte se sina egna fötter, jag kan göra listan lång!

Jag kan bara inte förstå hur man tänker! Jag har aldrig känt

mig så här stor, ever, och jag hoppas att jag aldrig mer

behöver göra det heller. (förutom när det är dags för nästa

bebis, men det blir då det). För att inte tala om smärtan man

drar på sig i sin stackars kropp, ryggen, fötterna, lederna

ja tamigfan på de flesta ställen får man ont.

Jag längtar verkligen efter att få tillbaka min kropp, sen att

det inte blir över en natt det fattar ju jag med. Men bara

vetskapen att jag slipper leva såhär resten av mitt liv är

fan en underbar känsla. Minst timmar till och max 3 veckor

kommer jag konka runt på det mest underbara vi har skapat,

men det är banne mig inte gratis. Jag hoppas att Lövet har

rätt och att bebis kommer imorgon på hennes födelsedag.

(Tro inte att jag är tjurig över att jag är gravid, jag är bara

less på alla dessa plus kilon. Skulle tro att de flesta gravida

fattar vad jag skriver om. Detta är det bästa jag kommer ha

gjort, och det jag kommer vara stoltast över, men det är bara

en aningens tung ibland förstår ni).

Skratt fest blev det allt igår, men ingen bebis fan också!

Men vi kom överrens att den ska komma i helgen så nu är

jag tok inställd på det, hoppas den är det också.

En trevlig kväll hade jag igår iallafall, tacka högre makter

för finaste vännerna!! Er vill man aldrig vara utan.

Nyss har jag sprungit ner i tvättstugan och startat första

maskinen, hello sammandragningar när man går i trappen.

Än fast jag går snigel fart deluxe så blir det jobbigt att gå

i trappor, kanske för att det är förbannat tungt nu.

Nu håller jag på att få ett psykbryt på min dator då

musplattan har fått dåndimpen och lyder inte mina fingrar!
Pilen flyger hit och dit och överallt så man klickar på saker

som man inte ska klicka på, fan vad reklam det är överallt.

Kanske jag ska ge upp och gå och diska istället, då blir

det ju gjort liksom. Frågan är bara hur länge jag orkar

stå rätt upp och ner idag, för idag är en riktigt tung dag.

7dagar kvar till due date, kom igen bebis kom igen!!!

Usch vad jag drömmer om min käre lille hund nu för tiden.

Hon hälsar på lite då och nu, jag gillar't men det blir så jobbigt

när man vaknar och inser att det endast är drömmar. Måste

verkligen medge att liv utan hund är ett väldigt tråkigt liv!
Jag längtar tills vi har tillfälle att köpa en ny vovve, inte för

att ersätta Mini utan för ett liv med hund är något vi vill ha.

Jag var duktig i morse och klev upp för att tvätta, men tji

fick jag för tvättstugan var upptagen! Hur ofta händer det

liksom, typ aldrig. Stugan är bokad till imorgon vilket känns

bra, då har jag något att fördriva morgondagen med.

Så idag blir det vila (igen), jag är så trött var eviga dag.

Ikväll ska jag leka med Fillie och Brallan, mina fina flickor!

Kanske vi kan ha en skratt-attack så bebis vill ut? vad sägs?