Jag tycker att helgerna går för fort nu mera.

Man hinner knappt vakna på Lördag så är det redan Söndag kväll.

Vi har hunnit med att stöka och böka hemma, städat bilen invändigt

och förberett BBväskan. Så nu kan lille bök-ungen mer än gärna

få komma ut, innan jag och min kropp får tuppjuck! Det är fler

än en gång jag bryter ihop och gråter av smärtan i rygg och fogar.

Så snälla lille älskade bebis kom ut nu för jag orkar inte mycket mer.

Och även om man skriver att man inte orkar mer så gör man

tydligen det, fast nu är frustrationen p.ga smärtan snart vinnare.

Jag borde göra mig i ordning för halv tolv ska vi till barnmorskan

och lyssna på vårat lill hjärta. Ska passa på att fråga om hon tror

att bebis är en sex kilos klump (för så känns det) eller om den

endast är stor i rörelserna och liten på jorden. Sen ska jag äta

lunch med min finaste kille. Resten av dagen ska jag VILA för

mina fogar håller mig vaken på nätterna och plågad under dagen,

så jag måste försöka vila. 16 dagar kvar till due date!

Men vilken perfa dag och än är den inte slut!

Lövet och jag har haft en romatisk lunch för två, eller ja

det blev för tre för bebis levde rövare nanting.

Mitt i lunchen ringde min telefon och i luren är någon som

verkar var en av de bästa handläggarna på Försäkringskassan.

En halv sten lättade ifrån mitt hjärta och nu är det bara att

vänta och se hur detta utvecklar sig, jag är glad iallafall.

Så är en mössa och vantar inköpt till bebis, samt ett par

mjukisbyxor till lilla mig. Tänkte bosätta mig i dessa efter

förlossningen, fast jag tjuvstartar redan nu.

Mat och Fredagsmys är inköpt as well, jag älskar att det

återigen är Fredag. Jag och hjärtat tillsammans är guld!
Så ha en trevlig helg, nu ska jag betala skatten och gråta

för att jag för första gången inte fick något tillbaka utan

måste betala tillbaka istället, huga.

Jag älskar verkligen mitt liv, det är en dröm som blivit sann!

Jag undrar hur länge jag orkar gå innan jag bli tokig på

smärta och tunghet, bebis du får gärna komma ut nu!

I'm ready och blivande pappan är nog också redo, nervös

med redo. Äsch, jag ska sluta tjata, den kommer eftersom.

Idag ska jag äta lunch med älskade Lövet, och det

är väl verkligen på tiden! Så jag tänkte att jag ska

ladda lite energi med flingor, banan och mjölk nu.

Efter stad svängen bestående av mindre än två

timmar igår med mamma så vet jag att denna

sväng kommer vara lika jobbig. Jag har ju fan inte

ork till någoting längre, men det funkar.

Jag vet ju vad vi kommer få ut av detta och det

känns helt underbart! Så nu kör vi, vecka 38 here we come!!

Efter två och en halv timmes stads vistelse så håller min

kropp på att lägga ner. Åh herre min je vad detta är tungt!

Farfar sa en väldigt smart sak, att det var lite fuskigt att

jag var två personer men bara två ben så inte konstigt att

det var tungt, han är klok min farfar. Jag längtar tills dom

kommer upp och hälsar på men det blir inte för ens bebis

har gått ifrån vattendjur till luft andandes varelse. Så känn

ingen press bebis, not at all!

Iallafall raggade jag med mamma på lunch idag, hon bjöd.

Gott var det och mätt vart jag, det vart mamma också för

jag har då aldrig i mitt liv sett henne äta så mycket!

Sen köpte jag ögonbrynsfärg och ansikts smörj för sånt

behöver man och gudarna vet när man har tid att köpa sånt.

När jag skjutsade hem mamma lånade jag toan för när man

är gravid är det svårt att hålla sig mer än dryga tre timmar.

Så fick jag sötaste tjockstrumporna av mamma som hon

stickat, åh vad jag längtar till ankomst!

Nu ska jag slänga omkull mig och läsa en gravid tidning.

Hoppas jag får sova en sväng så tiden går fort tills mitt

hjärta kommer hem! Ikväll blir det mys och packning av

BBväskan, is this for real?!

Sova är överskattat har jag hört så jag har intagit frukost

och fått den vilda bebin ännu mer vild. Nu sitter jag i soffan

och tittar på 16 and pregnant och tackar gud att jag har en

sån pojkvän och familj som jag har. För jag kan erkänna att

jag aldrig i mitt liv skulle ha klarat detta utan Morgan, och det

kan jag med all säkerhet erkänna om några månader också.

Så vad ska en icke utsövd Matilda göra idag?

Ja, inte mycket. Först och främst ska jag ligga här i

soffan och hoppas på att jag får sova mer än en timme.

Så ska jag bara vänta på att hjärtat kommer hem på

lunch och förgyller min dag, det gör han ju jämt.

Nej, någon slags vila måste jag försöka åstakomma, hej!

Hua vad trött jag är idag!

Jag längtar mer och mer tills den dagen jag får sova utan

att ha ont varje gång jag vänder och vrider mig. Då jag kan

sova i en och samma ställning mer än max en halv timme

innan kroppsdelarna jag ligger på håller på att smälla av.

Sen hade det ju inte varit så dumt att få ligga på magen.

Men jag kämpar på jag, tänker på repeat i huvudet följande;

"det är bara tre veckor kvar, det är bara tre veckor kvar..."

(så kan man ju be till gud att det endast är tre veckor kvar.

Nu ska jag göra mig redo för denna trötta dag,

jag ska pysa till Resele för att hälsa på Sofie och Albin.

Igår vart det inget, jag måde inte något värst bra igår,

så det vart vila och parera från sammandragningar.

Plus att min fina älskling rakade min ena sida på skallen

och jag klippte honom, bra vart det på oss båda!

Då drar vi igång en ny vecka då!

Denna vecka har jag så mycket som noll planer det enda jag

ska ta mig för är att baka bullar och frysa in. Nått måste man

kanske ha att bjuda på när man ska få besök i framtiden.

För baka bullar är kanske något jag inte alls orkar göra om

typ en månad eller så. För om ni håller räkningen så är det

24 dagar kvar till the due date. Fast det är ju bara due date

det, gudarna vet när den här lilla tjurskallen tänker komma.

Den trivs nog bäst där inne där den kan sparka sönder min

kissblåsa och böka deluxe. Det är ett under (peppar peppar)

att jag inte är inkontinent redan som det slåss mot blåsan.

Det är tur att kissa är ett utav mina nya intressen, annars

hade det hänt en eller tusen olyckor.

Nu ska jag fortsätta att inte göra ett skit!

Samla krafter för att eventuellt åka till Sofie.